Ett år sedan geniet Hans Rosling gick bort - vem ska fylla tomrummet?

Få människor har väl haft ett så grandiost genomslag för sina teorier och sin forskning som denne geniale professor i internationell hälsa, en man som sorgligt nog avled den 7 februari i fjol bara 69 år gammal.

Jag hade förmånen att träffa honom vid ett par tillfällen. Han medverkade i en tv-serie som jag var redaktör för, “Köttberget checkar ut” om ni råkar minnas programmet, som sändes i Sveriges Television 2015. Hans Rosling var i mångt och mycket en typisk 40-talist, men med en ovanligt spännande historia och den visste han att återge bättre än de flesta.

Han berättade dessutom gärna, och även om man hade hört mycket tidigare i andra versioner blev man lika fascinerad av ”reprisen”. Roslings energi, det djupa engagemanget, humorn och det fenomenala sättet att förvandla trist statistik till bladvändarspännande information saknar motstycke.

      LÄS MER: Efter #metoo har vi ingen jämställdhet att vara stolta över längre

Att han alls ställde upp i vårt program berodde faktiskt på att jag vid första kontakten sa något smickrande om hur spännande jag tyckte ett av hans föredrag hade varit.

– Jaså, det säger du, sa Rosling skeptiskt, naturligtvis van vid inställsamma journalister. Och ställde raskt en kontrollfråga:

– Vad var det jag sa då då?

Till min lycka hade jag inte bara lyssnat ordentligt, jag kom ihåg vad jag hört och mitt svar fick hans godkännande – och min fråga om medverkan därmed ett ja! Hade jag svävat på målet misstänker jag att jag fått ett nej.

Ett proffs ut i fingerspetsarna var han, till och med som svärdslukare, men också framför en tv-kamera. Rosling fick en fråga, tänkte efter, svarade tydligt. Vid minsta tveksamhet avbröt han, sa “jag måste ta om det där, ni får klippa lite” och så gjorde han en minipaus (som behövs för redigeringen, det visste han) innan han lotsade oss och tv-publiken rätt. 

I en väska hade han några av sina käraste åskådningsartiklar: legobitar exempelvis, och så de där mynten som han fått när pappa kom hem från kafferosteriet i Gävle och hittat “skatter” i bönsäckarna från Sydamerika och Afrika, exotiska slantar som lille Hans trodde kom från personer som var pappans arbetskompisar.

I företaget Gapminder, från vars kontor man skulle kunna se Hammarbys bandymatcher på Zinkensdamms IP om lusten skulle infinna sig, utvecklade han sin föreläsningsstrategi och en presentationsmetod som får läroböckernas gamla stapel- och tårtbitsdiagram att skrynkliga trilla ner i närmsta papperskorg. Nu kom de rörliga bubblorna som växte och körde ikapp med varandra på den stora datorskärmen i takt med hur utvecklingen sett ut. Statistik var som genom ett trollslag begriplig och rent av rolig!

Rosling var på senare år en otroligt fullbokad person. Vilket inte hindrade att han svarade i telefon alldeles själv en gång när jag ringde och på min lätt förvånade fråga sa: Ja, men jag har ju hand om barnbarnen i dag!

Annars for han kors och tvärs över klotet. Publiken jublade alltid, i varje sammanhang, oavsett inramningen. Hans första medicinska genombrott blev upptäckten i Mocambique av en dittills okänd sjukdom som döptes till konzo.

En av hans sista stora insatser blev nerklubbandet av den hotande ebola-epidemin i Västafrika. Däremellan hann han jobba som ”vanlig doktor”, undervisa i global hälsa och vara med om att grunda svenska grenen av Läkare utan gränser, bland väldigt mycket annat.

      LÄS MER: “Fine” eller “bra” – vart tog den rena svenskan vägen?

För den som nu känner att det finns mer att veta om och lära av Hans Rosling är möjligheterna många. Till allt som tidigare funnits, som artiklar, Ted talks, program på SVT Play och UR Play, Youtube och alla andra kanaler i cybervärlden, kommer nu nya böcker.

Memoarerna, färdigställda efter Roslings död av journalisten Fanny Härgestam som arbetade tillsammans med honom in i det sista, heter “Hur jag lärde mig förstå världen”, där läsaren får följa med från barndomen i Uppsala och in i nutiden.

“Factfulness” är titeln på ännu en bok som kommer under våren. Den förefaller ha varit Roslings verkliga hjärteprojekt, ett slags testamente som skrivits tillsammans med sonen Ola och dennes hustru Anna och publiceras först på engelska. Har man läst den är chansen stor att man ser världen med nya ögon, om man får tro upphovstrion.

Dessutom finns det senaste numret av Socialmedicinsk Tidskrift ute nu, ett temanummer med rubriken “Hans Rosling – en märklig man, en kamrat till oss” i vilket en rad kollegor, experter och vänner ger sin syn på olika delar av Roslings verksamhet.

Att Hans Rosling går till eftervärlden som en sann revolutionär i sin nisch står utom alla tvivel. Nu är frågan bara vad som händer härnäst. Vem finns där ute som, med Roslings oslagbara men ljuvliga tvärsäkerhet, i en diskussion kan säga: “Det är jag som har rätt och du har fel!” – och också få lyssnaren att tro på honom (eller henne)? Vem kan få oss att tänka om och vara öppna för nya intryck, nya tolkningar av gamla fakta och slakta våra fördomar?

Vi behöver inte bara en ny Rosling, vi skulle behöva många.