Annons
Annons
Annons

Mikaels mamma tog sitt liv vid 89 års ålder

Att åldras är en stor omställning för många. Ibland så stor att den ger upphov till psykisk ohälsa eller till känslan av att man upplever att man har levt klart. Detta får en del att ta saken i egna händer och begå självmord. Mikaels mamma Kerstin ville inte bli, som hon själv uttryckte det, “ett paket” och tog därför livet av sig två månader innan hon skulle fylla 90.

 

Annons

Det är en klar höstdag i september 2007. Sommaren känns långt borta. I Kerstins trea i Malmö är det nästintill öronbedövande tyst och stilla.

I sovrummet med de ljusgrå tapeterna ligger Kerstin i sin säng. Det ser ut som att hon sover, allt ser ut som vanligt. På nattduksbordet står en skål med yoghurt och ett urdrucket vinglas. På golvet framför sängen ligger sorterade papper och mappar i travar. Där ligger också en handskriven lapp adresserad till Mikael och hans bror.

Mikael går fram till Kerstin och lägger handen mot hennes kind som är kall och han förstår. Så hon gjorde det ändå till slut, tänker han.

      LÄS MER: “Myndigheter får aldrig profitera på anhörigas kärlek”

“Hon hade bestämt sig”

Tio år senare plockar Mikael upp luren när jag ringer. Han har en kort rast från jobbet som lärare på ett universitet. Mikael vill inte framträda med sitt riktiga namn eftersom det han nu ska berätta är något som inte bara drabbade honom den där septemberdagen.

– Hon hade krossat smärtstillande tabletter och smulat ner dem i yoghurt och sedan hade hon tagit ett glas vin till det och somnat in i. Det var sorgligt, samtidigt hade hon bestämt sig. Det finns något … väldigt imponerande i att hon var så konsekvent, att hon vågade genomföra det hon hade planerat. Kerstin var en väldigt stark person, säger Mikael.

Och den styrka som Mikael talar om uttryckte sig på många sätt när Kerstin levde.

– I vår familj var Kerstin den som var mest stabil medan pappa var mer av en mer neurotisk typ. Samtidigt satte alltid mamma stort värde på att rå sig själv. Hon ordnade ett rum till sig själv på vårt landställe där hon kunde göra vad hon ville: sitta och titta på TV och röka, vara uppe hur länge hon ville på nätterna eller jobba. Men hon kunde också vara väldigt social. Vi umgicks mycket, pratade och spelade kort. Hon var ingen bullmamma, men hon trädde in och ställde upp om man behövde henne. Hon var en väldigt självständig kvinna, berättar Mikael.

       LÄS MER: Marita: “Min man ville aldrig acceptera min diagnos”

Ville inte bli beroende av andra

Kerstins önskan om att förbli självständig och oberoende av andra var stark. Därför är det kanske inte heller särskilt konstigt att hennes största mardröm var att bli, som hon själv uttryckte det, “ett paket”.

– Mamma var hela tiden tydlig med att hon inte ville bli som hon uttryckte det “ett jävla paket”. När pappa fick cancer och sedan inte ville vara på sjukhus var det mamma som tog hand om honom, samtidigt som hon jobbade, säger Mikael och fortsätter:

– Samma sommar som min pappa gick bort, bröt min mormor lårbenshalsen och bodde hos oss vilket gjorde att hon också behövde tas om hand. Mamma hade alltså lång erfarenhet av att, så att säga, ta hand om paket. Samtidigt hade hon och mormor pratat mycket när de var unga och friska om att de aldrig ville ligga andra till last. Hennes ovilja mot att bli beroende av andra ligger till grund för det som sedan hände.

Men det var först i samband med att Kerstin fyllde 60 som Mikael minns att hon första gången uttryckte sina tankar om att hon inte ville bli gammal och sjuk och beroende av sin omgivning.

– Hon kunde säga saker som: ”Man får nog sätta stopp för det här snart” och ”90 ska jag inte bli”. Men det var först de sista åren som hon uttryckte mer konkret att hon funderade på att ta livet av sig. När hon var 83 fick hon till exempel sluta spela tennis eftersom kroppen inte orkade riktigt, det var nog ett hårt slag för henne. Hon tyckte att hennes kropp sakta förföll, att den inte fungerade lika bra som förut, samtidigt var hon inte sjuk på något sätt.

        LÄS MER: Kamilla, 26: “Jag vill vara min mamma dotter, inte hennes vårdare”

Var öppen med hur hon kände

Ju äldre Kerstin blev och ju mer hon behövde göra avkall på, desto oftare pratade hon om att ta sitt liv. Kerstin tog kontakt med flera av de kliniker i Schweiz som erbjuder människor assisterad dödshjälp, men de tog bara emot personer som var döende eller mycket sjuka, berättar Mikael.

– Kerstin var väldigt öppen med hur hon kände, ibland till familjens stora irritation. Jag kunde känna att jag bara ville äta middag och ha det trevligt, inte prata om mammas självmordstankar. Vi hade dock aldrig några särskilt känslosamma diskussioner, det var så hon var, väldigt rationell och med ett stort hjärta. Jag minns att jag sade någon gång: ”Men är det inte kul att se mina barn växa upp och få egna barn?” Då svarade hon: ”Jo, men till vilket pris?”. Jag tror att hon var rädd för att hamna i en situation där hon inte kunde styra över sitt liv. På något sätt ville hon ha det valet kvar.

En dag fick Mikael ett högst märkligt telefonsamtal.

– Kerstin ringde och berättade att hon hade installerat en 380volts-kontakt i köket. Hon hade tidigare hört en elektriker på vårt landställe säga något i stil med: ”Kör man in två spikar i ett eluttag är det kört”, något som mamma hade tagit fasta på. ”Du är inte klok”, sade jag till henne och så skrattade vi. En tid senare berättade att hon hade testat att stoppa in två gafflar i eluttaget men att jordfelsbrytaren hade slagit till. ”Zap”, hade det sagt och hon hade känt sig riktigt uppiggad efteråt, berättade hon. Det var en väldigt märklig situation.

        LÄS MER: Så stöttar samhället dementa med annat modersmål än svenska

“Det var som att hon förberedde oss på vad som skulle komma”

– På något vis var våra samtal aldrig tragiska utan vi kom snarare varandra närmare. Det finns ett värde i det jämfört med att hon skulle varit hemlig med hur hon kände. Det var som att hon förberedde oss på vad som skulle komma, fortsätter Mikael.

Men så händer något. Det är på sommaren 2007 då Kerstin just har fyllt 89 år. Kerstin ramlar omkull på landstället, bryter lårbenshalsen och hamnar därefter på sjukhus.

– Redan efter några dagar var hon uppe och tränade och en dryg vecka senare fick hon komma hem. Men jag tror inte handlade om att hon ville hem för att bli frisk och leva vidare utan för att få kontroll över situationen.

Kerstin var hemma i några veckor efter sjukhusvistelsen. Hon repade sig snabbt, vilket gladde Mikael och hans bror. En dag ringde Kerstin och bad Mikael att hämta ut ett recept på smärtstillande tabletter.

– Jag tänkte inte mycket på det utan hämtade ut receptet och åkte och lämnade det till henne. Några dagar senare ringde mammas granne till min bror och berättade att Kerstins ytterdörr stod öppen.

      LÄS MER: Telefonlinjen för alla ensamma äldre

“Hon såg ut som att hon sov”

– När vi kom dit låg mamma i sin säng, hon såg ut som att hon sov, säger Mikael.

Vi är tillbaka i Kerstins sovrum den där dagen i september 2007. Vinglaset på nattygsbordet. Travarna med papper sorterade i prydliga högar på golvet. Och så den där handskrivna lappen.

– I brevet hade hon skrivit något i stil med: ”Sorry, men det var tid för mig nu. Se till att ni kommer iväg på era grejer i helgen”. Det är så typiskt henne. Hon visste att vi båda hade saker att göra den helgen och ville inte påverka våra liv. Och det var märkligt, men jag bestämde mig faktiskt för att göra allt jag hade planerat den helgen. Jag var fruktansvärt trött efter allt som hade hänt men jag tänkte samtidigt: ”Nej, fan i hennes anda får det rulla på”, berättar Mikael.

Nu tio år senare har Mikael fortfarande många tankar om det som hände. Om sin mammas längtan efter att själv få avgöra hur hennes liv skulle sluta och om hur hennes beslut har påverkat honom.

– Hon hade ju en idé om att vara öppen med hur hon kände ända till slutet. Samtidigt inser jag att det är en ovanlig inställning. Men om hon inte hade sagt något och jag sedan hade hittat henne död hade jag förmodligen känt en enorm skuld. Allt hade varit obegripligt och jag hade belastat mig själv. När det väl hände blev vi varken särskilt förvånade eller chockade.

      LÄS MER: Rolf vårdade sin dementa hustru ända till slutet

“Jag är den siste att tycka att någon ska fortsätta leva för någon annan”

– Jag känner mig lite krasst tacksam för att jag. så att säga, besparades en del. Jag behövde aldrig se Kerstin så sjuk att hon inte kunde klara sig själv. Det hade varit svårt för både mig och mamma. Jag blev aldrig arg. På ett sätt finns det något egoistiskt i att ta livet av sig, men samtidigt är jag den sista att tycka att någon ska fortsätta leva för någon annans skull.

I Sverige har du inte rätt att få hjälp att avsluta ditt liv om du inte vill leva längre, särskilt inte om du som Kerstin är frisk och kry. I samband med att Kerstin tog kontakt med klinikerna i Schweiz fick hon också besked om att de bara emot personer som var svårt sjuka eller döende.

– I Sverige får du ingen hjälp att dö. Du får helt enkelt fixa det själv om du så lurar någon att skriva ut tabletter, kör ut från en klippa eller hänger dig. Det värsta för mig är att Kerstin var ensam när hon dog. I självmordet är du alltid ensam, säger Mikael och fortsätter:

– Jag känner en sorg över att hon har gått bort, men det är inte tragiskt. Hon var inte olycklig. Hon hade levt ett bra liv, hon var nöjd så varför kämpa i uppförsbacke? Sen kan man tycka att det är synd att hon inte kunde bli en vithårig dam som satt och var nöjd på ett äldreboende, men Kerstin tyckte inte att det livet var gott nog för henne, avslutar Mikael.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

*Personerna i reportaget heter egentligen något annat.

Annons

Populära reportage

  1. Deckarhjältarna från 70-talet

    Columbo, Kojak, Baretta och sju andra klassiker.

  2. Cannon – en osannolik hjälte

    Drevs av jakten på sin frus mördare.

  3. Ellery Queen – en klassisk pusseldeckare

    I sann Agatha Christie-anda var ”Ellery Queen” en typisk pusseldeckare, där tittaren själv fic...

  4. De största svenska såporna – från Varuhuset till Skilda världar

    Tv-kritikern Leif Schulman minns höjdpunkterna bland svenska tv-såpor. Från de första stapplande...

  5. Kjerstin Dellert: Allt är prinsessan Christinas fel

    News55 träffar den nyblivna 90-åringen Kjerstin Dellert som ger sina bästa tips på att få ut me...

Visa fler reportage

Senaste nytt

  1. 23:20 Brynäs viktiga vägval: "Skön seger"

    Brynäs siktar uppåt efter seger mot Karlskrona med 3-1. En otroligt skön seger, säger lagkaptene...

  2. 23:15 Hattrick av nye skyttekungen Lindqvist

    Färjestads tredje raka seger – efter 6-4 borta mot Örebro. Och ett hattrick av Michael Lindq...

  3. 23:05 Curlingherrarna i ännu en EM-final

    Lag Niklas Edin är klart för ännu en EM-final i curling. Semifinalen mot Norge slutade 8-3. ̶...

  4. 23:05 Djurgården vinnare med Engqvist tillbaka

    Med centerprofilen Andreas Engqvist tillbaka blev serietrean Djurgården ett vinnarlag i SHL igen. E...

  5. 22:55 Ghoddos: "Obeskrivligt"

    Saman Ghoddos 2-0 sköt Östersund till sextondelsfinal i Europa League. Obeskrivligt, man måste ve...

Visa fler nyheter
Annons