"Lunch utan snaps kallas frukost" - visst känns det att vi är i Danmark...

Schönemann är mysig och gemytlig i sin källarlokal, som man kan få vänta på att inta om man kommer före beställd tid.

Budskapet är alltså: vänta utanför tills vi släpper in er! Gäller även vid dåligt väder.

Väl insläppt möts man av flera budskap.

I klockren översättning: en lunch utan snaps kallas frukost.

Jag hade inga problem med att ta till mig budskapet. Och jösses vad snaps det finns på Schönemann:

Maten då? Ja, som vanligt på danska smörrebrödskrogar är den vackert presenterad. Sillen var snygg men i ättiksstarkaste laget.

Mycket pynt…. men det döljer sig alltså väldigt smakstarka sillar under. I stora filéer, de hade varit aptitligare skurna i bitar.

Sen kom smörrebröden in i en aldrig sinande ström. Om sillen var stark så var kycklingsalladen betydligt tamare, tyckte hustrun. God, tyckte jag. Och den friterade rödspättan, som på många danska krogar kan vara ganska torr och intetsägande, var frasig och fin här:

Och råbiff är alltid råbiff. För några tior extra kan man få den blandad med en matsked konjak.

Många av smörrebröden på Schönemann är skruvade med mer eller mindre innovativa tillbehör och är då uppkallade efter diverse danska kändisar. Men vi var fega och valde alltid de klassiska alternativen.

Och snapsen? Ja, själv tycker jag att Bröndum är oslagbar till den här maten. Men jag testade också ett par av krogens hemkryddade specialiteter. Varianten med djup smak av valnöt var suverän, den med saffran inte riktigt lika god.

Allra bäst på Schönemann tyckte vi var deras egna, bärnstensfärgade  och ljuvligt aromatiska lageröl. Och den snälla servitrisen satte sig oombedd att skriva upp var i Köpenhamn man kan köpa den (bara på ett enda ställe). Byens bedste betjening – ja, hon kvalar in till den titeln.