Skärpning i grönsaksdisken, tack!

Häromdan råkade jag springa på den här fantastiska grönsaken, röd oxalis (inte i nån affär, utan på ostfestivalen, av alla ställen):

Frisk, syrlig smak, ungefär som harsyran man plockade i skogen och åt när man var liten. Och med vackra, gula blommor, som man självklart också äter.

Jag provade den i sallad och på en grillad fisk, härligt och lite annorlunda.

Kollade med odlaren Orto Novo på Ekerö och upptäckte en värld av kryddgrönt. Rader av spännande örter som så gott som aldrig når butikerna. Namn som man sällan hört talas om: mizuna (med mild kålsmak), amaranth (med djupröda blad som smakar nypressad rödbeta), rachad (med pepprig krassesmak), ananassalvia (till desserter och drinkar), tat soi (fin kålsmak), senapsört (påminner om pepparrot), tagetesört (smakar citron), catalonia (kraftig beska), och uppemot 40 sorter till.

Den utsökta vattenkrassen ska vi bara inte tala om, visa mig den affär  inom en femmilsradie som tar hem den och jag ska åka dit och storhandla!

Det är en gåta att inte den och flera av de andra fina kryddörterna tas in av livsmedelshandlarna. Vad är det för fantasilösa personer som ansvarar för grönsaksdiskarna? Som nästan bara verkar kunna stava till basilika, dill och persilja?

Okej, vi konsumenter har såklart en del av ansvaret också. Låt oss rycka upp oss och fråga efter lite variation i grönsaksutbudet! Och låt oss våga använda allt det nya gröna! Vår matlagning kommer att bli så mycket bättre – godare, vackrare och nyttigare.

Vi börjar i dag!