News55

Barbro Westerholm: “Många som går i pension vill fortsätta jobba”

Artikelbild
Lena Adelsohn Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdaterad: 02 juli 2017Publicerad: 02 juli 2017

I många sammanhang var hon länge yngst. Nu är hon oftast äldst ­i riksdagen, olika styrelser och andra offentliga uppdrag. Men Barbro Westerholm, liberal och född 1933, planerar för ännu en riksdagsperiod efter nästa års val. Det berättar hon i en intervju med Lena Adelsohn Liljeroth inför Westerholms medverkan i Äldreforum under Almedalsveckan.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Temat för vårt samtal är egent­ligen åldersdiskriminering, men det blir bristerna i förlossningsvården som tänder den första gemensamma gnistan. Vi har fött barn vid olika tid­punkter, ­Barbro skulle kunna vara min mor,­ men båda har vi erfaren­heter av vård med resurser och att ha fått ligga en hel vecka på BB. Med varje barn.

De 500 extra miljoner till för­lossningsvården som fanns i regering­ens vårbudget kallar hon ”förgiftade pengar”:

– Politiskt duttande! fräser Barbro Westerholm. De räcker kanske till ett kort projekt, sedan är pengarna slut! Därtill blandar man samman statens och landstingens uppgifter.

Hur skulle man gjort?

– Egentligen är det inte ont om pengar i hälso-­ och sjukvården. Vi har bland de högsta skatterna i världen, felet ligger i organisationen och brist­en på medinflytande. Pengar är vikt­iga, men ledningsfrågorna är ännu viktigare.

– Och, tillägger hon, har man över­huvudtaget frågat kvinnorna själva? Vad tycker de?

Därmed är vi inne på drivkraft­en i Barbro Westerholms politiska engagemang: Låt människor avgöra själva, så långt det är möjligt. Riv hin­der.

– Egentligen är det samma sak med många politikers tro att gamla människor vill bo kvar hemma till liv­ets sista dag, fortsätter hon. Man har inte frågat dem. Hemmets borg kan lätt förvandlas till fängelse.

– Istället vill de flesta bo där de kan träffa människor, kunna komma ut, äta tillsammans med andra.

Barbro Westerholm tar ny sats:

– Samma felaktiga tänk finns i arbets­livet där de fackliga organisation­ernas krav på kortare arbetstid och sänkt pensionsålder ska gälla för alla.

“Många vill fortsätta arbeta”

– Många som tackas av på pen­sionsdagen med blommor och blad mår jättedåligt och vill egentligen fortsätta arbeta. Från att ha varit fris­ka är det inte ovanligt att de sedan får det ena hälsoproblemet efter det an­dra.

Redan i början av 1980-­talet föreslog Barbro Westerholm att alla som ville och kunde skulle få arbeta till 75 års ålder, åtminstone till 70.

– Istället sänkte man pensions­åldern från 67 till 65 utan att fråga vad människor själva tyckte. Det var lika tokigt som uppmaningen om de 6­-8 brödskivorna!

Var du ansvarig för detta?

– Nej bevare mig, skrattar hon. Men jag var då anställd på Social­styrelsen och skämdes för att berätta var jag jobbade.

Barbro Westerholm ser förklaring­en i gamla ”Förmyndarsverige” som växte fram successivt under 1900-­talet, med S-politiker som socialminister Gustav Möller och paret Alva och Gunnar Myrdal.

– De ville väl men såg Sverige som ett kollektiv och människor stöpta i ungefär samma form. Man talade inte om individer.

Barbro Westerholm tillägger att inte heller arbetsgivare är roade av att låta medarbetare vara kvar till 75­-års­dagen.

– Men detta handlar också om ledarskap. Det går att ändra arbets­tider, uppgifter, att öppna ”nya dörr­ar”. Jag ser förändring inom delar av den fackliga rörelsen, framför allt akademikerna, vars medlemmar har långa utbildningar. Bristyrken som lärare, läkare och sjuksköterskor.

– I dag arbetar 38 procent av läk­arna som fyllt 65. Inte alltid heltid, men de arbetar och det är den högsta siffran någonsin.

“De som är sällananvändare hänger inte med”

– Det kräver givetvis fortbildning, inte minst därför att tekniken utveck­las så snabbt. Vi måste också återskapa enkla jobb för att hjälpa människor i vardagen. Systemen förändras hela tiden, allt bokas på nätet. Den som är sällan­användare klarar inte att hänga med.

I riksdagen har Barbro Wester­holm framför allt allierat sig med förre socialdemokratiske försvarsministern och talmannen Björn von Sydow, född 1945. Hans mamma Tullia von Sydow är i dag 98 år och satt i riks­dagen till fyllda 84! Tillsammans har Björn och Barbro försett RUT (Riksdagens Utredningstjänst) med olika uppdrag. Ett intressant exem­pel är hur livserfarenheter kan mätas i beslutsfattande. Vad säger forskningen? I Sverige finns inte mycket att hämta, däremot utomlands.

– Äldre är bättre på att lösa svåra konflikter och komplicerade problem. Man har varit med förr.

Barbro Westerholms politiska in­tresse handlar framför allt om hälso­- och sjukvården och hon är starkt kritisk till att ledarskapet ofta överlåts till de som inte kommer från pro­fessionen.

– När vi jämför kvalitet i vården och upptäcker problem i olika verk­samheter är det nästan alltid ledarskapet som brister. Läkare och sjuk­sköterskor vet vad verksamheten handlar om. Det betyder inte att de alla skulle bli bra chefer, men jag tror det är viktigt med sjukvårdspersonal i ledningen.

Barbro Westerholm må vara läkare men tar inga läkemedel. Hon har heller aldrig använt östrogen och antyder att det skrivs ut alldeles för mycket mediciner.

Eftersträvar bättre vägledning

– Behöver man äta blodtrycks­medicin när man är över 90 år? frågar hon retoriskt. Gör de någon nytta, alla dessa mediciner som skrivs ut till människor över 75 år? Vi vet alldeles för lite om hur olika mediciner påver­kar varandra. Det register som finns och som ska ge vägledning används inte tillräckligt.

Barbro Westerholms politiska engagemang väcktes under åren på Socialstyrelsen och hon sökte sig till riksdagen vid en ålder när de flesta trappar ned.

Men om man nu vill att fler äldre ska kandidera till riksdagen, vad skickar man då för signaler? Att det inte är särskilt arbetsamt att vara riks­dagsledamot? Skulle många över 65 orka med tempot?

– Visst är det krävande men sam­tidigt så roligt. Dessutom är diskus­sionerna med de unga ledamöterna så givande, åt ömse håll faktiskt, säger Barbro Westerholm.

– Vi är båda eniga om att parti­väsendet måste förändras, att de höga ekonomiska bidragen till partierna kan ställa till problem, att medlem­marna istället måste spela större roll och att det självklart är nödvändigt att se människors olika erfarenheter, inte minst åldersmässigt.

Vad gör dig förbannad?

– Välviljans hyckleri, svarar Barbro utan betänketid. Att man lovar välj­arna mer än som är möjligt att hålla. Det leder till politikerförakt och slöseri med skattemedel, avslutar Barbro Westerholm.

Följ med i vad som händer under Almedalsveckan på Äldreforum.se

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS