"Bergman sa att han skulle slå ihjäl mig" - News55
Annons
Annons

“Bergman sa att han skulle slå ihjäl mig”

I åtta år arbetade Anita Haglöf som Ingmar Bergmans hushållerska. Det var en tid fylld av stränga regler och fruktansvärda vredesutbrott. Nu har hon skrivit en självbiografi om sina upplevelser med mannen som fortfarande präglar hennes liv.

Han var kontrollerande och manipulativ men också ensam och rädd för andra människor, säger Anita Haglöf.

Annons
Annons

Det började faktiskt med hemorrojder. Anita Haglöf satt i en loge på Dramaten och behandlade en av de anställda med zonterapi. Ryktet hade börjat sprida sig om att Anita i receptionen var riktigt bra och Ingmar Bergman, med koll på allt som hände på teatern, hade blivit nyfiken och kom in med ett bryskt “vad faan håller ni på med” innan han bestämde sig för att han också ville prova.

Han lade upp sina fötter i mitt knä och frågade vad jag kände, han trodde ju att det var humbug. Det var lite känsligt men han var envis och ville veta så till slut sa jag som det var, att han hade hemorrojder. Och han skrattade och sa “ja, tamefan, det har jag”.

När Bergman några år senare behövde en ny hushållerska frågade han runt efter Anita Haglöf, som hade lämnat teatern för att starta en hälsokostbutik.

Men jag var ingen bra affärsman och när det en dag kom in en person i butiken och ville köpa den tog jag det som ett tecken och gick med på en provanställning hos Bergman.

Tvångsmässig exakthet

Annons
Annons

Arbetsrelationen skulle komma att vara i åtta år, från 1995 till 2003. Anita Haglöf lagade mat, tvättade och städade åt Bergman både i lägenheten på Karlaplan i Stockholm samt på Fårö, där han bodde under sommar och höst. Det fanns lugna och trevliga stunder men Anita Haglöf insåg att det gällde att vara tyst och smidig och lyda order.

I boken “Jag var Ingmar Bergmans hushållerska” skriver hon:

“Han regisserade sin tillvaro oavsett var han befann sig, var sin egen scenograf, attributör och organiserade allt från kök till sovrum. En kopp eller tallrik skulle stå exakt på det ställe han i förväg bestämt att den skulle stå. Det var inte en önskan från hans sida, det var ett oavvisligt krav. Det var något tvångsmässigt över denna exakthet som hans tillvaro inrättades efter.”

En dag händer det oförlåtliga, hon tappar ett kastrullock, som rullade (“det kändes som att det aldrig slutade rulla”) precis framför Bergman.

Han blev helt rabiat och började skälla, han sa att han skulle slå ihjäl mig om jag gjorde om det. Då kände jag något som träffade här, säger Anita Haglöf och pekar symboliskt mot solar plexus.

Ensligt Fårö

Annons

Det första året gick ändå ganska bra. Men Anita Haglöf plågas av ensamheten på Fårö, Bergmans lynnighet och vansinnesutbrott. Hon upplever det som att det spökar i huset hon får bo i och sorger från det förflutna kommer i kapp ute på den karga ön. Bergman lever ett ensligt liv, ofta är det bara hon och han och hon är utlämnad åt hans nycker. Hon mår allt sämre.

I boken skriver hon:

“Jag börjar förakta mig själv som jag fjantar runt. Jag springer omkring och hukar, försöker vara till lags, anstränger mig bortom all vett och sans. Jag förvandlar mig till den hunsade pigan fast hela min kropp säger ifrån. Beter man sig som jag gör tillräckligt länge blir man till slut en människa som inte är värd ett endaste dugg. Inte ens i sina egna ögon. Jag tror Bergman tycker om att se svaga människor runt sig. Varför finns jag annars här?”

Blev sjuk

Anita Haglöfs anställning hos Bergman sades upp av honom när hon fick svår yrsel och blev inlagd på sjukhus. Det visar sig att hon hade drabbats av Ménières syndrom, med svår tinnitus som följd. Det tog ett år för henne att komma tillbaka till en vanlig tillvaro. Hon är övertygad om att hon utvecklade sjukdomen efter alla år av psykisk press.

TT: När man läser boken funderar man mycket över varför du inte bara sade upp dig?

Annons

För det första var jag rädd för honom. Jag visste inte vad som kunde hända. Jag var 58 år när jag började jobba hos honom. Jag stod ut på något sätt. Jag reser mig på nio, jag är som en boxare.

TT: Vad tänker du kring allt det här i dag?

Jag kommer antagligen aldrig ur det. Jag tänker på honom kanske varannan dag och jag kan trots allt känna en ömhet för honom. Men jag försöker förstå hur jag skulle ha varit för att behaga den mannen. Jag gjorde allt som han sa, jag var aldrig sjuk och gjorde allt perfekt, men hur ska man ta en sådan människa? Det är svårt.

Senaste nytt

  1. 11:13 Bostadsrättsordförande döms för mutbrott

    En tidigare bostadsrättsordförande i Malmö döms till fängelse i ett år och tre månader för a...

  2. 11:12 Bäddat för bråk på kemvapenmöte i Haag

    Det är upplagt för konflikt mellan stormakterna då Organisationen för förbud mot kemiska vapen...

  3. 11:15 Elev döms för utnämning av "Årets fuckgirl"

    Kvinnan utnämndes till “Årets fuckgirl” på en skolbal i Skåne i maj. Och i dag döms...

  4. 11:10 Explosion i hus ägt av Svenska Akademien

    En detonation inträffade i ett bostadshus vid Mariatorget i Stockholm natten mot måndagen. Fastigh...

  5. 11:05 Nedriven kontaktledning stoppar tåg

    En nedriven kontaktledning stoppar tågtrafiken genom Helsingborg. Enligt Trafikverkets prognos ber...

Visa fler nyheter
Annons
Annons
Läs nästa artikel “Bergman sa att han skulle slå ihjäl mig” “Bergman sa att han skulle slå ihjäl mig”