Annons
Annons
Annons
Annons

Stefan Sauk i stor intervju: ”Sverige är världens mest åldersfascistiska land”

News55 träffade skådespelaren Stefan Sauk och pratade åldersdiskriminering, hårdrocksopera och hur det var att medverka i Stjärnorna på slottet.

 

Skådespelaren Stefan Sauk slog igenom med det återkommande inslaget Tillfälligt avbrott i satirprogrammet Lorry där han myntade uttrycken ”Det är mycket nu” och ”Jag är skeptisk”. Sedan dess har han gjort en stor mängd film och tv, bland annat hunnit spela Carl Hamilton, tävla i Let’s Dance och medverka i kommande säsong av Stjärnorna på slottet.

News55 pratade med Stefan Sauk om konflikträdsla, karriärsval, hårdrocksoperor och vad som händer när barnen flyttar hemifrån. Och så är han fruktansvärt trött på den åldersdiskrimering han anser råder här i landet …

– Sverige är nog världens mest åldersfascistiska land. Det finns inget annat land i världen där man skulle komma på den idiotiska, befängda tanken att i en tidning sätta ut ”Gunnar Andersson, 58”. Vem bryr sig hur gammal någon är, vad har det med saken att göra? Min sjukgymnast som är 73 bast och har brunt bälte i karate åkte iväg till Kuba på salsakurs där hon blev ihopparad med en kubansk danspartner som kanske var 22. Och det satt så djupt inne i hennes system, det här med att ”Oj, jag är ledsen att du behöver dansa med en gammal tacka som mig”. Han tittade bara på henne med ett ”Vad menar du?” Han fattade inte vad hennes ålder hade med saken att göra, det fanns inte i hans sinnevärld.

      LÄS MER: Intervju med Richard Herrey: “Har aldrig ens funderat över att gå i pension

Du säger att vi driver en ungdomskult i Sverige.

– Jag säger inte att vi inte ska satsa på ungdomarna, det är klart att vi ska göra det. Men vi kan väl för fan inte slänga all erfarenhet och kunskap på soptippen? Då får vi uppfinna hjulet om och om och om igen. Det är ju bara infantilt, i Japan kan du aldrig komma ifråga som koncernchef om du inte minst är över 70 år gammal. Man menar att man måste ha erfarenheten, perspektivet. Sedan blandar man upp med alla åldrar för att få ut maximalt. Mitt bekymmer idag är att det inte finns några vuxna kvar. Svenskarna håller på att förvandlas till en lattelapande dagisbefolkning där vuxna människor frågar varandra om de vill leka bondgård på Facebook. Are you kidding me?

Pensionärsorganisationerna vittnar ju om hur de upplever att deras frågor inte tas på allvar…

– Det är katastrof för ett samhälle när du tar bort erfarenheten, när den inte är någonting värd längre.

Du håller på med ett musikprojekt med gamla rocklegendarer i Los Angeles. Är det mindre av den här åldersfascismen där tycker du?

–Absolut. Det är en HP Lovecraft-inspirerad hårdrocksopera som heter ”Dreams in the witch house” med bland annat Doug Blair från Wasp och tidigare Kiss-gitarristen Bruce Kulick, äldre snubbar hela bunten, och ingen skulle ju komma på tanken att säga att de är för gamla för att hålla på. ”Act your age” var det en kollega som sa. Vänta här, vadå ”act your age”, vad är det för skitsnack? Utifrån vems norm? I act what fucking age I like!

– Haha, sedan har jag tydligen fått någon genetisk förmån som gör att jag åldras långsammare. Jag har först nu börjat tänka att jag kanske ska börja bli vuxen. På insidan är jag fortfarande 22-23. Som vi alla är förresten.

      LÄS MER: Fredrik Reinfeldt – en jobbsugen ex-minister halvvägs till hundra

Vad menas med vuxen då?

– Ja, vad menas med det? I min värld är det kanske att jag skulle fokusera lite på att ta ansvar för den tid när jag kanske inte står på benen längre. Tidigare har jag bara levt, kört.

Ser du någon skillnad på de roller du erbjuds nu och för säg tio år sedan?

– Det är klart att det blir en åldersskillnad i och med att du blir äldre men sedan tror jag inte att det är självklart idag för en regissör på en teater att säga ”Jag vill ha Stefan Sauk i den här rollen”. De erbjudandena finns ju inte längre. Jag vet inte varför, man kanske resonerar att ”Sauk är så tuff och krävande”

Är konflikträdsla något typiskt svenskt menar du, den här konsensusmentaliteten?

– Det är enormt svenskt. Vi betraktas ju med stor skepsis av andra kulturer just för att vi är så konflikträdda, att vi inte säger vad vi egentligen tycker. Den här bristen på att våga tala klarspråk är förödande. Jag hävdar stenhårt – det kommer min nästa föreläsning att handla om – att vi skulle kunna öka effektiviteten med 50%, kanske 100% inom alla verksamhetsområden om vi började prata klarspråk med varandra. Samma sak med hälsonivån och välbefinnandet på arbetsplatserna.

Apropå Los Angeles – har du aldrig haft några planer på att försöka i Hollywood?

– Jag hade möjligheten i början av nittiotalet. Allt var klart, jag skulle göra två filmer där. Men då var min dotter Lova liten och det funkade inte att flytta till USA. Jag ville vara med Lova när hon var liten så jag valde bort Hollywood för att vara pappa.

      LÄS MER: Hollywoodsvenskan Maud Adams – “Det känns skönt att vara vuxen”

Din dotter pluggar i Lund. Hur var det att se sitt barn flytta hemifrån?

– Det skrivs hyllmeter med böcker om hur det är att bli förälder men inte en enda bok om hur det är när det sista barnet flyttar ut. När du sitter där själv. Plötsligt är den viktigaste uppgiften man haft i tjugo års tid bara borta. Den krisen är monumental! Jag är fortfarande i efterdyningarna men nu börjar det släppa lite. Och så hör jag hur jag låter som min mamma: ”Du kan väl ringa?”

Du läser in en hel del ljudböcker och vann Stora ljudbokpriset 2013…

– Ja, jag läser lite annorlunda än de andra har jag förstått. Jag gillar att gestalta. Ibland mycket, ibland kanske bara en nyansskillnad.

Annons

Är det någon litterär genre som du föredrar att läsa in?

– Nej, men det har blivit mycket thrillers. Jag läste ju in David Lagercrantz Millenniumbok som var för jävla bra för övrigt.

Hur är det att läsa in en bok som inte är så bra då?

– Horror. Det är en plåga. Det händer inte så ofta men då får man göra så gott det går. Jag läste en kommentar någonstans; ”Inte ens Sauk kunde rädda den här dyngan”. Det är ju inte riktigt vad man önskar men så blir det ibland.

De brukar ju säga att Morgan Freeman skulle kunna läsa telefonkatalogen så att folk satt som klistrade.

– Det var någon som skrev det om mig också. Sorry…

Vad läser du själv privat?

– Just nu en bok som heter Operation Axum av Bengt G Nilsson. Jag läser så långsamt så det tar sådan tid för mig att ta mig igenom en bok, men jag håller på och lär mig att läsa snabbare.

I jul medverkar du i den tionde omgången av Stjärnorna på slottet tillsammans med Marika Lagercrantz, Morgan Alling, Claire Wikholm och Amanda Ooms. Hur var det?

– Det var inget program som jag hade något förhållande till, men när jag fick frågan tittade jag på det och blev faktiskt väldigt positivt överraskad. Människor som man många gånger har en förutfattad mening om, som man har mött utan att egentligen känna varandra: ”Hur är läget?” och ”Vad gör du nu?”… allt det där är ju väldigt ytligt. Sedan sitter man i Stjärnorna på slottet och inser att ”Wow, det fanns ju en älskansvärd människa här bakom också!”

Vad händer nästa år?

– Jag ska fortsätta köra min föreställning ”Sauk – fortfarande skeptisk and some fcuking music” i vår, jag vill utveckla den lite.

Hur mycket framförhållning har du?

– Jag har varit usel på framförhållning faktiskt. ”Det här skulle jag vilja göra” tänker jag och så kommer en annan fråga och så tänker jag ”Jaha? Ja, det verkar ju spännande”

Är du dålig på att säga nej?

– Njae, det är jag inte heller. Jag har blivit det… både ja och nej.

      LÄS MER: “Jag har slutat le tappert – jag säger ifrån”

Och vad hänger det ihop med?

– Det är frågan. Ibland kan jag vänta med att fatta beslutet för att det känns ångestladdat att jag måste bestämma mig. Så ibland har jag väntat för länge, då har jag blivit tvungen att tacka ja till slut, när jag har förstört möjligheten för dem att hitta någon annan. Det har hänt vid ett antal tillfällen.

Det kanske inte är de bästa förutsättningarna att göra ett bra jobb?

– Nej, men jag har blivit bättre på att säga nej.

Var hittar du inspiration?

– Jag har ett smultronställe i Tällberg, Green Hotel som jag alltid åker till och som har en enorm impact vad gäller kreativitet. Det är ingen slump att hela gänget med Carl Larsson, Anders Zorn och Hugo Alfvén samlades kring Siljan.

Det är något med Siljan alltså?

– Absolut. Stort jävla meteoritnedslag.

Senaste nytt

  1. 03:19 Vänskapsmatch för offrens familjer

    Det brasilianska fotbollförbundet har bjudit in Colombias landslag till en vänskapsmatch efter den...

  2. 03:15 Debattörer: M bör lämna uppgörelse

    Moderaterna bör lämna migrationsuppgörelsen, eftersom den har varit “otillräcklig i att ha...

  3. 03:14 Kunglig tavla såld efter budgivning

    En tavla målad av Gustav III såldes för motsvarande omkring 126 000 kronor. Tavlan, en så kallad...

  4. 02:54 Facebook fasligt flitig figurant

    Facebook är det varumärke som nämnts flest gånger i svenska medier hittills under 2016. Drygt 16...

  5. 02:46 Tände på med barn i huset

    En man i 30-årsåldern misstänks för att ha tänt eld på sitt hus, där ett barn och tre vuxna b...

Visa fler nyheter

Populära reportage

  1. Barbro Westerholm: "Vi behöver fler årsrika i beslutsfattande positioner"

    Barbro Westerholm är många saker. Läkare, forskare och politiskt aktiv i Liberalerna. 83 år gamm...

  2. De är Sveriges äldsta fångar

    Några av landets fångar utmärker sig genom att vara betydligt äldre än genomsnittet. News55 be...

  3. De största svenska såporna – från Varuhuset till Skilda världar

    Tv-kritikern Leif Schulman minns höjdpunkterna bland svenska tv-såpor. Från de första stapplande...

  4. Svenne Hedlund: Jag får fortsätta använda namnet Hep Stars

    I början av mars förlorade Svenne Hedlund rätten att använda namnet Hep Stars. Men nu har det he...

  5. Marianne Rundström: "Sverige är ett dåligt land att åldras i"

    Det var en gång en programledare som inte ville gå i pension. Nej, det var en gång en kvinna som...

Visa fler reportage
Annons