SPF Seniorerna till kommunerna: 90-talet ringde och ville ha sin ädelreform tillbaka

Allt fler äldre tvingas bo kvar hemma trots att de har rätt till plats på särskilt boende. News55 har tidigare rapporterat om äldre personer som fått avslag när de ansökt om att få flytta in på äldreboenden. Att kommuner avslår ansökan om hjälp handlar om biståndsbedömningen, förklarade då Gösta Bucht, SPF Seniorernas sakkunnige i vård- och omsorgsfrågor.

– Problematiken är att biståndsbedömningarna skiljer sig enormt från den ena kommunen till den andra.

De är kommunens gisslan

– Och av ganska oförklarliga skäl, bör tilläggas. Men biståndshandläggarna är ju kommunens gisslan, de ska se till att hålla kommunens budget. Alla har heller inte rätt utbildning.

      LÄS MER: 93-åring med benskörhet, hjärt- och hörselproblem blev nekad äldreboende av kommunen 

Kravet från kommunen att hålla budget tillsammans med okunnighet gör vissa ärenden svåra för biståndshandläggare. Då kan ett avslag verka som den rätta vägen.

– Biståndshandläggning måste bli rättvisare och ett sätt att få det rättvist är just att överklaga, då kan nämligen kommuner se och jämföra varandras ärenden.

      LÄS MER: Biståndshandläggare har inte rätt kompetens

“Det är diskriminerande”

SPF Seniorerna menar att det inte ska vara ett tvång att bo kvar hemma, snarare en rättighet. Samtidigt som fler nekas beslut måste många som fått rätt till särskilt boende trots allt vänta i månader innan de får flytta. 

– Det är helt oacceptabelt, säger Gösta Bucht, och förklarar att flera saker måste ske. Dels måste socialtjänstlagen ändras så att äldre har rätt till goda levnadsvillkor, inte bara skäliga. I lagen om Särskilt Stöd (LSS) har nämligen yngre med funktionshinder rätt till goda levnadsvillkor men äldre med ett likadant funktionshinder, bara rätt till skäliga.

      LÄS MER: De som förorar mest är Sveriges pensionärer

– Det är diskriminerande. Kommunerna behöver också differentiera sina särskilda boenden, säger Gösta Bucht.

Ekvationen går inte ihop längre

Han berättar vidare att den absoluta majoriteten av boende i dag är mycket sjuka och de flesta har även en demenssjukdom. Det finns helt enkelt inga platser för de som är ensamma och oroliga.

– De hamnar i kläm. Filosofin i ädelreformen fungerade bra, då på 90-talet. Men nu har vi hälften så många platser i särskilt boende men fler i behov av plats. Ekvationen går inte ihop längre.

SPF Seiorerna efterlyser att kommunerna gör skillnad på exempelvis boenden för de ensamma och oroliga men inte sjuka, boenden för demensssjuka och boenden för de som har övervägande somatiska sjukdoms- och funktionshinder.

– Dessutom bör det stimuleras på olika sätt för fler typer av boenden med möjligheter för service och samvaro exempelvis seniorboenden och trygghetsboenden, säger Gösta Bucht.