Nobelpriset ska ge honom VM-segern - häng med på sista provsmakningen!

Sebastian Gibrand är skånepåg och står precis på tröskeln till det som kan bi hans livs framgång: Bocuse d´Or, som kallas kock-VM. Sverige har ett guld i denna världens förnämsta mattävling (Mathias Dahlgren 1997), fyra silver och ett brons.

Han darrar inte på manschetten när han ska möta världens främsta kockar i finalen i Lyon den 29 och 30 januari. Och för att vinna tar han hjälp av – nobelpriset:

-Med min matlagning vill jag hylla nobelpristagare genom tiderna för deras fantastiska upptäckter och hårda arbete. Med dem i åtanke har jag förberett mitt livs måltid. Här finns fysik, ekonomi, kemi, kultur, hälsa och inte minst diplomati. En måltid är ju dessutom en symbol för fred.

Exakt hur nobelpristagarnas upptäckter satt avtryck i Sebastians tävlingsrätter får man inte berätta, för allt han skapar är än så länge hemligt, hemligt. Vi får inte avslöja annat än de givna råvarorna, som är lika för alla tävlande, och absolut inte publicera några bilder av maten. Inget får läcka ut, alla finalister lurpassar på varann. Det är som rena spionthrillern.

Vad man får berätta är att kockarna har två tävlingsuppgifter: att laga en s.k. chartreuse med grönsaker och skaldjur och att  sen som varmrätt skapa ett mästerverk av kalvracks med valfria tillval av bräss, lever, njure, fötter (!) och/eller tarmkrås.

Chartreusen var rena chocken för Sebastian.

-Varken jag eller nån annan i det svenska laget hade hört talas om det. Vad tusan är det? sa vi med en mun.

Men efter googlande och forskande fick man klart för sig att Chartreuse är en fransk specialitet med grönsaker och kött eller fisk, allt insvept i ett grönt blad.

Vi var några matvänner som fick provsmaka Sebastians VM-meny häromdan. Utsökt såklart – vem hade väntat sig nåt annat? –  med god, hemlig sås och vackra, lika hemliga tillbehör. Små blommor kanske man törs nämna att det var – bl.a.?

Kalvköttet var sånt som man kan drömma våta drömmar om, med en mustig sås och fantasifull dekor.

Jag får berätta vad som INTE fanns med i nån av rätterna, nämligen det annars så vanliga kaviar och tryffel. Att vräka på av såna dyrbarheter är inte trendigt 2019, i en värld med krympande resurser. Så det får inte användas i år.

Det var spännande att uppleva Sebastian och hans team under finslipningen av rätterna. För att göra situationen så autentisk som möjligt körde man originalljudet från förra finalen i Lyon i svenskarnas träningskök. Slammer, musik, en dramatisk konferencier, hejaklackar och hojtande franska arrangörer.

Och när maten skulle fram skrek svenskarna ut sina order och rörde sig i ett väl koreograferat mönster som gerillasoldater runt faten. Det var som en stentuff militär operation.

Och exakt när tävlingstiden gick ut stod maten framför oss provsmakare, och spänningen  i lokalen förbyttes till en lååång, belåten utandning.

Sebastian greppade lugnt en kaffekopp och började svara på frågor.

Den sista handlade om vilken mat han tycker allra bäst om.

-Flygande Jakob, kom det snabbt.

Och han såg helt allvarlig ut.