Esteternas drömkrog högt över havet: maten är lika vacker som inredningen - News55
Annons
Annons

Esteternas drömkrog högt över havet: maten är lika vacker som inredningen

Det finns massor av turistkrogar på Gran Canaria. Och så några som är alldeles utmärkta.

De senare är inte alltid lätta att hitta. Men i dag och i morron kommer tips på två nya bekantskaper som med visst fog kan beskrivas som sensationella – en lite dyrare och en riktigt billig.

Häng med här!

Annons

Vi börjar med den något dyrare och tar den andra i morron. Den här heter La Guagua Blanca (den vita bussen) och är den mest svårtillgängliga. För att nå den får man ta sig högst upp på berget Montana la Data norr om Maspalomas. Där, många hundra meter över havet, med en vidunderlig utsikt över berg, dalar, byar och vatten tronar en restaurang som är en våt dröm för inredningsintresserade. Stajlat, smakfullt och gammaldags/modernt, om ni förstår.

Tre stiliga herrar, Andrea, Luca och Francesco, öppnade krogen för nio månader sen. En utmaning – vem skulle hitta hit upp?

Två av de tre nyblivna krogägarna. Och nu kan de vara så här glada, för allt fler gäster letar sig upp till dem i bergen – det tar bara tio minuter med bil – och få blir nog besvikna. Maten presenteras på ett sätt som bevisar att de tjusiga krogpojkarna är esteter ut i fingerspetsarna. Kolla t.ex. min förrätt, en färsk buffelmozzarella med råmarinerad havskräfta, färsk ingefära, asiatisk dressing, smulor av hembakat rågbröd och vackra grönsaker och blommor från den egna trädgården utanför restaurangen:

Eller den lilla sallad som sen ackompanjerade varmrätterna; späda blad och egenodlade tomater, toppat med färska hallon och blåbär:

Min nyskrapade råbiff gick inte heller av för hackor:

Men toppnumret var nog bordsgrannen Kjells tunna, fina ravioli, fylld med färsk tryffel och champinjoner, lätt fuktad i smält tryffelsmör och hackat ägg. Gudomlig!

Kamraterna vid bordet drack något tjusigt italienskt vin till maten, själv föredrog jag en direktimporterad, god, italiensk lageröl:

Sympatiskt och klokt var det att man visade ölet samma respekt som vinet: det som inte hälldes upp direkt ur halvlitersflaskan förvarades i mellantiden i riktigt kall kyl. Tack för det, rumsvarmt öl är hemskt!

Efter maten fick vi en titt på La Guagua Blancas egen trädgård, där tomaterna får en intensiv sötma i den eviga kanariska solen.

Jag skrev att det är lite dyrare  här än på dussinkrogarna. Men vad sjutton… drygt 500 kronor för förrätt, varmrätt. dessert, öl vin, kaffe och en grappa kanske inte är så mycket att bråka om ändå…

 

Annons


En blogg för oss som älskar mat

Här bjuder jag på en härlig buffé av allt som har med mat att göra – från recept och tips för dig som står vid spisen till inspiration från världens alla kulinariska hörn.

Gotta dig i nyheter på matområdet, råd och rön kring produkter och redskap, restaurangbesök och torghandel. Och givetvis, en hel del naggande goda recept.

God läsning!
/Ulf Elfving

Arkiv

  1. april 2019 (3)
  2. mars 2019 (7)
  3. februari 2019 (7)
  4. januari 2019 (7)
  5. december 2018 (10)
  6. november 2018 (6)
  7. oktober 2018 (8)
  8. september 2018 (8)
  9. augusti 2018 (7)
  10. juli 2018 (9)
  11. juni 2018 (7)
  12. maj 2018 (6)