Julbord på Stockholms vackra vatten - bästa sillen och snyggaste skinkan

Skinkan är ju som den är: kokt och griljerad. That´s it. Sillen kan däremot smaka på väldigt många sätt. Och den kan vara för lite urvattnad (= för hård) eller för mycket (= för lös).

Med ojämna mellanrum i minst 30 år har jag ätit jättegod sill på s/s Blidösund, en klassisk ångbåt från 1911. Kallskänkorna har förmodligen kommit och gått, men fortfarade lagar man finfin sill i båtens trånga, långsmala kabyss. Tio sorter, plus tre sorters strömming stod framdukade på julbordet i dag.

Ska man orka allt bör man nog bara ta en bit av varje sill. För man m-å-s-t-e ju helt enkelt också äta potatis, bröd, smör och ost till för att få den ljuvligaste sillupplevelsen!

Blidösunds skinka är också grann:

Några originella specialiteter står framdukade, som rökt renhjärta, blodkorv – och grisfötter:

Många menar att grisfötter är ett måste på ett anständigt julbord. Och de här var goda.

Min bordskamrat Micke har en klar uppfattning om vad som avgör hur bra eller dåligt ett julbord är, nämligen kvalitén på krogens Jassons frestelse. Och Blidösunds är utmärkt. Bland det övriga som är bäst på båten står svampomeletten, gravlaxen (mycket bättre än den rökta) och den hemlagade nougaten ut.

Kaffet serveras i vackra kopparpannor och dessertbordet är litet men mer än ok. Men vid det laget är man så mätt att man knappt orkar mer.

Över huvud taget är det imponerande hur man kan laga så mycket god mat till det relativt lilla antalet gäster som får plats i de vackra salongerna.

Serveringen under två en halv timmar långa julbordskryssningen är också väldigt bra: glad, snabb, trevlig.

Dryckerna? Utmärkta. Plus för skärgårdsprofil på snapssorterna (Möja akvavit och ett par – mycket välsmakande – sorter från Norrtelje Brenneri).

Kanske är alkoholen lite dyr. Men då får man ju anledning att hålla igen en aning… Och att se Stockholms julpyntade siluetter från sjön är en gratisbonus som heter duga…