Minns du den okristligt svåra vintern för 50 år sedan?

Jag minns från Gävle 1965: Det var en söndag i slutet av oktober när det började snöa. Ett snöfall som senare skulle visa sig ha varit vinter som kommit för att stanna. Den fick en varaktighet på närmare ett halvår, där i södra Norrlands kustland.

Det låter väldigt annorlunda nu, 2015, ett år när svampen torkade bort i september och trädgårdar och rabatter ända in i november färgats av återblommande perenner.

      LÄS MER: Dags för sista rycket i trädgården

Men så såg det ut en gång för länge sedan. Och när jag efter tio år på läroverket (inklusive två separata ärevarv; två år i en och samma klass) tog studenten i slutet av april 1966, fanns en mäktig snöhög kvar på skolgården. Ett slags rekord det också, som nog aldrig kommer att slås.

Värre var det på andra håll, framförallt i norr och det började tidigt.

Strax innan jul stängdes den första norrlandshamnen i Karlsborg i Kalix kommun. Sedan täppte isen blixtsnabbt till hela norrlandskusten så att på nyåret kunde bara hamnar söder om Hallstavik i Uppland trafikeras.

En dryg månad senare, i mitten av februari, var det igenfruset ända ner till Kalmar. Dock fanns en isränna bruten in till Stockholm och Norrköping, varför dessa hamnar fick axla det mesta av transportbördan av in- och utskeppningar för hela Norrland. Men på land blev belastningen på godstrafiken oerhört stor med stora stockningar, eftersom bland annat många lok skadats av köldplågad räls. Långtradare på vägen var vid denna tid ganska sällsynta, det var järnväg som gällde.

Mellan Umeå och Vasa i Finland plogade man upp en isväg, precis som man gjort under den finska krigsvintern 1939-40, då Sverige bistod vårt broderland med förnödenheter. Då, för 75 år sedan, hölls en oroad nation dessutom i ett järngrepp av sträng kyla.

Men än värre skulle köldangreppet för 50 år sedan bli där listan på märkliga noteringar skulle kunna göras lång. Några exempel bara:

I huvudstaden varade snötäcket från 13 november till 3 april.

Någon vecka in i februari 1966 uppmättes 35 minusgrader så pass sydligt som i Trollhättan och snödjup på en och en halvmeter noterades i Dalsland.

I Vuoggatjålme (smaka på och njut av namnet på denna klassiska ort från radiorapporten!) kunde observatören den 2 februari 1966 läsa av -52,6 grader i sin termometerbur. Det är med marginal den lägsta temperatur som noterats i riket och enda gången kvicksilvret kurat under minus 50 grader.

      LÄS MER: Meteorolog sätter sig själv på världskartan – lyckas uttala omöjligt ortsnamn

I Europa är det för övrigt bara Ryssland som i fråga om kyla spöar den lilla orten mitt på polcirkeln.

När vårt klimat nu konstaterats vara varmare än tidigare och trenden globalt är att polnära regioner fortsättningsvis får den kraftigaste ökningen, är jag fullständigt övertygad om att Vuoggatjålme för all överblickbar framtid kommer att ståta med detta köldrekord och en (ännu) väldigt speciell vinter

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

Huruvida ungdomar av i dag om femtio år kommer att sitta och författa krönikor till minnet av 2015 års  kylslag återstår att se. Det enda jag vågar lova är att årets vinter så smått är på ingång.

Det och att vi i framtiden kommer att minnas Povel Ramels rika produktion. Med 20 veckor på Svensktoppen försökte han hela den där smällkalla vintern 1965-66 värma oss med låten “Ta av dig skorna”. Men vi lydde inte baron Ramel eftersom vi frös så förbaskat om fötterna!