Annons
Annons
Annons

Kamilla, 26: “Jag vill vara mammas dotter – inte hennes vårdare”

Kamilla Karlsson, 26, vårdar sedan flera år tillbaka sin mamma som lider av demens. Hon har sedan hennes mamma fick diagnosen försökt få kommunen att bistå med personlig assistans – utan framgång.

– Mitt liv och min vardag utgår helt från mamma. Jag önskar att jag kunde vara hennes dotter – inte hennes vårdare, säger hon.

Annons

Det är tidig morgon när Kamilla Karlsson, 26, skyndar in genom dörrarna på sitt kontor i Halmstad. På vägen till sin plats hejar hon på några kollegor och slår sig sedan ned för att ta dagens första kundsamtal.

Hon hinner knappt sätta sig ned förrän hennes privata mobil ringer. Kamilla kastar en snabb blick på displayen. Det är hennes syster Victoria. Hon trycker bort samtalet och försöker koncentrera sig på sitt kundsamtal.

Mobilen ringer igen. Och igen. Tio missade samtal senare avslutar Kamilla hastigt samtalet med sin kund. Hon lägger på och med darrande fingrar slår hon numret till sin syster som genast svarar.

– Mamma är borta Kamilla. Hon är försvunnen. Ingen vet var hon är, säger Victoria i luren.

Med ens står allt stilla. Det som inte får hända har hänt. Tusen tankar rusar genom Kamillas huvud: Tänk om hon har gått vilse och skadat sig? Tänk om någon har gjort henne illa? Tänk om hon är ledsen? Eller har gått in i en butik och stulit något och nu sitter i häktet och inte kommer ihåg vem hon är?

– Kamilla? Kamilla, hallå? ropar hennes syster i luren.

Det var något som inte stämde

– Min syster letade i flera timmar och till slut hittade hon mamma bakom en matbutik. Hon hade ingen aning om var hon var. Efter det installerade vi ett dörrlarm. Den gången gick det bra men jag vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hända, säger Kamila Karlsson och suckar.

2008 fick Kamillas mamma Teresita Karlsson diagnosen frontallobsdemens. Sjukdomen börjar vanligtvis i 50 – 60 årsåldern men kan också förekomma hos personer i 40-årsåldern. Kamilla och hennes syster märkte att något inte stämde långt innan dess.

– Mamma hade ofta ont i huvudet, glömde saker och kände sig förvirrad. Hon var en fara i trafiken. Hon kunde köra upp på trottoaren eftersom hon inte förstod att det var en gångväg. Hon körde mot rött och krockade med bilar när hon skulle parkera. Även mamma själv märkte att det var något som inte stämde och det var då hon sökte hjälp första gången, berättar Kamilla.

Samtidigt som Teresita uppsökte vård hos olika läkare och fick sjukskrivning på sjukskrivning var någon tvungen att ta hand om hem och hushåll. Trots att Kamilla bara var runt tio år var det framför allt hon som tog det största ansvaret.

“Hon hade dåligt samvete för att hon kände att hon svek oss”

– Jag stod för det mesta hemma. Jag tvättade, lagade mat och diskade. Eftersom mamma bara delegerade ut det till mig märktes det inte riktigt att hon själv inte klarade av det. Men när det kom till matlagning till exempel var det tydligt. Hon kunde stå vid spisen jättelänge och när vi kom in i köket och frågade när maten var klar märkte vi att hon inte visste vad hon gjorde. Hon satte på vattenkokaren och hällde sedan ut vattnet för att göra om precis samma sak igen.

– Jag berättade om hur jag hade det hemma för lärarna på skolan, men eftersom mamma är från Chile sade de bara att det var en kulturkrock. De tyckte inte att det var märkligt att jag tog så stort ansvar hemma eftersom barn ska hjälpa till. Samtidigt tyckte mamma att det var fruktansvärt. Hon hade dåligt samvete och bad om ursäkt för att hon svek oss.

Några tuffa år följde. På den tiden levde Kamillas mamma i en destruktiv relation och eftersom hon blev så pass passiv i och med sin sjukdom fick hennes dåvarande man allt mer kontroll. Till slut fick Kamillas syster Victoria nog, åkte hem till sin mamma, packade hennes saker och de båda flyttade hem till Victoria. Det var i samband med detta som Kamillas mamma till slut fick rätt diagnos.

– Jag och min syster har pratat mycket om den här tiden. Vi upplevde den som så konstig. Diagnosen kom som en chock. Det var oerhört mycket att ta in men vi fick ingen information eller någon uppföljning. Allt jag vet om mammas sjukdom har jag tagit reda på själv. Det jag minns av mötet på minnesmottagningen är att de sade att det inte fanns någon medicin och att mamma en dag skulle sluta prata. Det etsade sig fast. Jag tror inte att de förstod hur mycket ansvar vi skulle få. Vi var och är fortfarande väldigt ensamma i det här.

“Mammas behov märks inte eftersom vi täcker upp hela tiden”

Och ännu en gång var det Kamilla som gick in och täckte upp. Hon är nu både sin mammas vårdare och förvaltare. Det är hon som har kontakt med hemtjänst, bokar och följer med på läkarbesök, har kontroll över ekonomin och boende, ordnar sjukgymnastik och daglig verksamhet och har kontakt med myndigheter. Trots det känner Kamilla aldrig att hon räcker till.

– Mamma kunde ringa och vara ledsen och säga att jag inte hjälpte henne tillräckligt mycket. Vi hade, och har fortfarande, ombytta roller. Jag är hennes dotter, men jag är i första hand hennes vårdare. Jag planerar hur vårt liv ser ut. Mitt liv och min vardag utgår helt från mamma.

– Jag minns vad läkaren sade när han sjukskrev mig för utbrändhet. Han sade: “Jag sjukskriver dig från ditt jobb, men du kommer fortfarande behöva vara anhörig och vårda din mamma. Jag kan inte sjukskriva dig från det”.

Och det är mycket annat som hamnar i skuggan, berättar Kamilla.

– Jag och min fästman har en dotter på tre år och ännu ett barn på väg. Jag har ett heltidsjobb. Men mamma kommer alltid i första hand. Jag märker att jag har orimligt höga krav på mig själv. Jag tänker ofta på hur bra det går på jobbet trots allt med mamma och på hur det hade varit om jag inte hade behövt boka färdtjänst, ringa hemtjänst, se till att mamma inte är ensam eller ledsen. Om allt det där jag går runt och tänker på varje dag ändå inte hade varit mitt ansvar.

Kamilla har upprepade gånger ansökt hos kommunen om att hennes mamma ska få personlig assistans. På så sätt skulle Kamilla få avlastning och deras mamma få större möjlighet att styra över sitt liv, ett liv som nu gör henne olycklig, berättar Kamilla. Men kommunen delar inte Kamillas åsikt utan erbjuder istället en plats på ett grupp- eller äldreboende.

– Vi får avslag eftersom kommunen bedömer att mammas hjälpbehov inte är tillräckligt, men jag menar att hennes hjälpbehov inte syns eftersom jag och min syster täcker upp hela tiden. Jag vet att ett äldreboende inte är rätt för henne. Hon skulle tyna bort där. Och problemet med hemtjänsten är att de bara gör punktinsatser i mammas hem, sedan går de igen. På det sättet lär de inte känna henne. Det är det bara jag och min syster som gör. När mamma är rastlös vet jag att hon vill gå ut på en lång promenad, sätta sig på café och dricka te. Därför blir det också jag som ser till att hon får göra sådant som hon gillar, säger Kamilla.

“Jag skulle kunna vara min mammas dotter igen”

Om Kamilla fick drömma skulle hennes mamma få personlig assistans dygnet runt av personal som kände henne. Hon skulle flytta in i en mindre bostad på nedre botten med en liten trädgård. Det har hennes mamma längtat efter sedan de var barn.

Då skulle Kamilla få vila i sig själv, med vetskapen om att hennes mamma mådde bra.

– Nu åker jag inte till mamma för att fika och umgås utan för att se till att massa saker blir gjorda. Om jag visste att mamma var väl omhändertagen skulle jag kunna lägga mer tid på mig själv och min familj. Jag skulle inte behöva ha dåligt samvete för att jag gjorde det. Och jag skulle kunna umgås med min mamma på riktigt. Jag skulle kunna vara anhörig utan att vara vårdare. Jag skulle vara hennes dotter igen, avslutar Kamilla Karlsson.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

Annons

Vem är anhörig?

  • Som anhörig räknas någon som vårdar och hjälper någon inom familjen, släkten eller vänkretsen som inte klarar av vardagen på grund av sjukdom, ålder eller funktionsvariation.
  • En anhörig kan till exempel vara en förälder, barn, barnbarn, partner eller vän.
  • Det kan vara svårt att se att man själv är anhörig eftersom att ge stöd till någon i sin närhet ofta känns som en självklarhet, men det är viktigt att komma ihåg att man har rättigheter som anhörigvårdare.
  • Att vara anhörigvårdare åt en närstående är något man gör frivilligt, det finns ingenting som säger att man är skyldig att hjälpa till. Om man upplever att rollen som vårdare blir påtvingad kan det få negativa följder för den anhöriga och den som vårdas.
  • Det är viktigt att anhöriga som vårdar en närstående får rätt förutsättningar för att klara av att  ta hand om en närstående. Dessa förutsättningar hamnar under det som kallas anhörigstöd och utformas av kommunerna.

Källa: Socialstyrelsen och Anhörigas riksförbund.

Populära reportage

  1. Siw Malmkvist: "Jag kan inte tro att jag är 80"

    Artisten och skådespelaren Siw Malmkvist, 80, önskar ibland att hon var mer som hon var som barn...

  2. De största svenska såporna – från Varuhuset till Skilda världar

    Tv-kritikern Leif Schulman minns höjdpunkterna bland svenska tv-såpor. Från de första stapplande...

  3. 68 år gammal och nyanställd

    Rolf Porseryd har varit korrespondent och utrikesreporter i 35 år. Nu flyttar han som 68-åring til...

  4. Stefan Sauk i stor intervju: ”Sverige är världens mest åldersfascistiska land”

    News55 träffade skådespelaren Stefan Sauk och pratade åldersdiskriminering, hårdrocksopera och h...

  5. Kjerstin Dellert: Allt är prinsessan Christinas fel

    News55 träffar den nyblivna 90-åringen Kjerstin Dellert som ger sina bästa tips på att få ut me...

Visa fler reportage

Senaste nytt

  1. 23:40 Man skjuten i Malmö

    En yngre man har hittats skadad efter en misstänkt skottlossning på Erikfältsgatan i Malmö. Jag...

  2. 22:55 Pentagon jagade ufon för miljoner

    USA:s försvarsdepartement har de senaste åren satsat miljontals dollar på att undersöka rapporte...

  3. 22:42 Jordskred i Chile - tre döda

    Ett jordskred i en liten by nära en populär nationalpark i södra Chile har kostat tre människors...

  4. 22:26 Danskar knivhöggs i Gabon

    Två danska medborgare har skadats i en knivattack i Gabons huvudstad Libreville. Båda männen har...

  5. 22:10 Harlaut trea i Colorado

    Henrik Harlaut tog en tredjeplats i en internationell slopestyletävling i Breckenridge, Colorado, p...

Visa fler nyheter
Annons