Belfrage möter Hasse "Kvinnaböske" Andersson – Nu har det blivit revansch! - News55
Annons
Annons

Belfrage möter Hasse “Kvinnaböske” Andersson – Nu har det blivit revansch!

”Jag behöver inte en massa tekniska attribut, musiken och glädjen är det viktiga”.

Ja, för Hasse Andersson står verkligen glädjen i fokus –  i allt han säger, tänker och gör. Möt 67-åringen som på äldre dagar jobbar mer än någonsin. Och som melodifestivalat sig rakt in i hjärtat hos den yngre generationen.

Annons
Annons

Lyssna på intervjun, med bonusmaterial såsom en golfhistoria med inslag av Lumumba, här:

 

Den folkkära Skånepågen Hasse Andersson och jag har känt varandra i över 30 år. Vi har hängt på Västkusten, spelat golf och grillat korv tillsammans efter spelningar. För mig är han alltid en ”Kvinnaböske”, som han titulerades på 80-talets glada dagar. Men för dagens ungdom är det snarare guld och gröna skogar för hela slanten. Efter sitt tokgenomslag i årets Melodifestival finns det nog inte en människa över tre år som inte vet vem Hasse Andersson är.

Men att en andra karriär skulle segla in så här på ålderns höst, det var långt ifrån självklart. Likaså att delta i Sveriges största schlagerjippo.

– Jag har ju fått erbjudanden om att vara med tidigare men har alltid tackat nej. Jag tyckte inte det var mitt forum. Du vet, att fatta sig kort på tre minuter, det är inte min grej. Jag skriver ju långa historier!

Vad fick dig att plötsligt tacka ja då?
– När det kom några killar med en låt som låg väldigt nära min egen sort och musik, då tänkte jag att ska jag någon gång i mitt liv vara med i Melodifestivalen, då ska jag hoppa på tåget nu. Sen är det för sent.

Annons
Annons

Men trodde du ärligt att du hade en chans att märkas i det brus som Melodifestivalen är?
– Nja. Jag trodde att jag kunde märkas, men inte att det skulle få den effekt det fick. Det jag ville var att gå dit och visa att man kan leverera fast man är lite äldre, att det inte har med ålder att göra. Det viktiga är ju känslan, att man verkligen lever och att man lever för det man gör. Att man har hjärtat med sig hela vägen.

Och det verkar ju ha gått hem?
– Ja, speciellt hos alla barn. De märkte att jag tyckte om det jag gjorde. Jag älskar att stå på scen och jag älskar att sjunga och spela. Och, jag är en speleman. Jag behöver inte en massa tekniska attribut, för mig är det musiken och glädjen som är det viktiga.

”En bra låt är alltid en bra låt”

Nej, att känslan är det viktiga råder det inga tvivel om, Hasse Andersson är genuin i sin glädje. Men jag undrar ändå hur det var för en ”gammal Kvinnaböske” att komma in på en modern arena, där det måste funnits gott om förutfattade meningar att dribbla på vägen.

Annons

”Det här inte nutiden, det här är inte schlager, den här genren kanske är lite passé”. Kan man inte ha tänkt så?
– Nej, men varför det? En bra låt är alltid en bra låt. Sen kvittar det om den är skriven 1940 eller 1922, som en gammal revylåt av Ernst Rolf som jag brukar spela är. Kan man sen föra över det till barnen, att de känner ”ja, det här är ju en bra låt”, och om de sjunger med hjärtat och ögonen glittrar… Då, då spelar det ju ingen roll.

Men tekniken, den är väl viktig i dag?
– Jo, sen kan man föra in tekniken, i dag är det ju mycket sånt. Och det är dans. Och ungdomarna, mina konkurrenter eller medtävlande, de frågade mig: ”Har du några fräcka moves Hasse?”

Hasse skrattar varmt och jag undrar om han hade det.

– Nej, haha. Jag visste knappt vad ”moves” var för något. Det ska dansas och hoppas, has bomber och lampor som blinkar, hissar som åker upp i luften… Men för mig är det låten och musiken som är viktig. Att det ska svänga och att det ska kännas rätt.

Ett slag för den gamla tiden

Annons

Men vad är det du träffar i folksjälen när du gör succé med ”Guld och gröna skogar”, att genomslaget blir så stort?
–  Jag tror att det är enkelheten, att man inte krånglar till det. Att folk ser att jag tycker det är roligt. Ungarna säger att jag glittrar med ögonen och gillar att jag hade staket och björkar på scen. Det är ju liksom ett slag för den gamla tiden!

Hur fick du igenom den scenografin?
– När vi pratade om hur scenen skulle se ut – alla hade ju så fräcka grejer på scenen – så sa jag: ”men vi ska ju göra tvärtom”. När jag började spela, hade ett popband och var lokal rockkung, då var det lövade dansbanor och folkparker som gällde. Då såg det ut så, och då behövde man inga gigantiska scener.

Jag påtalar för Hasse att det nästan låter som om han skulle ha velat köra sitt nummer i svartvitt. Och han svarar med sitt varma skratt, som är återkommande under hela intervjun.
– Haha, ja, i princip. Fast där måste jag korrigera lite. För när jag var i Helsingborg, under deltävlingen där, då kom det fram en man till mig som sa: ”det är så roligt Hasse när du är i tv:n, för då blir det färg-tv!”.

Annons

Hur menade han då?
– Alla de tävlande körde ju med blixtar och dunder och blinkande lampor, men vi hade ju fina klänningar på tjejerna och gröna björkar. Vi ville förmedla glädje och värme, tydligen lyckades vi med det.

”93 jobb inbokade fram till jul. Plus tv, radio och tidningar”

Vi lämnar Melodifestivalen en stund för att prata om allt det andra som Hasse Andersson har för sig nu, något han förvisso har Melodifestivalen att tacka för.

Den här sommaren har du ägnat dig mycket åt Arbetslinjen?
– Jo, det har jag. Jag jobbar mer än någonsin. När jag började i juni månad hade jag 93 jobb inbokade fram till jul. Plus en tolv tv-program, lite radio, lite tidningar… Så schemat är fullt kan man säga.

Och ändå sitter jag här för en ganska lång pratstund med Hasse Andersson. Så jag påpekar för honom att undantag finns.
– Nja, för kamrater som du Fredrik, haha! Men det som är konstigt är att för två år sedan, när jag släppte min biografi Jag har skrivit mina sånger, då var jag inte intressant för någon.

På vilket sätt?
– Då tog vi kontakt med hela media-Sverige och ville prata om boken. För det är en väldigt fin bok, den handlar om mitt liv, min musik och alla spännande saker jag upplevt. Men det var ingen som var intresserad. Ingen.

Annons

Hur kändes det?
– Jo, men jag känner ju detsamma, att vi alla har förutfattade meningar. Jag upplevde det när jag kom till Örebro, när recensenterna i de stora tidningarna skrev att ”Ja, men Hasse Andersson, vad ska han här och göra? Han är ju för gammal. Och det är ju en mossig låt. Han kommer inte till att få en spelning på Spotify…”. Jag stod där bland mina medtävlanden som en morfar bland alla ungdomarna. Men så tänkte jag: ”jag ska visa att jag fortfarande kan leverera, fast man har fyllt 60”. Och det gjorde jag. Och det har ju gått bättre än vad jag någonsin hade kunnat drömma om.

Och nu är det nästan tvärtom –  alla rycker och drar i dig?
– Ja, nu har det blivit en revansch! Plötsligt är jag intressant för alla. Och apropå Spotify kan jag berätta att jag blivit streamad över 14 miljoner gånger där. Det är bara Måns som slår det (bland Melodifestivaldeltagarna, reds. anm.).

Men det är ju inte bara på Spotify du är populär?
– Nej, jag har sålt guld, platina, dubbel-platina och jag är på väg mot trippel-platina på den låten, haha. Och guld, alltså 15 000 exemplar på nya cd:n, det är mycket för en skiva i dag. Så de hade ju så fel! Man ska inte döma ut någonting utan man ska låta varje sak förutsättningslöst bli presenterad. Sen får publiken säga vad de tycker.

Annons

Och nog har publiken tyckt, och tyckt om. Plötsligt är det en helt ny generation unga människor, som inte var födda i samband med Hasses tidigare genombrott, som älskar hans musik. Jag undrar om det också spiller över på försäljningen och populariteten kring hans tidigare låtar. Det gör det tydligen.

– Jo. Här nere i Skåne har ju alltid barnen fått min musik med modersmjölken på något sätt, sjungit Änglahund redan som småbarn. Men i dag är det ju hela Sverige. Var man än kommer så kan de mina låtar.

Vad skönt för dig, då slipper du skriva nytt material!
– Haha, ja precis. Men jag släppte ju nyss en ny skiva i samband med Melodifestivalen, den får nog leva ett tag. Sen släppte jag en julplatta i fjol också, som knappt hann ut innan jul, så den blir ju aktuell till nästa jul igen. Nu har jag lite frist att kunna tänka igenom saker…

Hasse funderar högt och berättar att han gärna skulle vilja göra en duett ihop med Måns Zelmerlöw, som han nu hunnit jobba med ganska mycket.
– På Sommarkrysset sjöng vi Änglahund tillsammans, och det gick ju hem riktigt bra. Så då fick vi förslag, från tidningar till och med, som tyckte att vi skulle göra en helt ny låt tillsammans. Vi får väl se…

”De som köpte mig innan, de köpte mig för den jag var”

Annons

Jag undrar dock vad som kommer med det, när människor plötsligt visar intresse, när Kvinnaböske plötsligt duger, när hyckleriet och falskheten plötsligt måste kännas påtaglig.

– Nej, jag bryr mig inte riktigt om det. Men det klart, nu när jag haft nästan hela sommaren inbokad har det hänt att folk sagt ”ja, det är ju synd att du hade bokat på dig så mycket, du kunde ju ha tagit dubbelt och trippelt så mycket betalt nu”.

Vad svarade du dem?
– ”Nej” sa jag. De som bokade mig då, de bokade mig för den jag var då, och den jag är nu. Sen efter Melodifestivalen, då kommer alla och dunkar en i ryggen. Men de som köpte mig innan, de köpte mig för den jag var, det jag kan och det jag presterar.

De gamla fansen består, men så finns ju också en uppsjö nya, som också uppskattar Hasse Andersson varmt. Varje dag fylls hans brevlåda med mellan 50 och 100 brev, utöver mail och sms. Hasse och hans team svarar på allt så fort de hinner och skickar alltid med autografer. Oftast är det svar på kärleksförklaringar från barn.

– Det är fantastiskt kul! Och jag får presenter också: tröstnappar, suddgummin, teckningar, pennor, små askar, armband… Men det är ju inte från damer i min egen ålder va, det är ju tjejer från cirka tre år och uppåt, haha!

Annons

Hasse visar upp ett av armbanden som det står Hasse på. Det fick han från en liten flicka i Ystad och bär nu stolt kring sin handled. Ett annat är från Drottning Silvia, för Childhood.

Men vad skriver de då, dina små fans?
– De skriver att jag är kul, att jag ”äger”. Att jag är ball och snygg och att de älskar mig, haha.

Bra för fåfängan va?
– Jättebra, fråga bara min fru! Eller mina fans. När jag var i Vara nyligen, då stod där två tjejer i 13-årsåldern och väntade på mig. De kom fram och den ena sa: ”Hasse, min kompis, hon är ledsen”. Och jag undrade varför. ”Alltså, hon har precis fått reda på att du är gift”.

Hasse förlöser ännu ett varmt, bullrande skratt.
– Jag har ju varit gift med Monica (Forsberg, reds. anm.) i 23 år, och innan det var jag gift med Inger i 21 år. Så jag har ju varit gift hela mitt liv! ”Men vi kan väl vara vänner ändå?”, sa jag. Och jodå, då blev det bra.

”Ooh, jag skulle vilja vara gift med dig!”

Apropå samtalsämnet måste jag passa på att fråga Hasse om han fått några ”intressanta förslag” i någon riktning, eller kanske rentav blivit friad till.

Annons

– Haha. Jo, det är väl damer som klipper med ögonen och så. Och något frieri-förslag har jag nog fått. Det finns ju alltid folk som säger ”ooh, jag skulle vilja vara gift med dig!”. Sen vet man aldrig hur allvarligt det är. Men jag kan säga, jag är lyckligt gift och jag lever ett stabilt och bra liv!

Det låter ändå som att du tycker om uppmärksamheten, att du njuter av värmen du får?
– Ja, det gör jag, det är fantastiskt. Jag kunde ju inte tro att jag skulle få så mycket kärlek och en sådan ny, fantastisk resa som jag fått.

Hasse refererar till sin tidigare karriär, när han var stor på 80-talet. Men då blev det aldrig riktigt så intensivt, menar han. Nu med den nya tekniken ständigt närvarande – det är telefoner och internet och Facebook och Instagram – är det skillnad.

– Idag räcker det inte med att man skriver autografer, nu ska alla ta en ”selfie” med en, det tar ju en evinnerlig tid! Om bara alla var förberedda med kameran framme, men så är det inte. Nu frågar de ”får jag ta en bild?”, sen ska de bläddra i telefonen, upptäcka att minneskortet är fullt, radera något… Himla mycket tid tar det.

”Mitt liv kan inte vara bättre än vad det är”

Annons

Finns det något annat som du upplever skiljer sig gentemot förra gången du var stor, om vi ser till publiken och mottagandet?
– Ja, att alla vet hur man ser ut, hur man är. Alla vet mycket om mitt liv, som att jag har en hund som heter Gulli. Så man är mycket mer officiell nu än vad man var då.

Varför då tror du?
– Det har väl med nätet att göra. Jag har ju en Facebooksida som uppdateras flera gånger dagligen, som en kille hjälper mig att sköta. Där läggs det upp grejer varje dag. Folk är medvetna om vad som händer med mig, vad jag har på gång, hur det ser ut med mina barn. Sen är det ju vissa saker som man vill ha för sig själv. Men det som jag vill dela med mig av, det vet folk i hela Sverige.

Hasse väcker min nyfikenhet, jag undrar vad det kan vara som han vill ha för sig själv. Än en gång möts jag av ett bubblande gapskratt.

– Neeej, alltså… det är som när kvällstidningarna undrade ”men det måste väl finnas nåt, dina mörka sidor?”. Men jag är en glad, positiv och väldigt lycklig människa. Mitt liv kan inte vara bättre än vad det är. Så nej, jag har inga mörka sidor.

Annons

Är det en förträngning?
– Nej, men det är precis som att folk förväntar sig att  ”ja, när jag är ensam, då sitter jag i dunklet och fångar flugor och rycker benen av dem”. Eller nåt sånt, haha. Men jag gör inte det, jag har liksom inga lik i lasten. Det har också varit min ledstjärna i livet: ”lev varje dag som om det vore din sista.”

Lätt att säga…
– Jo, men det är också lätt att göra. Jag har ju kamrater som har försvunnit för mig. Kamrater som jag verkligen älskat, respekterat och haft väldigt roligt med. Östen Warnerbring, Kal P. Dal, Stellan Sundahl… De är borta allihop nu. Och det gick så fort, plötsligt var de inte med längre. Det gör ont när man tänker på det. Därför tänker jag: ”om nu detta är min sista dag, vill jag då verkligen att den ska se ut så här, eller vill jag göra något mer positivt?” Så jag försöker göra positiva grejer. Både för mig själv och för andra så mycket jag kan.

”Man ska inte förstöra sitt liv med att gå runt och vara sur”

Jag känner igen Hasse i hans beskrivning av sig själv och berättar att jag alltid tyckt han utstrålar både fryntlighet och genuin trygghet. Att jag brukar benämna honom ”de svenska artisternas Balou”. Hasse skrattar.

Annons

– Kanske det. Jag älskar ju livet och jag älskar människor. Det är människor som har gett mig det som jag har i dag. Som gjort det möjligt för mig att utöva mitt yrke och att leva så skönt som jag gör. Det är människor som har stöttat mig genom livet, som kommit på mina konserter och köpt mina skivor.

Men blir du aldrig förbannad? Blir du aldrig tokig och vill be någon dra till varmare trakter?
– Jo, men det varar inte länge. Man ska inte förstöra sitt liv med att gå runt och vara sur eller förbannad. Jag brukar istället göra så att jag ”öser av mig”.

Vad innebär det?
– Är jag arg på någon så säger jag oftast det: ”nu var du en skitstövel”. Sen är det bra med det och vi kan gå vidare. Det är inte min grej att dra ut på surandet. Tar man tjuren vid hornen kanske man kan få en förklaring till reaktionen och slipper gissa varför det blev som det blev. Sen är det väl så att vissa människor funkar man med, vissa inte. Då behöver man inte vara tillsammans med dem som man inte funkar med. Det är ju upp till var och en.

På Bjäröhalvön, där Hasse har sitt hem, verkar han dock befriad både från skitstövlar och människor som vill fånga en selfie med sin idol.

Annons

– Folk där ute, de känner ju mig, så för det allra mesta får jag vara ifred. Vi snackas vid litegrann i affären, hälsar när vi ses och visst händer det att bilar saktar ner. Men annars är det lugnt och fint.

Lugnt och fint verkar för övrigt vara en annan ledstjärna i Hasses liv. När jag frågar honom hur han utvecklats och förändrats sedan artistkarriären på 80-talet, är det just det han refererar till.

– Ja, jag har lugnat mig. Nu var jag ju ganska lugn från början, haha, men jag är inte så stressad idag, inte så orolig när jag ska jobba. Förr var jag ju nervös när jag skulle spela med främmande musiker. Byggde upp en massa problem, att det var så stort…

Var det lite dåligt självförtroende inblandat?
– Jag vet inte, men kanske jag tänkte att ”de vet inte hur jag vill ha det”. Och det blev ju inte alltid så himla bra. Men i dag möts jag med mycket respekt. När jag spelar med andra kommer de oftast väl förberedda och vet hur det funkar. I dag har jag nog också mer pondus att säga ”så här och så där vill jag ha det”. Och så får jag det. Det är otroligt sällan som jag blir besviken.

Annons

Och det är sällan man blir besviken när man träffar Hasse heller – alltid så nära till glädje och skratt. Men med risk för att reta upp en gammal Kvinnaböske, måste jag ändå avsluta med den fråga som jag tycker i sammanhanget är optimal:

Får man ta hunden med sig in i himlen, Hasse?
– Ja, det klart man får! Du kan väl inte tänka dig att den himmel som vi kallar paradiset skulle vara ett stumt ställe? Där det inte finns hundar eller djur, fåglar som sjunger och humlor som surrar? Då vore det ju inget paradis. Vår vän Lars-Gunnar Björklund, han sa till mig så här: ”Hasse, var icke orolig, Gud hade inte sagt till Noah att han skulle bygga arken om inte djuren kom till himlen”. Och så är det.


Textbearbetning av radiointervju: Jennifer Bark

Populära reportage

  1. Stjärnan i "Brottsplats: San Francisco" tvingades dölja sin homosexualitet

    Var länge en inofficiell hemlighet i Hollywood.

  2. Den pratsamme Columbo var besatt av sina utredningar

    Nu fortsätter vår serie om 70-talets deckarhjältar. Störst bland dem alla var tveklöst Columbo...

  3. De största svenska såporna – från Varuhuset till Skilda världar

    Tv-kritikern Leif Schulman minns höjdpunkterna bland svenska tv-såpor. Från de första stapplande...

  4. Leif GW Persson: "Utan medicinerna dör jag"

    Han fyller 71 om tre månader och när han inte medverkar i “Veckans Brott” eller blir c...

  5. Svenskar på modet i New York

    Nu pågår New York Fashion Week och modevisningar dagarna i ända, samtidigt som konstmuseerna ocks...

Visa fler reportage
Annons
Annons
Läs nästa artikel Belfrage möter Hasse “Kvinnaböske” Andersson – Nu har det blivit revansch! Belfrage möter Hasse “Kvinnaböske” Andersson – Nu har det blivit revansch!