Belfrage möter Fredrik Reinfeldt: en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra - News55
Annons
Annons

Belfrage möter Fredrik Reinfeldt: en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra

När Fredrik möter Fredrik står inte främst politiken i fokus. Vilket inte är konstigt. Vår före detta statsminister har stängt vissa dörrar och öppnat andra. ”Halvvägs i livet”, såsom Reinfeldt själv uttrycker det i den bok han släpper till hösten, ser vardagslivet plötsligt ganska annorlunda ut. Och det finns gott om tid att reflektera och diskutera den tid som varit. Samt att träna.

Annons
Annons

Här kan du också lyssna på hela intervjun:

 

Fredrik Reinfeldt har nog fått de flesta frågor som går att komma på. Därför inleder jag intervjun med något där jag i alla fall har hopp om att vara först.

Den 4 augusti fyller du femtio år, och jag misstänker att vi på News55 tillhör de första gratulanterna?
– Ja, det är alldeles rätt, haha. Förhoppningsvis inte de sista.

Vilka tankar och känslor invaderar dig inför födelsedagen?
– Varje vändning i livet, som när man kommer till en sådan här högtidsdag, påminner en om att livet har faser, att det är dörrar som stängs. Det har ju förstärkts av att jag befinner mig i ett år av omställning. Omställning på ett väldigt bra sätt, jag har kommit långt där.

Hur då?
– Jag har startat företag och skrivit en bok som snart kommer ut. Det gör att jag tycker att femtioårsdagen, just i den meningen, känns bra.

”Femtio, det är inte slutet, det är möjligen halvvägs”

Annons
Annons

Med både egen och andras erfarenhet av att bli äldre, undrar jag ändå om det inte finns ett stänk av vemod i Fredriks funderingar kring födelsedagen. Jag försöker rent av lirka fram det. Men vår före detta regeringschef är bestämd –  så är det faktiskt inte alls, och påpekar för mig att han ju kallat sin kommande bok för “Halvvägs.

Innebär det att du ska bli hundra år?
– Ja, exakt, vi har ju noterat att  det finns människor som blir hundra. Sen förstår ju alla att det hänger ihop med hur hälsan står en bi och så. Men det är fysiskt möjligt i vår tid. Vid nästan femtio konstaterar jag dessutom att jag har förvärvsarbetat i tjugofem år och att jag ju uppmuntrat andra till att tänka på att jobba till sjuttiofem. Så jag tycker liksom att jag är halvvägs nu i alla delar. Det är viktigt att säga när man är 50, att det är inte slutet, det är möjligen halvvägs.

Men hur ser du på på ålderdomen ur ett personligt perspektiv?
– Jag är nog inte riktigt där ännu, annat än att jag påminner mig själv om att det är viktigt att träna och att hålla mig i trim.

Annons

Att Fredrik är vältränad går inte att ta miste på och det talar jag om för honom, att han ser ut att vara i väldigt god form. Han är inte blyg med att bekräfta det.
– Jo, men det får jag nog säga. Jag tränar väldigt regelbundet och har gjort det i tio år. Möjligen gör jag det ännu mer nu än under  ”småbarnsåren”, alltså då mina barn var små. Av rena tidsskäl.

Vad gör du när du tränar?
– Jag går på gym. Oftast står jag på en crosstrainer, men jag har också olika muskelprogram. Det har varit ett sätt att motverka mycket stillasittande i mitt tidigare liv med säkerhetsbilar, konferenser och så vidare. Det har min kropp mått väldigt bra av, det känner jag. Så jag fortsätter med det.

Apropå samtalsämnet minns jag plötsligt en klok liten mening som en gammal kollega till mig, Bengt Bedrup, yttrade och som jag tror borde falla Fredrik i smaken.

”Jag tränar inte för att bli yngre, jag tränar för att bli äldre”.
– Ja, men det är väl precis det. Det är också det som jag tror ligger inom räckhåll när man skojar om det här att bli hundra. Att till den del det är påverkbart att förlänga sitt liv – för det är det delvis – så kan man träna lite mer. Och det gör jag gärna.

”Jag har gjort det och nu ska jag göra annat”

Annons

Nog för att det är lockande att veta hur man får en så trimmad ”Reinfeldt-hydda”, men vad som gömmer sig bakom hjärnbalken är ändå snäppet mer attraherande. Därför undrar jag hur hans karriärplaner ser ut nu, konkret. Några svar har Fredrik börjat se och kan därav också ge.
– Jag har startat eget företag som troligen sätter lite mer fart till hösten. Genom det föreläser jag och erbjuder rådgivning. Det är en viktig bas för mig. Jag har som sagt min bok som jag ska också ska lansera. Med den kommer jag in i en helt ny tillvaro med bokens ställning i samhället och hur det fungerar. Sen har jag väl markerat att jag gärna ser ett fortsatt samhällsengagemang, dock från andra och nya plattformar. Där har jag dock inte alla svaren i dag.

Men inte politik?
– Inte svensk inrikespolitik. Det är väl också det där med att se att livet har faser. Jag har haft fantastiska år i politiken, trivdes väldigt bra. Men jag har gjort det och nu ska jag göra annat.

Så du stänger inte dörren till att jobba utrikespolitiskt?
– Från andra plattformar, nej, men det är inte fokus nu. Nu har jag varit väldigt koncentrerad på att skriva min berättelse, starta mitt företag och komma igång med nya saker.

Annons

Nya saker, nya utmaningar. Och förmodligen gott om människor som gärna skulle dra nytta av den erfarenhet och kompetens som utgjort grund för några av de största besluten som fattats i Sverige. Men vad skulle det egentligen stå i en jobbansökan signerad Fredrik Reinfeldt? Vilka är hans stora tillgångar om man frågar honom själv?
– Jag har unika erfarenheter. Både av hur svenskt samhälle fungerar och hur världen hänger ihop, vilka politiska ambitioner som finns internationellt. Såväl när det gäller analys som beslutsfattande. Bra kontaktnät brukar man ju också påpeka i ett CV. Sen försöker jag alltid behålla en öppen och nyfiken attityd, det tror jag är viktigt.

Vad innebär det då?
– Att man inte går runt och säger att ”jag har sett och jag kan allt”. Utan mer att ”jag har mycket energi, jag har idéer”. Och det är också viktigt att säga när man är femtio.

”Nu hinner jag följa mitt älskade Djurgården”

Att snart vara femtio innebär för de flesta att livet hunnit genomgå en hel del faser. Men för Fredrik anar jag att saker och ting förändrats snabbare och mer drastiskt än för människor i allmänhet. Inte alla har ju gått från en åttaårig post som statsminister till något tvärt annat.

Annons

Från en stor cementsäck av ansvar på ryggen till det liv du lever i dag – det måste vara en enorm kontrast, nästan en paradox?
– Jo, det är ju dagar som ser helt annorlunda ut nu jämfört med tidigare. Och helger har återgått mer till att vara just helger. Men mest är det väl att livet var mer oberäkneligt som statsminister. Jag kunde vakna med en ambition att ”det här ska vara min dag”, men så blev det något annat. Nu upplever jag att det blir mer det jag tror att det ska vara. Det tycker jag är ganska bra.

På vilket sätt?
– Det finns  en större tydlighet i vad jag ska jobba med. Men det är också mer tydligt att det får finnas fritid. Att jag kan hinna följa mitt älskade Djurgården, att jag kan välja att läsa de böcker jag vill, såna saker.

För mig låter det som att Fredrik Reinfeldt kanske äntligen, eller åter, fått den största rikedom man i mitt tycke kan ha, att styra sin egen tid, och jag får snabbt medhåll.
– Absolut. Jag älskar ju ett ord som frihet, och jag upplever att det har jag mer av nu.

Efter åtta år i den svenska maktens högsäte ”försvann” Fredrik och spekulationerna gick varma men spretade. En del trodde att Reinfeldt hade emigrerat. Andra att Joe Labero hade trollat bort honom. Min bild är av ytterligare annan karaktär.

Annons

Som jag förstått det lämnade du offentligheten men var kanske aktiv i ett inre arbete?
– Fast jag upplever inte att det var så det gick till. Vad jag sa var att ”jag tar ansvar för ett beslut som svenska folket har fattat, men jag fattar också det egna beslutet att inte fortsätta kommentera svensk politik”. Jag har fortsatt vara i offentligheten och jag säger saker om världen och Sverige, men inte i en kommenterande roll. Det som var nytt för folk, tror jag, var att jag plötsligt inte var lika närvarande som de tidigare uppfattat mig.

Hur aktiv var du i förhandlingarna kring December-överenskommelsen exempelvis?
– Då sa jag att ”nu har jag stängt en dörr kring detta”, och då fördes ju ansvaret över på andra. Därför har jag också valt att låta dem hantera hela kommenterandet och tillkomsten av detta. Jag överlåter helt enkelt det till andra att föra den diskussionen.

”Jag har börjat hitta en annan grund för mitt engagemang”

Annons

Fredrik Reinfeldt svarar som vanligt lugnt och med övertygelse på de frågor han får. Och när han säger att trivs med sin nya tillvaro, är det svårt att tro något annat. Ändå undrar jag om han inte kan sakna pulsen och tempot. Och framför allt, att få bestämma och påverka.
– Nej. Jag fick väldigt fina och bra år och jag har hittat nya sätt att få utlopp för min energi. Att föreläsa, att få en publik – nu i en ny roll – tycker jag är hemskt roligt. Det är en tacksam publik som oftast är väldigt mottaglig och ställer bra frågor. Jag har liksom börjat hitta en annan grund för mitt engagemang.

Boken “Halvvägs som släpps i höst har jag dock svårt att tro handlar helt om det nya engagemanget.  Men inte heller jag har ju läst den, så jag måste fråga.

Är det ett politiskt testamente? En memoarbok? Eller är det en ren hyllning till den stora ledaren?
– Nja, sådana böcker tror jag ingen orkar läsa. Utan, det är väl min teckning av mina tjugofem år inom svensk och internationell politik. Det är ju en samtidsbeskrivning.

Och vad får läsaren med sig?
– Jag tror att den som lägger ifrån sig boken känner att: ”Oj vad mycket jag har lärt mig, oj vad mycket han har varit med om!”. Men också att det finns mått av självkritik, eftersom jag tycker att det behövs mer av det i samhället.

Annons

Finns det personer som ska vara oroliga inför publiceringen?
– Nej, det har jag varit rätt mån om. Att det är en glad människa som känner sig tillfreds med vad som hunnits med så här långt, att det inte är en bitter människa som skrivit. Det tror jag kommer att märkas när man läser.

”Allt jag berättar är sant efter bästa förmåga”

De som följt Fredrik Reinfeldt genom hans år i offentligheten har nog liksom jag noterat att han är extremt skicklig på att hålla sitt privatliv utanför. Därför känns det naturligt att undra hur privat  författaren Reinfeldt är, hur mycket som lämnas ut i boken.
– Nja, boken följer väl den traditionen, av det enkla skälet att jag tror att det är mina erfarenheter i svenskt och internationellt samhällsliv som kan vara av intresse för människor. Och, naturligtvis, hur jag har känt mig och upplevt olika situationer. Jag är väldigt mån om att inte lämna ut eller ta in människor som är någon annan än jag själv.

Vad skriver du inte i boken?
– Det är massa saker jag inte skriver. Det är jag tydlig med redan i förordet, att allt jag berättar är sant efter bästa förmåga, men att jag inte berättar allt. Och det är väl så man får dra gränsen.

Annons

Jo, Fredrik Reinfeldt är duktig på gränsdragningar, vilket väl inte minst krävs i den roll han haft. Och många med mig märkte nog under hans år som statsminister, vilken väldig respekt han hade för sin position.

Men den respekten, gjorde den att du inte alltid kunde vara dig själv?
– Ja, det är en kommentar jag fått ibland. Vissa som känt mig länge har undrat ”Var är den mer skojiga, mer leende Fredrik? Men jag vill understryka att politik är mycket allvarlig verksamhet, och jag var statsminister under många krisår. Jag tog detta på stort allvar och jag kände stort allvar, därav det allvar jag utstrålade.

Litegrann med facit i hand, vilket pris har du fått betala för att du var Sveriges statsminister i åtta år?
– Jag vet inte om man ska ha den utgångspunkten? Jag sökte med öppna ögon ett uppdrag som jag inte trodde att jag skulle få. Som jag inte trodde, när jag engagerade mig i politiken, någonsin skulle vara möjligt. Som öppnat dörrar till världen och till erfarenheter som jag aldrig annars skulle ha fått.

Annons

Men det måste funnits dåliga dagar?
– Jag tror att alla förstår att det finns dagar då man tycker att det är tungt, saker som händer och så. Men det är inte den känslan som sitter kvar, det är inte den känslan jag har kring de här åren. Det har varit en fantastisk tid.

”Det är aldrig så att någonting löses”

Jag undrar vad Fredrik anser är det bästa han åstadkommit politiskt, och svaret kommer snabbt.
– Det viktigaste för mig har varit arbetslinjen, att människor har fått jobb och att människor med jobb har fått det väsentligt bättre.

Men frågan är väl inte löst, så att säga?
– Nej, men det är aldrig så att någonting ”löses”. Samhällen utvecklas, det kommer nya generationer. Varje tid har sina utmaningar. Men jag bidrog under de år jag fick till en del av de svar som då behövdes.

På frågan vad han inte lyckades lika bra med svarar dock Fredrik med ett skratt i sann PR-anda.
– Du och andra får ta och läsa min bok, så får man kanske se.

”Allt jag har gjort har varit rätt i den stunden”

Under sin ”sista tid”, i slutet av förra årets valrörelse, bad Fredrik Reinfeldt svenska folket att öppna sina hjärtan, något som av många möttes med respekt och högaktning. Andra menade dock att det var politiskt och strategiskt fel.

Annons

Nu, med lite tid bakom, hur känner du för det uttalandet i dag?
– Varje uttalande, varje tal , hålls utifrån de förutsättningar som gäller där och då. Även det går jag igenom i min bok, hur jag kände och tänkte inför detta. Men det är därför jag helst avstår från att kommentera. Skulle jag veta något mer om det något år senare? Alltså, allt jag har gjort har varit rätt och sant i den stunden.

Kan man säga att politiken nu snarare är på väg mot mer stängda hjärtan?
– Ja, det är ju inte ett problem bara i Sverige, det är ett problem i hela världen. Frågan är, ska man bemöta det genom acceptans eller ska man stå upp för sina värderingar? Det är någonting som många sliter med.

Med vår samtalstid snart till ända, vill jag avsluta någonstans där vårt samtal tog vid: att än en gång gratulera den vältränade mannen som i augusti firar sin femtioårsdag. En födelsedag han berättar ska firas med sina närmsta och god tårta, förhoppningsvis. Och när han berättar det måste jag ju passa på:

Vilken tid ska jag komma?
– Hahaha. Ja, vi får se hur programmet läggs här.

 


Textbearbetning av radio-intervju: Jennifer Bark

Populära reportage

  1. Deckarhjältarna från 70-talet

    Columbo, Kojak, Baretta och sju andra klassiker.

  2. Kojak lade inte fingrarna emellan

    Trots hatt och flint var Theo Kojak New Yorks hårdaste polis.

  3. 68 år gammal och nyanställd

    Rolf Porseryd har varit korrespondent och utrikesreporter i 35 år. Nu flyttar han som 68-åring til...

  4. De är Sveriges äldsta fångar

    Några av landets fångar utmärker sig genom att vara betydligt äldre än genomsnittet. News55 be...

  5. Ingela Pling Forsman: Jag saknar inte melodifestivalen

    Ingela ‘Pling’ Forsman, 65, saknar inte att skriva låtar till Melodifestivalen. Tävlin...

Visa fler reportage
Annons
Annons
Belfrage möter Fredrik Reinfeldt: en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra
Läs nästa artikel Belfrage möter Fredrik Reinfeldt: en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra Belfrage möter Fredrik Reinfeldt: en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra