News55

Det här skaver i dagens språkbruk

Artikelbild
Jesper Aspegren
Jesper Aspegren
Uppdaterad: 09 apr. 2024Publicerad: 24 feb. 2019

Häromdagen firades det internationella modersmålets dag. 1999 beslöt FN-organet UNESCO  att den 21 februari skulle var en dag för att främja språklig mångfald.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Modersmål, i mitt fall danska, om jag skulle tolka ordet bokstavligt. Min mamma kom från Danmark. Det talades mycket danska under min uppväxt. Ett rikt språk om ni frågar mig. Nyanser och kraftuttryck, starkare än mitt verkliga modersmål, svenskan.

Eftersom jag under mitt yrkesliv som journalist, och för all del författare, sysslat med ordbruk och bokstavsskötsel, noterar jag hur språket utvecklas, hittar nya ord och uttryck, dessutom ibland tar märkliga vägar. Somligt kan irritera mig lite grann.

Jag vet, det finns många som hävdar att det var bättre förr. Ju förr desto bättre, som en av mina vänner nästan uppgivet brukar hävda. Jag håller inte riktigt med om det. Möjligen var framtiden bättre förr.

Nå, vad är det så som skaver i dagens språkbruk? Det enklaste och tydligaste är naturligtvis sjuksjukan.

  • Det var helt sjuuukt bra, utbrister den överlycklige idrottaren som just hoppat högst, längst eller sprungit snabbast.

För alla som är, eller har varit allvarligt sjuka är sjukdomen naturligtvis inget bra. Jag är tveksam om den som lider av en kronisk sjukdom, men ändå har kraft nog att fortsätta, skulle svara på frågan hur det står till:

  • Jo tack, jag är visserligen allvarligt sjuk, men det måste ju gå i alla fall. Så efter omständigheterna är det bra trots allt. Sjukt bra!

Nej det funkar inte. Jag är fullt medveten om att sjukt är ett förstärkningsord när någonting är på gränsen till osannolikt. Men de positiva förstärkningarna måste vara adekvata och bör inte förknippas med något som för de allra flesta betyder elände.

ANNONS

Med detta sagt kommer jag osökt in på hur vi förnyar språket när adjektiven tryter eller blivit utslitna. Det alldeles tydligt att vi tvingas hitta nya vägar. Ordens och uttryckens valörer blir med tiden förbrukade, obsoleta.

Jag håller med om detta. Ingen kan idag beskriva en framgång med att säga att det går som tåget. Inte heller, som ett brev på posten, när man vill förklara att det är helt säkert och förväntat. Så språket måste självfallet förnyas.

Minns att jag vid ett tillfälle talade med den framstående författaren Theodor Kallifatides. I sin starka ambition att lära sig svenska sträckläste han August Strindbergs samlade verk, första upplagorna! Den ambitiöse och receptive författaren blev snabbt ett samtalsämne. Han lärde sig nämligen, mycket tack vare Strindberg, svenska på rekordtid. Men vilken svenska talade han?

Kring sekelskiftet var språket annorlunda, men det var det språket som Theodor Kallifatides hade lärt sig, till munterhet för hans omgivning. Ehuru…, de gingo alena…, etc etc.

De flesta känner numera till hans eminenta språkkänsla och förmåga att uttrycka sig.

Häromkvällen konfronterades svenska tv-tittare med den i Kina fängslade Gui Minhais dotter. En doktorand i historia, har det sagts mig. Således en person som bör vara noga med språket och van att uttrycka sig. Det märktes också i hennes svar på Camilla Kvartofts frågor i SVTs Agenda. Tyvärr tappade jag tidigt i intervjun mycket av hennes viktiga och betydelsefulla budskap. Varför?

Hon ägnade sig åt verbal kommatering. Inför varje bisats i hennes svar kom det ständigt, (eller som ett brev på posten): Eehhh. Eehhh. Eehhh. Säkert ett hundratal, under den cirka tio minuter långa intervjun. Motvilligt satt jag där och distraherades och bara väntade på nästa eeehhh… Men vad sa hon egentligen? Jag missade det väsentliga.

Muntlig framställning är en viktig del i språket och förmågan att få ut sitt budskap bygger på hur man uttrycker sig, inte bara i skrift.

ANNONS

Inte bara det förresten, klädseln kan rent av vara förödande.

Om jag inte missminner mig, recenserade Marianne Hööks vassa penna en gång i tiden Jarl Kulle när han spelat Don Juan på Dramaten. Hennes rader träffade mitt i prick:

Herr Kulle gestaltade Don Juan på ett förtjänstfullt sätt, dessvärre hörde man inte vad han sa, eftersom han hade så trånga trikåer.

En annan sak som forsar fram i bruset är att alla tänker så mycket idag, även om naturligtvis tanken är god.

Man tänker om än det ena och än det andra. Inte så att det är några filosofiska djupdykningar. Nej, jag tänker på något annat:

Vad tänker du om vintern? Vad tänker du om regeringen? Vad tänker du om Tre Kronors chanser i VM?

Borde det inte vara vad vi tycker eller tror? Jag tror (tänker) i alla fall att vi blivit alltmer anglofierade i vårt sätt att uttrycka oss. What do you think about horses? Vad tänker du om hästar?

…gå av stapeln.

ANNONS

Det används flitigt och mindre nogräknat, när något ska äga rum eller ske. Men kom ihåg en sak, det är bara fartyg och kraftigt berusade brädgårdsarbetare som går av stapeln!

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS