Magiska natten gav full utdelning - och ett överraskande, ilsket nyp...

Det var alltså kräftfiske i Bergslagen i går. I bedövande vackra vattendrag sänkte vännen Pelle och jag 24 burar, agnade med gädda. Sen var det darrande väntan som gällde.

Att vänta på morgonen och på att få ta upp kräftburarna måste vara som att ligga vaken natten före bröllopet och vänta på bruden. Spännande, pirrigt, exalterat.

Här fick vi nästan hundra brudar. Och ungefär lika många hanar.

Och det är ju tjejerna man är ute efter, eller hur? Romstinna och välmatade som de är just nu (till skillnad från när premiärfisket inleddes för en månad sen).

Fast ilskna var de. Jag fick ett rejält nyp i näsan av en stor rackare, när jag höll upp henne till närmare – för nära – beskådande. Men vad gör det en sån här dag?

Det var en sagolikt vacker morron. Solen gick upp över de mörka, klara bergslagsvattnen, och grönskan hängde lummigt över strandkanterna. Och ingen bur var tom!

Vissa var t.o.m. så fulla man kan begära. Över 20 kräftor i flera stycken:

Djärv – en del kallar det naiv – optimist som jag är hade jag redan i förväg köpt lassvis med krondill. Så nu ska stora grytan fram.

Och sen… åhhhh!