News55

Att frossa i andra människors olycka är en hyenas jakt på offer

Artikelbild
En man har förts med ambulans till sjukhus efter att ha fallit från ett studentflak i Örebro. Arkivbild.
Artur Ringart
Artur Ringart
Uppdaterad: 09 apr. 2024Publicerad: 10 juni 2018

Den senaste tidens händelser med känslokallt fotograferande med mobiler av olyckor utan någon som helst empati för offren är tyvärr ingen ny företeelse. Det är obegripligt för mig hur man kan fotografera andra människors olycka istället för att hjälpa till och underlätta räddningsarbetet. Kattis Ahlström har uppmärksammat det tidigare här på News55:

ANNONS
ANNONS

http://www.news55.se/kronikor/jag-sag-pojkens-sjalvmordsforsok-filmas-av-de-vuxna/

Då var det en ung pojke som tänkte begå självmord genom att hoppa från en byggnad.

Själv har jag kommit till en olycksplats strax efter det att två bilar krockat. Det var totalt kaos med två kraschade bilvrak. På vägen låg en blandning av bildelar, vätskor och privata ägodelar. Men värst av allt var skriken. De hjärtskärande och ångestladdade skriken från de skadade som satt fastklämda  i bilvraken. Jag kommer aldrig att glömma dem.

Hur man i en sådan situation ens kan tänka på att ta upp mobilen och fotografera är något jag aldrig kommer att acceptera. Den tanken fanns inte hos mig. Tvärtom ville jag också hjälpa till.  Jag ville göra något för att underlätta räddningsinsatsen.  Det är i mina ögon en normal mänsklig reaktion.

Det är därför som jag har så svårt att förstå denna hysteriska jakt på bilder av andra människors olycka. Empatin har försvunnit i takt med att vi alla har klivit in i den mobila världen där vi kan vara våra egna bildproducenter och delge vår omgivning vad vi har varit med om.

Jag har full förståelse för att utvecklingen går framåt. Att mobiltelefoner inte längre bara är telefoner utan ett redskap för total kommunikation. Som nybliven farfar gläds jag åt att jag kan följa mitt barnbarns utveckling varje dag. Både med fasta och rörliga bilder. Det kunde aldrig mina föräldrar göra med mina barn. Jag kan också förstå att många har ett behov av att visa bilder på sina katter, hundar eller hur förträffligt de har just nu på varmare breddgrader vid någon pool eller vid ett matbord fyllt av delikatesser. Det är väl någon form av bekräftelse och ett behov av att visa  hur bra man har det.  Förr kallades det för skryt. Men jag tror att en psykolog säkert har ett namn för det här beteendet.

Vad jag inte förstår är hur den här tendensen har gått över till att frossa i andra människors olycka. En hyenas jakt på offer.  Och våra stora medier är medskyldiga. Vid minsta olycka efterlyser de bilder från allmänheten mot betalning. Det är fel och omdömeslöst anser jag.

Ja, det kan finnas tillfällen då bilder från händelser är av stort allmänintresse, men inte alltid.  Här fordras en varsam hand där hänsyn till offren är viktigare än bilderna.

ANNONS

Jag tycker att de känslokalla reaktionerna som visats vid de tragiska drunkningsolyckorna nyligen och som driver folk att ta bilder vid minsta olycka är av ondo och ska motarbetas. Jag efterlyser empatin. Tänk er för. Hjälp blåljuspersonal och underlätta räddningsarbetet. Det är en normal mänsklig handling.  Allt annat är omänskligt.

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS