Välkommen på kanarisk krogrunda!

I går gnällde jag på några usla krogupplevelser och på hemska såser på svenskarnas favoritsemesterö. I dag tar vi det positiva! Kanske till viss hjälp för några av alla tiotusentals svenskar som reser hit till jul och senare.

Vi gick ut hårt och började restaurangturnén på en av de äldsta och mest uppskrivna fiskrestaurangerna, Rias Bajas i Playa Inglès. För att verkligen krama ur allt ur det faktum att den är omnämnd i Guide Michelin har krogens entré smetats full med michelinmärken.

Ett sånt ställe bör ju ha den bäsa pata negran…

… trodde vi. Men den var alldeles för tjockt skuren och följaktligen svårtuggad. Fast smaken var bra.

En hummersallad som entré var helt ok:

Däremot var varmrättens sjötunga i “champagnesås” en ganska trist historia. Snyggt upplagd, visserligen, och med gott potatismos. Såsen – underkänd.

Bästa fisken, alla kategorier, fick jag på Piccola Italia i San Agustin.  Alltså, den MÅSTE jag laga hemma! Mjälla fiskfiléer – av lubina, “havsabborre” – under ett täcke av ugnsrostad, fint skivad potatis, med god olivolja och rosmarin. Utsökt!

Det är märkligt hur många riktigt bra restauranger det finns i San Agustins slitna gamla köpcentrum! Jacques Truyols franska mattempel Anno Domini har jag skrivit om många gånger – det håller alltid stilen – men Piccola Italia är i stort sett lika bra. Sen finns där Grill Tony´s med en bra fyrarättersmeny inklusive snaps och kaffedrink för 12 euro, kultstället Café Suecia med öns bästa mazariner och chefen Kjell Andersson i paradrollen som Elvis Presley på fredagsshowerna, den grekiska tavernan,  La Rojana med utsökt paella (på förbeställning) och en handfull krogar till.

En bravad i branschen har de svenska killarna David Johansson och Marco Radlovaci utfört: de lyckas varje kväll dra fullt med spanjorer – och, förstås, turister – till sin restaurang Mediterràneo, två våningar upp i shoppingcentret.

Grabbarna lockar med en diger och välsmakande buffé plus valfri varmrätt (wienerschnitzel, oxfilé, sjötunga osv) för 13 euro. Då bjuds man också på – stark – irish coffee efter maten.

Förra året skrev jag om ett enkelt litet hål i väggen i San Fernando, som heter Miss Asia. Deras crispy chicken var lika osannolikt god i år:

En annan bekantskap som var helt ny för ett år sen är La Guagua Blanca, tio minuter upp i bergen. En inredning att drömma i rosenrött om, och utmärkt mat. Roligast: en fräsch grönsallad med avokado och färska bär, mycket gott!

Gran Canarias kanske märkligaste restaurang, Samsara i Meloneras, med en orientalisk inredning som trotsar all beskrivning, har upptäckts av de flesta turistguider på senare år. Maten är utmärkt och serveras på jättetallrikar som är rena konstverken. Så här hade man dekorerat min desserttallrik:

Inuti en jätteblaffa till pannkaka i förgrunden pöste det av vispgrädde med marängsmulor. Själv pöste jag också nästan över efter den digra middagen på Samsara.

Den som vill ha fler Gran Canariatips kan med fördel leta bland tidigare blogginlägg.

Öns bästa restaurang, enligt Guide Michelin. är La Aquarela i Arguineguin. Den fick sin första stjärna för ett par veckor sen. I morron provar vi deras avsmakningsmeny!