Några saker slog mig när jag såg SVT:s program om och med Lasse Lönndahl, 88, i helgen. För det första – vilken oslagbart mångsidig artist han är! Han sjunger allt från operett till schlager. För det andra – varför har det tagit SVT så här lång tid att hylla denna folkkära artist? För det tredje – varför gör inte SVT fler porträtt av våra seniorartister medan de ännu lever?
Leif Schulman
Uppdaterad: 09 apr. 2024Publicerad: 24 maj 2017
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
I samma takt som SVT gör sig av med äldre medarbetare blir antalet artister över 50 i rutan allt färre och färre. Jag misstänker att de flesta anställda både inom SVT och TV4 (TV3 och Kanal5 har jag gett upp hoppet om) undrade: Lasse vem?
Inom svensk television ser man bara en handfull mogna artister under ett år. Owe Thörnqvist i Melodifestivalen och Sven-Bertil Taube varannan vecka och så Lill Lindfors. Men var finns resten, kära tv-kanaler? Var finns den trio damer som nyligen gjort har stor succé runt om i landet och som i höst gör en ny turné: Lill- Babs, Ann-Louise Hanson och Siw Malmkvist? Var finns Towa Carson, Britt Damberg, Anita Lindblom? Och Svante Thuresson, Carli Tornehave och Per Myrberg?
Dokumentären med Lasse Lönndahl följs upp denna lördag med en dokumentär om och med Gösta Linderholm. Men det som hoppfullt såg ut som en serie hyllningsprogram stannar vid dessa två. Vad hände, SVT? Försvann orken, lusten eller inspirationen? Det troliga är att det som rinner ut ur SVT är medarbetare med en kunskapsbank om dessa folkkära artister som SVT:s största publik, de över 55, gärna vill återse.
Jag vistas regelbundet i Frankrike och där vet man om att värna och hylla sina legendarer. Alla de stora franska artisterna från 1960- och 70-talet är fortfarande regelbundet återkommande i fransk tv-underhållning. Charles Aznavour fyllde nyligen 93 år och är fortfarande aktuell både på scen och i tv. I Frankrike behandlas erfarenheten med respekt och där glömmer man aldrig sina gamla stjärnor. När Emmanuel Macron firade valsegern vid första valomgången hade han Line Renaud, skådespelerskan som går under smeknamnet ”Hela Frankrikes mormor”, som hedersgäst. När man i Frankrike låter artister från äldre och yngre generationer mötas gör man det med vetskapen om att de yngre har full koll på och ser upp till sina äldre kollegor.
I Sverige, som i ”Så mycket bättre” , vet man om att ingen av de yngre vet vem den gamla artisten är och hoppas på att det blir ”bra tv” när de unga stjärnskotten måste erkänna att de tvingats googla namnet. Nu kan det ju bli bra möten ändå, som i fallet Miriam Bryant och Sven-Bertil Taube, men svensk television av i dag gör inget för att erbjuda dagens generation kunskap om tidigare generations artister.
Okunskap föder brist på respekt.
Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
