Belfrage möter Britt-Marie Mattsson: "Journalistiken är en förlorare" - News55
Annons
Annons

Belfrage möter Britt-Marie Mattsson: “Journalistiken är en förlorare”

– Det är förmätet att säga att man skulle ha gjort skillnad. Men jag har varit nyfiken på omvärlden och sett orättvisor.

Fredrik Belfrage har mött Britt-Marie Mattson, en blixtsnabb journalist ut i fingerspetsarna med härdat skinn på näsan och hela världen som arbetsfält. Men också en 67-åring som skriver böcker för att fly jobbet, som avskyr att åka hiss och som vet allt om den pågående valkampanjen i USA.

Annons
Annons

LYSSNA PÅ HELA INTERVJUN HÄR:

 

Britt-Marie Mattsson är 67 år och just i färd att följa det amerikanska presidentvalet – för hennes del det elfte i rad hon bevakar. Med det i åtanke, och den både långa och intensiva karriär hon har bakom sig, ligger det nära till hands att titulera Britt-Marie Mattsson ”arbetsnarkoman”. Det är dock inget hon själv identifierar sig med.

– Nej, men jag har en luthersk inställning till arbete. Då blir det ofta väldigt mycket.

Kanske kommer det från hennes uppväxt. Att hon av många anses butter och tvär säger hon delvis har med barndomen att göra.

– Jag är uppfostrad i ett hem där man fick strida för sina åsikter och försöka vinna motståndaren, som då oftast var mamma eller pappa.

Britt-Maries pappa, även han en gång journalist och dessutom politiskt engagerad, lärde henne vikten av att argumentera. De hade en ständig, pågående debatt.

– Mamma ogillade att diskutera politik. Hon ”fredade” vissa dagar, som julafton. Men då var jag och pappa igång på juldagen igen.

Annons
Annons

Pappa Algot var också den som triggade intresset för journalistik. Hemma svämmade det över av tidningar och tidskrifter. Radion, som ofta strömmade utländsk propaganda, stod alltid på. När det hände något på gatan hade Britt-Marie en enorm känsla av att vilja delta, hjälpa till, att komma nära.

– Journalister fick ju alltid gå förbi polisens avspärrningar och se var det var, det tyckte jag lät bra.

Ingen go’ gumma

I dag har barndrömmarna hunnit bli till verklighet utöver det vanliga. Britt-Marie bor fortfarande kvar i sin barndomsstad Göteborg, men har varit överallt och sett det mesta.

– Mitt arbetsfält har hela tiden varit internationellt, jag är ingen ”go’ gumma”. Men jag trivs i mina barndomsfält och har aldrig behövt ändra på det.

Arbetet hemma och utomlands ger också Britt-Marie en kontrastrik vardag.

– I Sverige har man som journalist alltid relativt lätt att komma fram. Man kan ställa sig bredvid statsministern och säga ”hörru du”. Utomlands är man ensam med sin penna och sitt block på ett helt annat sätt.

Man kan ana att Britt-Marie saknar en svunnen tid, när journalisten arbetade mer själv, var på plats och kom närmre. Å andra sidan stod tekniken ofta i vägen då.

Annons

– Man skulle hitta telefon och sen skulle informationen ofta färdas i flera steg. Det var jobbigt att få över allt rätt. Jag hyser stor respekt för de som hjälpt mig förut, kvinnorna i GP:s information, de som redigerat mina texter …

”De är många, de som är självupptagna”

Förstereporter och utrikeschef är två av de titlar som finns i Britt-Maries CV. Den senare inte helt oomstridd. Men själv är hon stolt över sina insatser.

– Jag var nog ganska bra som chef. En god talesperson och en stridshäst för utrikesredaktionen.

Slogs gjorde Britt-Marie, hon tog fajter hela tiden. Det var inte alltid populärt. Så småningom blev hon avsatt av Joakim Berner, som då chefade på Göteborgs-Posten, för att istället få rollen som förstereporter.

– Jag ställde väl för många otrivsamma frågor. Människor som har makt har nåt slags förträngt ego, de klarar inte av att bli ifrågasatta.

Den största skitstöveln hon träffat kan hon dock inte namnge.

– De är många, de som är självupptagna. Man blir förvånad över dem som lyfts upp i vissa positioner, var får de sitt självförtroende och sin arrogans ifrån.

Men lika många är människorna hon gillar. Mandela och Dalai Lama tillhör dem hon beundrar. Palme den som tveklöst imponerat på henne mest. Dem hon framför allt ser upp till är dock dem som jobbar i det fördolda.

Annons

– De som aldrig får en rubrik, de som sliter och är hela samhällets ryggrad, de som ”gör sitt dagliga värv”.

Ett journalistiskt överjag

Britt-Marie är för många civilkurage och oräddhet personifierad. Så har det alltid varit säger hon. I sin yrkesroll är hon sällan rädd, men hon kan känna fysisk rädsla i farliga zoner såsom Syrien.

– Jag är orädd i meningen att jag inte bevakar mig själv och vilka lägen jag kan hamna i. Däremot kan jag vara feg privat. Äventyrsresor ger mig panik och jag undviker hiss, har klaustrofobiska tendenser. Men mitt journalistiska överjag gör att jag vågar mer när jag jobbar.

När hon jobbar hinner hon också fler än de flesta, Britt-Marie är en blixtsnabb skribent som sällan går tillbaka och korrigerar.

– Det är min styrka. Jag kan skriva snabbt och under väldigt primitiva förhållanden. Det är total tidspress när man gör tidning, så blir man känd som den som levererar snabbt blir man också den som folk vänder sig till.

”Jag specialnjuter inte”

En ständig tidspress till trots hittar Britt-Marie alltid ögonblicken att slappna av.

– Jag har njutit hela livet. Av det lilla, de små sakerna. En kvart här, tio minuter där. Jag ”specialnjuter” inte.

Och när hon ska slappna av så … skriver hon lite mer. Men då är det något helt annat. Författandet är en frizon.

Annons

– Romanerna är ett sätt att inte bli helt uppslukad på GP, vilket är lätt att bli. Något som tvingar en att koppla ifrån.

Just nu är hon aktuell med boken “Matens makt” – en bok om dem som använder maten i sitt maktutövande – som hon skrivit tillsammans med krögaren Leif Mannerström och kommer ut nästa vår.

Det journalistiska oberoendet viktigare förr

Det tryckta ordets framtid, i synnerhet den inom tidningsbranschen, vill Britt-Marie dock inte säkert sia om.

– Man tjänar fortfarande pengar på papper och sämre på webben, särskilt när det gäller morgontidningar. Men innehållet är ju det viktiga, oavsett hur det distribueras.

Trenden “branded content”, att man mixar kommersiell marknadsföring med journalistik, som blir allt vanligare i svensk press, gillar hon inte.

– Jag tillhör generationen journalister som är främmande för det. Förr var vi ju förbjudna av redaktionsledningen på GP att äga aktier, det är obegripligt i dag. Förr var det oberoendet viktigare.

Samtidigt tror hon inte att utvecklingen, som gått hastigt och utan mostånd, går att stoppa.

– I dag är allt uppluckrat. Public Service är sponsrat, det går inte ens att genomlysa hur tidningar finansierar sig själva. Journalistiken är en förlorare, det har den varit ganska länge.


Referat av radiointervju: Jennifer Bark

Annons

Texten ovan är ett referat av den längre, inspelade intervjun med Britt-Marie Mattsson. Vill du veta mer om hennes liv, hur hon och hennes make – valprofessorn Sören Holmberg – stöttar varandra i sina karriärer, vad hon tycker om att Loa Falkman inte får ringa in det nya året eller vad hon förutspår ska hända i det amerikanska valet?

Lyssna på hela den oredigerade intervjun med Fredrik Belfrage!

3 händelser som förändrat Britt-Marie som människa och journalist

  1. Kambodja
    Folkmordet där. Efter jag varit där tänkte jag att ”jag kommer aldrig mer skriva en objektiv rad”.

  2. Tibet
    Övergreppen på den tibetanska befolkningen som pågår där.

  3. Nordkorea
    Den stora skammen i världspolitiken – att man tillåter förtrycket av ett helt folk.

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

”Att se vissa med egna ögon gör att man aldrig blir densamma mer. Det är en röd tråd i min journalistiska bana – att agera för att ha någorlunda bättre samvete”

 

Populära reportage

  1. De är Sveriges äldsta fångar

    Några av landets fångar utmärker sig genom att vara betydligt äldre än genomsnittet. News55 be...

  2. Deckarhjältarna från 70-talet

    Columbo, Kojak, Baretta och sju andra klassiker.

  3. Marianne Rundström: "Sverige är ett dåligt land att åldras i"

    Det var en gång en programledare som inte ville gå i pension. Nej, det var en gång en kvinna som...

  4. Baretta – hårdkokt men godhjärtad tv-snut

    När serien om den hårdkokte Tony Baretta sändes första gången i svensk tv hösten 1978 blev den...

  5. De största svenska såporna – från Varuhuset till Skilda världar

    Tv-kritikern Leif Schulman minns höjdpunkterna bland svenska tv-såpor. Från de första stapplande...

Visa fler reportage
Annons
Annons
Läs nästa artikel Belfrage möter Britt-Marie Mattsson: “Journalistiken är en förlorare” Belfrage möter Britt-Marie Mattsson: “Journalistiken är en förlorare”