Den långa jakten på leverpastejen... Lyssnar affärerna alls på kunderna?

Visst har du också gått i affären, suckat över alla de gamla vanliga standardvarorna och funderat: tänk om de kunde ta hem min favoritvara!

För två år sen inledde jag ett test för att se om man kunde få affärerna man brukar handla i att sälja en av de godaste leverpastejer som finns på marknaden: Lulles.

Det har nu, när facit föreligger, visat sig vara i stort sett omöjligt.

Nå – en viss liten framgång har jag nått, mer om det senare.

Det var Svenne Hedlund i Hep Stars som tipsade mig om det här varumärket för 27 år sen. Den här pastejen – en av de ytterst få som innehåller äkta ansjovis, ett kännetecken på en god leverpastej. Svenne och hustrun Lotta hade med sig en limpa prima pastej till min 50-årsfest. Sen var jag fast.

I alla år har man kunnat köpa den här varan i lösvikt i ett par av stas saluhallar. Men den finns också i vanliga små konsumentförpackningar på 260 gram, samt lite större bitar på 400 och 800 gram. Hållbarheten blir naturligtvis mycket större om man köper småförpackningar i stället för de större limporna som åker ut in ur kyldiskarna i hallarna.

Jag skaffade hem en låda med portionsförpackningar direkt från fabriken i Sävsö. Började en rundvandring till större och mindre  butiker, lämnade en eller två förpackningar som smakprov och frågade om inte butiken kunde tänka sig att ta hem den här varan.

(OBS: Det här var ett eget intiativ och inget som Lulles tillverkare hade något med att göra. Jag ville kolla om en vamlig konsument kan påverka butikernas sortiment.)

Resultatet: i stort sett noll.

Några affärsinnehavare smaskade gladeligt i sig pastejen och intygade att den var god. Men att sälja den… – nja, det lät väldigt komplicerat. “Finns inte i ICAs eller Hemköps sortiment, då går det inte” sa några. “Det blir för dyrt att bara ta in en enstaka vara från en leverantör” sa andra.

En enda butik tror jag mig ha påverkat; Sabis Fältöversten i Stockholm. De säljer numera Lulles från manuella disken. Tack för det! Men i över ett år har de lovat att kolla om de inte också kan ta in småförpackningar. Jag väntar fortfarande, än så länge finns bara de gamla vanliga märkena Arboga, Pastejköket och något till. Som på alla ställen.

Ibland skickar de stora kedjorna ut kundenkäter, där man kan skriva ner sina önskemål. Och en del affärer har lådor, där man kan stoppa ner lappar med tips och åsikter.

Det skulle vara kul att veta hur noga man läser svaren – och hur mycket man bryr sig om dem.

Jag har ringt några livsmedelshefer på olika koncerner. Visst lyssnar vi på kunderna, säger de. Vad ska de annars säga?

Så jag fortsätter nog att tjata ett tag till.

(Måste också tillägga att “vårt” ICA Nära, som heter Myran, är mycket tillmötesgående när man frågar efter varor som inte finns i det normala sortimentet. De har t.ex. efter påstötning tagit in  kryddväxter som den goda Oxalis och den bästa majonnäs som finns, Rydbergs –  som tyvärr inte längre säljs i konsumentförpackningar, mer om det i en senare krönika. Förmodligen är det lättare att påverka en liten butik, där man är stamkund.)