Annons
Annons
Annons

Jag trodde aldrig jag skulle sakna ceremonin över döden

Annons

Det har blivit dags för Alla helgons dag igen. Förr, när jag var ung och ändå hade upplevt förvånansvärt många jordfästningar, förklarade jag för vem som ville höra på att jag minsann inte skulle gå på en enda till förrän jag var alldeles, alldeles tvungen – eventuellt först på min egen.

Men som så ofta med hastigt påkomna och utslungade principer har den inte hållit. Rätt som det är uppstår ett nytt tomrum i bekantskapskretsen, och långt ifrån alltid bland de äldre. Det händer ideligen. Nu har det hänt än en gång. En människa i min närhet har tvingats ge upp sin heroiska kamp mot cancern. Vi hade känt varandra länge, sedan tidigt 70-tal. Aldrig varit riktigt intima vänner men ändå så mycket kompisar att vi pratat om ytterst personliga saker, öppet och reservationslöst. Skrattat gott tillsammans dessutom.

Han hade varit med om mycket men levde sedan länge ensam med sin katt och sitt jobb och verkade vara nöjd med det. Han vägrade envist acceptera att livet skulle sluta i en sjuksäng. Han ville vara sig själv, ända till slutet som han förstås såg komma, men som han med järnvilja och skickliga vårdares hjälp höll ifrån sig längre än någon kunde tro var möjligt. Han ville inte bli ömkad men visade ändå sina känslor. Den sista tiden, när han bara blev bräckligare för varje dag, fick bara ytterst få av hans allra närmaste vänner hälsa på.

      LÄS MER: Jag är en senåring

Och det var de som fick beskedet:
“Jag ska inte ha någon begravning. Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull” slog han fast. ”Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull”. Men för vems skull är det egentligen man gråter på begravning?

För barn som blir föräldralösa.
För föräldrar som förlorar sina barn.
För en ung människa som rycks bort alldeles för tidigt.
För den som var mitt uppe i livet.
För länken bakåt som brustit.

Fast allra oftast tror jag att den som går på begravning gråter för sin egen skull. Vi behöver snyfta, vi behöver låta tårarna rinna, vi behöver kanske rent av storböla och hulka, vi behöver dela känslor av sorg, tomhet och förtvivlan med flera som känner samma sak. Precis som när vi går till gravar i allhelgonahelgen, tänder ljus, knölar ner en ljungkruka framför stenen där namnet på den saknade huggits in.

      LÄS MER: Varför måste skolflickor se ut som Zarah Leander?

Den här gången ”slapp” jag alltså gå på begravning – och visst ska den dödes vilja respekteras, men aldrig hade jag trott att jag skulle sakna ceremonin över döden. Ändå hade det känts bättre att ta ett formaliserat farväl, att dela sorg, förlust och saknad med andra. Och så småningom en allhelgonadag gå till begravningsplatsen där saknaden blir så konkret.

Jag hade behövt få gråta lite.

För min egen skull. Åtminstone.

Annons

Populära erfarna tankar

  1. Artur Ringart: SVT sviker de ensamma i jul

    När jag läste att årets julvärdar skulle vara förinspelade och inte vara med i direktsändning...

    Artur Ringart
  2. Därför tror jag inte ett skit på Leif Östlings ursäkt!

    ”Vad fan får jag för pengarna?” undrar Svenskt Näringslivs ordförande och konstaterar att ha...

    Sverker Olofsson
  3. Artur Ringart: Sveriges judar ska inte behöva vara rädda

    När jag skriver den här krönikan skiftar mina känslor mellan helig ilska och försök till sans...

    Artur Ringart
  4. Först nu inser jag hur värdefull en väl fungerande kropp är

    Länge förnekade jag fakta. Detta kunde absolut inte hända mig, bara andra. Men i somras blev läg...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  5. När medias tungviktare hamnar i folkdomstolens giljotiner

    ”Undvik onödig namn- och bildpublicering såvida icke ett oavvisligt allmänintresse så påbjude...

    Paul Ronge
Visa fler erfarna tankar

Senaste nytt

  1. 19:04 "Sjukgymnasten har aldrig sett på maken"

    En dag i taget. Ett år efter olyckan i italienska alperna fortsätter skicrosstjärnan Anna Holmlun...

  2. 18:55 Minst tre döda efter tågurspårning

    Minst tre personer har omkommit sedan ett passagerartåg spårat ur på en järnvägsbro i DuPont i...

  3. 18:50 De tilldelas årets Bonnierstipendier

    Författarna Sigrid Combüchen, Tove Folkesson, Gunnar D. Hansson, Agneta Pleijel och Nils Håkanson...

  4. 18:40 Cyril Ramaphosa ny ANC-ledare

    Efter flera förseningar, oklara besked och förvirring är det nu klart. Cyril Ramaphosa har valts...

  5. 18:32 Funktionsnedsatta jägare ska få jaga mer

    Regeringen vill att funktionsnedsatta jägare ska kunna få jaga fler djur. Nu föreslås att person...

Visa fler nyheter
Annons