News55

Vad gör man när en närstående drabbas av demenssjukdom?

Artikelbild
News55
News55
Uppdaterad: 02 nov. 2016Publicerad: 02 nov. 2016

Karin hade länge funderat kring hur det egentligen stod till med hennes make Klaes. Men när hon föreslog en minnesundersökning blev han arg och vägrade. Efter många turer har Klaes till slut fått vård och omsorg och Karin har fått lite lugn och ro.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Demens är av Sveriges vanligaste sjukdomar. I den första fasen finns oftast ingen diagnos utan relationen mellan den sjuke och de närstående brukar präglas av irritation och missnöje. Så var det även för Karin när hennes make Klaes började visa de första tecknen på demens.

– Jag misstänkte att det var något som inte stämde. Till exempel fick jag tala om för honom åt vilket håll han skulle svänga när vi var ute och åkte bil, berättar Karin.

Viktigt att komma till husläkaren

Karin gick och gruvade sig i ett halvår innan hon ringde upp husläkaren för att beställa en minnesundersökning åt sin make. Men när hon berättade att hon bokat tid blev Klaes väldigt upprörd och Karin tvingades att avboka.

– Det finns mycket skam kring den här sjukdomen, men det är viktigt att komma iväg till sin husläkare som kan skriva ut en remiss till en minnesundersökning, säger Liselotte Björk på Vardaga Demensakademi.

Dement eller inte dement, det är frågan

De första tecknen på demenssjukdom kan se olika ut och ofta kommer symtomen smygande. Oftast är det bara de närstående som märker skillnaden mellan nu och tidigare vad gäller förmågan att hantera vardagliga sysslor, att humöret förändras eller de sociala kontakterna.

– Han såg plötsligt fel hos folk. Men det berodde mer på att han inte längre kunde föra sig i sällskapslivet utan skyllde på de andra, berättar Karin.

ANNONS

Efter flera försök lyckades till slut Karin få sin make att genomföra en minnesutredning, det vill säga en rad möten med läkare och psykolog samt magnetröntgen av hjärnan. Karin minns mötet där läkaren berättade om alzheimer-diagnosen.

– Det verkade som att Klaes inte hörde. Efteråt åkte vi till ett ställe där vi skulle äta. Jag tänkte att vi skulle prata, men han var inte intresserad. Men för mig var det på något sätt en lättnad med diagnosen. Då fick jag en större förståelse för att han var sjuk. Dessförinnan var jag mer irriterad, säger Karin.

Utbildningar som behövs

På de utbildningar som Vardaga Demensakademi leder lär sig deltagarna hur man bemöter de situationer som ofta uppstår. Det kan gälla allt från det vardagliga samtalet till missförstånd och missöden.

– Mycket handlar om tålamod. Det är lätt att tro att den demenssjuke inte tänker och funderar kring sin egen situation, men många känner att något är fel även om de inte har full sjukdomsinsikt. Därför är det viktigt att bemöta alla med respekt. Att inte prata över huvudet på någon eller påpeka fel även när sjukdomen är långt gången, för självkänslan har fått sig en törn ändå, säger Liselotte Björk.

Prata med vännerna

Med Klaes diagnos kunde Karin kontakta en biståndshandläggare vilket gjorde att Karin fick avlastning hemma och Klaes tillgång till en dagverksamhet. Men med tiden blev Klaes så påverkad av sin Alzheimer att han inte kunde bo kvar hemma.

– På något sätt måste man komma igenom det här och försöka hitta ett eget liv. Skuldkänslorna finns där, men det har blivit bättre.

ANNONS

– Efter alla de här åren som nu har gått vill jag ge rådet till andra som drabbas: Prata med era vänner. Tala om den oro som du känner, så att du får stöd och hjälp. Det är jätteviktigt och det har betytt väldigt mycket för mig, säger Karin.

 

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS