Annons
Annons
Annons
Annons

Rolf vårdade sin dementa hustru till slutet

Drygt 1,3 miljoner svenskar ägnar sig åt det som kallas anhörigvård, det vill säga vårdar, stöttar och stödjer en anhörig. Att vårda en närstående kan kännas meningsfullt, men också oerhört tungt. Rolf Lundin, 73, tog hand om sin dementa hustru ända till slutet.

 

Annons

Det är sommarnatt i stationssamhället Herrljunga i Västra Götalands län. Månljuset letar sig in genom fönstret i sovrummet och kastar långa skuggor över golvet. Rolf Lundin vaknar med ett ryck och ser sig yrvaket omkring.

Sedan stiger han med stor möda upp ur dubbelsängen, kliver i tofflorna och tar på sig morgonrocken.

I vardagsrummet står Ulla-Maj, hans livskamrat sedan 45 år tillbaka, och ser ut genom fönstret. Hon rycker till och vänder sig om.

– Rolf. Kom hit fort och se, viskar hon oroligt och pekar ut i den nattsvarta trädgården.

Med tunga steg går Rolf fram till fönstret och tittar ut.

– Där borta vid garaget. Ser du de där två männen som står och tittar på oss? viskar Ulla-Maj med darrande röst.

– Vi måste ringa polisen. De har ju dragna knivar! fortsätter hon.

Rolf suckar, tar Ulla-Maj om axlarna och leder henne tillbaka in i sovrummet.

– Det är ingen där, Ulla-Maj lilla. Det var ju samma sak igår natt, minns du inte det?

När de har lagt sig igen kan Rolf inte sova. Han lyssnar till nattågen som dunkar förbi över järnvägsspåret en bit bort och Ulla-Majs lätta andetag. Det var fjärde gången den här veckan, tänker han.

Livet tog en ny vändning 

Det berättar Rolf Lundin när han tänker tillbaka på tiden tillsammans med sin sedan sju år tillbaka avlidna hustru Ulla-Maj.

Det var hösten 2005 som Rolf och Ulla-Maj först fick veta att Ulla-Maj led av en demenssjukdom och i och med diagnosen föll mycket på plats. Varför Ulla-Maj hela tiden glömde saker, varför hon plötsligt inte visste hur man körde bil i rondeller och problemen som uppstod i förhållande till resorna till stugan i Norrland och till sonen i USA – allt det som Rolf hade undrat så mycket över fick äntligen en förklaring.

Men i samband med att Ulla-Maj fick sin diagnos tog också parets liv en ny vändning.

– Innan Ulla-Maj blev sjuk var hon väldigt aktiv och sportig. Hon gillade att åka skidor och hade tävlat i längdhopp när hon var ung. Vi var ofta ute i skog och mark och åkte på olika äventyrsresor. Det var något vi försökte hålla igång även efter att hon hade fått sin diagnos, men efter ett tag gick inte det längre, berättar Rolf.

– Med tiden slutade kroppen att fungera. Även om de största förändringarna skedde i hjärnan var det också andra saker som inte fungerade som det skulle. När Ulla-Maj fick sin diagnos bad hon mig att ringa och berätta allt för hennes bror och våra barn. Men ring inte till skolan, sade hon. Sedan lade hon sig i sängen och grät.

På den tiden jobbade Ulla-Maj som lärare i svenska som andraspråk på en skola i närheten av det hus där Rolf och hon bodde. I början kunde hon fortsätta att jobba som vanligt.

– Så småningom blev hon sämre och hade svårt att hitta till skolan och när hon väl var framme hittade hon inte lärarrummet så hon satt i klassrummet hela dagarna. En månad senare bestämde vi att vi skulle berätta för de andra lärarna. Ulla-Maj samlade alla sina kollegor och rektorn, det var väl en 20-30 stycken där, och bjöd på kaffe och tårta. Alla satt helt tysta när hon berättade att hon inte skulle komma tillbaka. Man kunde höra en knappnål falla, berättar Rolf.

“Det gäller bara att få den som är sjuk att må bra”

Efter att Ulla-Maj hade sagt upp sig från sitt jobb tillbringade hon allt mer tid hemma. I takt med att hennes tillstånd försämrades kom hon också att bli allt mer beroende av sin man.

– Jag kunde inte lämna henne ensam en minut. Jag fick hjälpa henne att stiga upp på morgonen, ta på sig kläder, gå på toaletten, sköta sin personliga hygien, äta frukost. Jag var assistent till Ulla-Maj dygnet runt till en början. Allt det där vardagliga, det var jag som såg till att det fungerade. Det är ju det som är svårt. Man märker inte hur mycket man tar över. Just då gäller det bara att få den sjuka att må bra medan man själv blir eftersatt i sin egen hälsa.

Svårast var nätterna, berättar Rolf Lundin.

– Jag fick ju aldrig sova eftersom Ulla-Maj brukade gå upp och traska. Hon såg syner, det kunde vara att det stod folk och spionerade utanför fönstret eller att det var någon inne i lägenheten. Hon gick vilse i lägenheten och när hon inte hittade till toaletten kunde hon sätta sig på huk i hallen och kissa. Då var det jag som fick duscha och torka henne och se till att hon gick och lade sig igen. Och allt blev värre med tiden. Jag tog kontakt med Försäkringskassan för att få hjälp.

Ulla-Maj beviljades hemtjänst. Assistansen utökades och efter ett tag hade Ulla-Maj assistans mellan klockan 10 och 18 på vardagarna. Rolf fick 20 timmar utökad tid, det vill säga en natt i månaden, så att han kunde åka till stugan och vila sig, berättar han. Att hemtjänsten fanns på plats dagtid gjorde också att Rolf kunde fortsätta jobba och driva sitt företag, men efter arbetstid fick Rolf stiga in i rollen som assistent igen.

I slutet av augusti 2009 drabbades Rolf av sin första hjärtinfarkt.

– Jag låg inne på lasarettet och förstod att jag inte skulle klara av att hand om Ulla-Maj ensam. Sedan gick det bara några dagar innan Ulla-Maj hade dygnet runt-hjälp.

Rolf blev sjukskriven och sålde sitt företag till en kollega. Han ordnade ett nytt boende till Ulla-Maj som flyttade in i lägenheten med sin assistent medan Rolf flyttade ut till stugan för att få andas. Efter det gick allt väldigt snabbt, berättar Rolf.

“Det här är inget liv”

– Hon hann bo i sin nya lägenhet i drygt ett år, men sedan liksom tynade hon bort. Mig kände hon alltid igen och tydde sig till. Vi brukade sitta i soffan och titta på naturprogram på TV, det kunde hon följa med i, och så lutade hon huvudet mot min axel. Hon kunde inte göra någonting själv. Hon hittade inte munnen med gaffeln utan stoppade maten i örat och håret. Under sitt friska liv hade hon vägt 76 kilo, när hon dog vägde hon 36. Hon var medveten tills ungefär två veckor innan hon dog. Jag gick och bar henne i famnen och då sade hon plötsligt: “Du Rolf, det här är inget liv.”

I oktober är det sju år sedan Ulla-Maj dog. Ett liv tillsammans i mer än 40 år med någon glömmer man aldrig, men det blir lite lättare att andas för varje år som går, tycker Rolf. Och så går livet, på något märkligt vis, ändå vidare.

“Det är så lätt att helt gå upp i den man vårdar”

– Jag tänker ofta på henne, men det är inte som det var i början. När hon dog gick luften ur mig. Jag gick här och skräpade och gjorde ingenting. Sedan fick jag en ny hjärtinfarkt, men efter en hjärtoperation mår jag nu bra. Jag har börjat rida, jag dansar folkdans och har träffat en annan dam. Hon är också änka och när vi lärde känna varandra sade hon att det var trevligt att träffa mig men att hon aldrig skulle flytta ihop med en man igen. Vi bor på varsin ort och har ett bra förhållande. Hon tänker på sin man och sköter hans grav och jag har fortfarande foton av Ulla-Maj på mitt nattduksbord.

Även om det var oerhört svårt att ensam vårda Ulla-Maj under hennes sjukdomstid hade Rolf inte gjort något annorlunda om han fick vrida tillbaka klockan. Att få vara med den man älskar är det största, och i ett långt liv tillsammans ingår både sorg och lycka. Men om han hade fått välja hade han, som han själv beskriver det, behövt vara sin egen någon dag i veckan.

– Det är så lätt att helt gå upp i den man vårdar och glömma bort sig själv. Är det två makar och den ena vårdar den andra blir det snart så att båda blir i behov av vård. Jag förstod inte hur mycket jag gjorde förrän jag fick min hjärtinfarkt. Man måste se till att ge sig själv tid, det är det viktigaste, säger Rolf Lundin.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

 

Annons

Anhörigvården i Sverige

  • Närmare var femte person i vuxen ålder, drygt 1,3 miljoner människor, vårdar, hjälper eller stödjer en närstående.
  • Anhörigvårdarna är oftast mellan 45-64 år.
  • Kvinnor känner i högre grad än män att rollen som anhörigvårdare har en negativ inverkan på deras livskvalitet.
  • Möjligheterna att arbeta och studera påverkas, och i högre grad för kvinnor än för män.
  • Drygt 100 000 personer tvingas gå ner i arbetstid eller säga upp sig på grund av att de vårdar en närstående. Detta påverkar också privatekonomin.
  • Många anhöriga tvingas ta ett större ansvar än de vill och orkar på grund av att de upplever brister i det offentliga utbudet.
  • Staten sparar årligen 177 miljarder kronor på anhörigvårdarnas arbete.

Källa: Anhörigas riksförbund, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Senaste nytt

  1. 02:10 Studenter festar bort examen

    Resor strax innan skolavslutningen är populärt bland dem som ska ta studenten. Men resorna har en...

  2. 01:51 Lista över oseriösa företag stoppas

    Konsumentverkets varningslista över oseriösa företag blev kortvarig. Efter bara drygt ett år har...

  3. 01:46 Fortsatta oroligheter i Venezuela

    I Venezuela har kravallpolis och demonstranter åter drabbat samman. Polis har skjutit tårgas och v...

  4. 01:28 Fem halshuggna hittade i Mexiko

    Polisen i Mexiko har hittat fem halshuggna män med tydliga spår av tortyr i delstaten Veracruz. Kr...

  5. 01:25 Flicka sparkad i huvudet

    En nioårig flicka på väg hem från skolan blev plötsligt attackerad av en för henne okänd man...

Visa fler nyheter

Populära reportage

  1. Paul Paljett - då och nu

    Han var en av våra största stjärnor och orsakade upplopp på sjuttiotalet och sålde runt en milj...

  2. De är Sveriges äldsta fångar

    Några av landets fångar utmärker sig genom att vara betydligt äldre än genomsnittet. News55 be...

  3. Kojak lade inte fingrarna emellan

    Trots hatt och flint var Theo Kojak New Yorks hårdaste polis.

  4. Elva moderna efterföljare

    Om du gillade de klassiska 70-talsdeckarna är det inte helt osannolikt att du även uppskattar de h...

  5. Vi gratulerar Adde Malmberg, 60 år idag: ”Det låter så gammalt, jag känner mig inte alls som sextio”

    News55 fick tag i komikern, regissören och skådespelaren Adde Malmberg för en pratstund om ståup...

Visa fler reportage
Annons