Annons
Annons
Annons

Jag trodde aldrig jag skulle sakna ceremonin över döden

Annons

Det har blivit dags för Alla helgons dag igen. Förr, när jag var ung och ändå hade upplevt förvånansvärt många jordfästningar, förklarade jag för vem som ville höra på att jag minsann inte skulle gå på en enda till förrän jag var alldeles, alldeles tvungen – eventuellt först på min egen.

Men som så ofta med hastigt påkomna och utslungade principer har den inte hållit. Rätt som det är uppstår ett nytt tomrum i bekantskapskretsen, och långt ifrån alltid bland de äldre. Det händer ideligen. Nu har det hänt än en gång. En människa i min närhet har tvingats ge upp sin heroiska kamp mot cancern. Vi hade känt varandra länge, sedan tidigt 70-tal. Aldrig varit riktigt intima vänner men ändå så mycket kompisar att vi pratat om ytterst personliga saker, öppet och reservationslöst. Skrattat gott tillsammans dessutom.

Han hade varit med om mycket men levde sedan länge ensam med sin katt och sitt jobb och verkade vara nöjd med det. Han vägrade envist acceptera att livet skulle sluta i en sjuksäng. Han ville vara sig själv, ända till slutet som han förstås såg komma, men som han med järnvilja och skickliga vårdares hjälp höll ifrån sig längre än någon kunde tro var möjligt. Han ville inte bli ömkad men visade ändå sina känslor. Den sista tiden, när han bara blev bräckligare för varje dag, fick bara ytterst få av hans allra närmaste vänner hälsa på.

      LÄS MER: Jag är en senåring

Och det var de som fick beskedet:
“Jag ska inte ha någon begravning. Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull” slog han fast. ”Ingen ska behöva sitta och gråta för min skull”. Men för vems skull är det egentligen man gråter på begravning?

För barn som blir föräldralösa.
För föräldrar som förlorar sina barn.
För en ung människa som rycks bort alldeles för tidigt.
För den som var mitt uppe i livet.
För länken bakåt som brustit.

Fast allra oftast tror jag att den som går på begravning gråter för sin egen skull. Vi behöver snyfta, vi behöver låta tårarna rinna, vi behöver kanske rent av storböla och hulka, vi behöver dela känslor av sorg, tomhet och förtvivlan med flera som känner samma sak. Precis som när vi går till gravar i allhelgonahelgen, tänder ljus, knölar ner en ljungkruka framför stenen där namnet på den saknade huggits in.

      LÄS MER: Varför måste skolflickor se ut som Zarah Leander?

Den här gången ”slapp” jag alltså gå på begravning – och visst ska den dödes vilja respekteras, men aldrig hade jag trott att jag skulle sakna ceremonin över döden. Ändå hade det känts bättre att ta ett formaliserat farväl, att dela sorg, förlust och saknad med andra. Och så småningom en allhelgonadag gå till begravningsplatsen där saknaden blir så konkret.

Jag hade behövt få gråta lite.

För min egen skull. Åtminstone.

Annons

Senaste nytt

  1. 07:02 Hyfsade betyg till Coldplay på Ullevi

    Göteborg serverade kyla och regn under söndagen, men Coldplay lyckades bitvis värma Ullevi i den...

  2. 06:23 Arga måsar får äggen förstörda

    Skyddsjägare i Olofström i Blekinge letade i slutet av maj upp måsbon och pickade hål på äggen...

  3. 06:22 Storbrand saktas ned av vädrets makter

    Bättre väderförhållanden har saktat ned spridningen av den enorma skogsbrand i Utah, USA, som ha...

  4. 06:02 Korruptionshärvan som skakar hela Malaysia

    Internationellt har Hollywoodkopplingarna fått mest uppmärksamhet. Men på hemmaplan har korruptio...

  5. 06:01 Mysteriet löst: Därför är rullväskor ostadiga

    Ostadiga rullväskor skapar huvudvärk för många stressade resenärer. Men är det fel på designe...

Visa fler nyheter
Annons

Populära erfarna tankar

  1. Alla borde ha en sexåring. Kanske går det att låna någon annans?

    Visst var det en chansning. Ta med äldsta barnbarnet, 6 år, en hel vecka till landet. Utan kompisa...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  2. Plastkorten är alltid en risk - här är mina råd

    Jag begriper mig inte på våra kort! Plastkorten vi betalar med. Ena dagen ger de ovärderlig trygg...

    Sverker Olofsson
  3. Därför var midsommar livligare förr

    Var midsommarafton roligare förr? Nä – men livligare.  Vad det nu kan bero på … Tvärs...

    Ulf Elfving
  4. Den midsommaren gjorde vi precis som vi ville

    Människor jag mött i veckan säger: ”Vad ska du göra i midsommar då?” Precis som när julen...

    Christina Kellberg
  5. Nu är niandet här igen och jag gillar det inte

    -Vill ni ha kvittot i påsen? undrar expediten  bakom kassaapparaten. Förvånat tittar jag öve...

    Aina Bergvall
Visa fler erfarna tankar