News55
Detta är en sponsrad artikel

Färdigfestat på soliga Gran Canaria, nu väntar trösten i form av julmaten

Artikelbild
Ulf Elfving
Ulf Elfving
Uppdaterad: 22 dec. 2017Publicerad: 22 dec. 2017

Nu är det slut med bläckfisk och paella, och det bär hem till sill och skinka. Två veckors ätande på Gran Canaria har varit precis lagom. Här är några höjdpunkter!    

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Tiotusentals svenskar reser hit till den soliga ön i vinter. Är du en av dem? Då hittar du kanske några tips här!

Vi upptäckte t.ex. – tack vare vänner på ön – en ny toppkrog, helt utan turister. Toppkrog inte minst för att den ligger alldeles ensam på ett berg med hela havet nedanför:

Faro de Arinaga ligger en mil söder om flygplatsen Gando. Spanska rätter för hela slanten (och slanten är inte så stor här, priserna är väldigt sympatiska). Några tior för det här:

Bläckfisk marinerad i olivolja och kryddor. Enkelt och gott. Liksom det här, små grillade paprikor med lite ost och salt:

Mera bläckfisk till varmrätt:

ANNONS

En annan höjdare (!) var den nya bekantskapen Samsara, strax ovanför Faro i Maspalomas, som du kunnat läsa om i ett tidigare inlägg.

Ingen kanarievistelse utan ett besök på trivsamma Café Suecia. Där bar servitrisen Alva in den godaste prinsesstårta jag ätit på år och dag:

En annan tradition vi har här är att en dag ta oss till den jättefina, lilla sandstranden i Patalavaca, mellan Arguineguin och Puerto Rico för att bada i havet och äta en dansk sillunch på minikrogen Freya. Årets bild av den “store sildtallerken” framför det glittrande havet blev så här:

En restaurang som har ett fullständigt hopplöst läge, längst ner i San Agustins köpcentrum, men som bjuder utsökt mat, är den helspanska Serantes. Deras nykokta hummer med suveräna såser (avokado- och Rhode Island) är en rätt att resa långt för:

En säker träffpunkt med utsökta drinkar och bra kök är tapasbaren Bandera i Meloneras lilla centrum, mitt emot casinot. Fullt med folk jämt.

Vi hann inte prova så mycket nytt i år. Men sista kvällen, nyss,  blev det ett återbesök på favoriten Anno Domini. Har tidigare skrivit om deras fantastiska anklever i portvinssås med äpple och smördegsbakelse men testade i kväll deras hummersoppa, som var enorm (“folk åker långa vägar för den soppans skull”, berättade mästerkocken och krögaren Jacques Truyol). Åt också den goda lammbrässen med toppmurklor i gräddsås och som dessert en förföriskt läcker Crêpe Suzette.

ANNONS

Svårt att välja mellan läckerheterna på Anno Domini. Men medresenären Penny, 18 månader, hjälpte till vid första besöket, efter att noga ha studerat menyn:

Dock fick hon inte vara med när farfar beställde in kaffe och bananlikör.

Bananlikör?

Ja, herrejösses, när drack man det hemma i Svedala senast? 50 år sen?

Men här på Gran Canaria skäms jag inte för att njuta av en sån emellanåt (säg inget till grabbarna!):

Det var allt härifrån. Nu bär det av från solen och poolen till mörkret och kylan – men där julens alla matfröjder är ljuset i tillvaron!

ANNONS

 

 

 

 

ANNONS