Trist korv stroganoff och unkna räkor - men ett litet fall framåt för gamla SJ

Varför kan tåget (och flyget) aldrig erbjuda nåt så enkelt och gott som korv? T.ex. falukorv stroganoff? Eller andra korvrätter, lämpliga att servera på resa, t.ex. frukostkorv i senapssås eller falukorv i pepparrotssås? Så har jag tjatat i åratal.

Men i dag stod de plötsligt där i bistrovagnen: rader av förpackningar med korv stroganoff! Självklart kastade jag mig förväntansfullt över en och fick hjälp att värma den i mikron av den förtjusande personalen.

Och rätten var inte otäck. Faktiskt ätbar. En geting, eller ett plus, eller en korv, eller vad man nu vill sätta för betygssymbol. Kanske t.o.m. en och en halv.

Men konsistensen och balansen! Över ett berg av ris vilade en liten mängd tjock tomatsås, så stel att den kunde skäras med kniv. Plastkniv förstås, det var ju tågrestaurangen. Och mitt i ruvade några smala korvstrimlor. Det skulle vara 22 procent korv, enligt texten på plastlådan – väldigt små procent, skulle jag vilja påstå…

Det kan också tilläggas att det inne i rismassan dolde sig några bitar grå broccoli.

Nu ska jag inte vara för stygg mot SJ, ambitionen att erbjuda korv måste applåderas. Och det lilla vegetariska inslaget, som låg där och ropade på sympati, tyder väl också på en ansats till god vilja. Återstår bara den lilla detaljen att lära sig laga rätten. Men hur är det med kompetensen hos SJ:s matansvariga?

Under ett par år hyrde vårt stolta gamla järnvägsbolag in Leif Mannerström för att höja nivån på tågmaten. Suck, så väl det märks att han inte är kvar! Dagens “danska” smörrebröd är en fars. Och räkmackan, som jag också provade i dag, var under all kritik. Små, torra, direkt unkna och illasmakande räkor (jag har fortfarande sura uppstötningar), nästan ingen majonnäs och ett i stort sett osynligt lager smör (eller vad det nu var för matfett) till det hutlösa priset 129 kronor.

Men brödet var gott.

Ett fall framåt, SJ! Men det är långt kvar…