Veckans läsarbrev: "I Stockholms stad skulle ingen sakna hundraåringen ..."

I Stockholms stad skulle ingen sakna hundraåringen som gick ut genom fönstret. Ingen personal skulle leta och inga politiker bry sig.

I Stockholms stad skulle ingen gråta över en oäten tårta. Ingen skulle ens börja fundera över var hundraåringen tagit vägen förrän räkningarna blev obetalda.

För i Stockholms stad skulle hundraåringen anses allt för frisk och därför aldrig få bo i ett sammanhang på ett ålderdomshem utan istället tvingas leva ensam. Även om hundraåringen hatade sitt ensamma liv och började varje dag med att önska att hen var död.

För i Stockholms stad är det bara i marknadsföringen som hundraåringen har valfrihet att själv välja när hen vill bo på ålderdomshem. Tro inget annat.