Annons
Annons
Annons
Annons

Jag trodde aldrig jag skulle sakna ceremonin över döden

Det har blivit dags för Alla helgons dag igen. Förr, när jag var ung och ändå hade upplevt förvånansvärt många jordfästningar, förklarade jag för vem som ville höra på att jag minsann inte skulle gå på en enda till förrän jag var alldeles, alldeles tvungen – eventuellt först på min egen.

Men som så ofta med hastigt påkomna och utslungade principer har den inte hållit. Rätt som det är uppstår ett nytt tomrum i bekantskapskretsen, och långt ifrån alltid bland de äldre. Det händer ideligen. Nu har det hänt än en gång. En människa i min närhet har tvingats ge upp sin heroiska kamp mot cancern. Vi hade känt varandra länge, sedan tidigt 70-tal. Aldrig varit riktigt intima vänner men ändå så mycket kompisar att vi pratat om ytterst personliga saker, öppet och reservationslöst. Skrattat gott tillsammans dessutom.

Han hade varit med om mycket men levde sedan länge ensam med sin katt och sitt jobb och verkade vara nöjd med det. Han vägrade envist acceptera att livet skulle sluta i en sjuksäng. Han ville vara sig själv, ända till slutet som han förstås såg komma, men som han med järnvilja och skickliga vårdares hjälp höll ifrån sig längre än någon kunde tro var möjligt. Han ville inte bli ömkad men visade ändå sina känslor. Den sista tiden, när han bara blev bräckligare för varje dag, fick bara ytterst få av hans allra närmaste vänner hälsa på.

      LÄS MER: Jag är en senåring

Och det var de som fick beskedet:
“Jag ska inte ha någon begravning. Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull” slog han fast. ”Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull”. Men för vems skull är det egentligen man gråter på begravning?

Annons

För barn som blir föräldralösa.
För föräldrar som förlorar sina barn.
För en ung människa som rycks bort alldeles för tidigt.
För den som var mitt uppe i livet.
För länken bakåt som brustit.

Fast allra oftast tror jag att den som går på begravning gråter för sin egen skull. Vi behöver snyfta, vi behöver låta tårarna rinna, vi behöver kanske rent av storböla och hulka, vi behöver dela känslor av sorg, tomhet och förtvivlan med flera som känner samma sak. Precis som när vi går till gravar i allhelgonahelgen, tänder ljus, knölar ner en ljungkruka framför stenen där namnet på den saknade huggits in.

      LÄS MER: Varför måste skolflickor se ut som Zarah Leander?

Den här gången ”slapp” jag alltså gå på begravning – och visst ska den dödes vilja respekteras, men aldrig hade jag trott att jag skulle sakna ceremonin över döden. Ändå hade det känts bättre att ta ett formaliserat farväl, att dela sorg, förlust och saknad med andra. Och så småningom en allhelgonadag gå till begravningsplatsen där saknaden blir så konkret.

Jag hade behövt få gråta lite.

För min egen skull. Åtminstone.

Senaste nytt

  1. 15:42 DC-kvartar utan Murray och Nadal

    De kommande Davis Cup-kvartsfinalerna avgörs utan två av tennisens största stjärnor. Spaniens Ra...

  2. 15:35 Utländska kroppar hittade i Kongo-Kinshasa

    Tre ännu oidentifierade döda har hittats i Kasai-regionen i Kongo-Kinshasa, samma område där en...

  3. 15:30 Wallström: "Vi har framfört vår oro till Turkiet"

    Efter Turkiets kartläggning av oppositionella i Sverige har utrikesdepartementet nu kontaktat den t...

  4. 15:35 "Kina redo militarisera konstgjorda öar"

    Kina ska ha kommit så långt i byggandet av sina konstgjorda öar i Sydkinesiska havet, att det är...

  5. 15:26 Gängvåldet: Anhöriga krävde åtgärder

    Dödligt våld och olösta mord tynger landets storstäder. I dag var anhöriga till offer som mörd...

Visa fler nyheter
Annons

Populära erfarna tankar

  1. Över 20 000 svenskar drabbas årligen av demens. Min pappa var en av dem.

    I dessa tider behöver vi ljusglimtar. Häromveckan fick jag en sådan på middag med Pumorna, mitt...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  2. Nu måste frågor som berör äldre tas på allvar

    Det mullrar i leden. Rösterna blir högre och högre. Vi är många – nästan 25% av hela väljar...

    Artur Ringart
  3. Därför tvingades Emma föda barn i en bil på väg till BB

    Jag såg Emma Andersson i Rapport häromdagen. Det var obehagligt. Hela hon utstrålade rädsla och...

    Sverker Olofsson
  4. Populistisk plakatpolitik gör världen livsfarlig

    Jag har levt på politik (som reporter) och med politik (som intresserad medborgare) under ett lång...

    Paul Ronge
  5. Jag förstår varför allt fler kunder överger storbankerna

    Noll, noll, noll! Varje konto – inte ett öre i ränta. Samtidigt drar vi ihop mångmiljardvinster...

    Sverker Olofsson
Visa fler erfarna tankar