Nu har vi förlorat vår oskuld - igen - News55
Annons
Annons

Nu har vi förlorat vår oskuld – igen

Annons
Annons

Det känns som att jag har skrivit de här raderna tidigare. Terrorattentatet i Stockholm gör att vi också nu finns på listan över städer som har blivit utsatta för terrorattentat. Hur många gånger kan ett land förlora sin oskuld?

För min egen del är det inte första gången som terrorn kommer nära mig. Jag har släkt i Israel där terrorn mot oskyldiga har blivit en del av vardagen. Och när galningarna slog till mot Paris var min son och svärdotter i de kvarter där de urskillningslöst mördade oskyldiga. De satt på en restaurang när terrorn härjade runt hörnet. Den gången hade de tur, men attacken har satt djupa spår i dem.

Annons
Annons

Den här gången var det jag som hade tur. Jag skulle ha ett möte på PRO. Vi skulle samlas kl 15.00 precis i hörnet av Adolf Fredriks Kyrkogata och Drottninggatan i Stockholm. På vår agenda fanns viktiga frågor som berör oss äldre och som vi ska lyfta under Almedalsveckan. Min vana trogen är jag alltid ute i god tid. Jag hade cyklat dit. Jag var på plats en kvart före mötet. Bara några minuter senare slog terroristen till precis där jag hade varit. En av PRO:s anställda kom springande in på kontoret och skrek att en stor lastbil mejade ner folk ute på gatan. Vi ville inte tro att det var sant men jag förstod genast vad det handlade om. Från fönstren på PRO:s kansli kunde jag se kroppar som skyldes av filtar bakom ambulanserna.

För min sons svärmor blev skräcken ännu större. En ingivelse i sista stund som fick henne att vända sig mot ett skyltfönster istället för att gå över Kungsgatan räddade hennes liv. Lastbilen passerade bakom henne. Hon fick uppleva hjärtskärande skrik och svårt sargade kroppar.

Annons

En vanlig fridsam fredag på Stockholms populäraste shoppinggata förvandlades till ett mardrömslikt inferno. Den här eftermiddagen förändrades livet för många oskyldiga, vanliga svenskar på ett brutalt och skoningslöst sätt. Jag tänker på morden på Olof Palme och Anna Lindh. Eller på självmordsattentatet på just Drottninggatan för flera år sedan. Tar det aldrig slut? Mina tankar är hos offren och deras familjer. Ingen människa ska behöva gå igenom den ondska ni har utsatts för och det som ni nu tvingas gå igenom.

Det känns som att vi har förlorat oskulden igen. Det finns något starkt i den känslan för efter varje stor tragedi har vi svenskar rest oss och gått vidare i livet. Vi tittar framåt, inte bakåt och vi låter inte galningar förstöra våra liv och vår framtid. Jag är född och uppvuxen i Sverige under trygga och säkra förhållanden. Jag är också nybliven farfar till Noah. Jag önskar att jag kunde skona honom för de upplevelser som hans far, mor, mormor och farfar har tvingats vara med om.

En sådan här dag känns inte orättvisor som pensionärsskatt och ålderism som viktiga. När vårt öppna samhälle utsätts för attacker är det viktigt att vi höjer blicken. Att vi inte blir primitiva utan slår vakt om vår demokrati. Vi får inte låta oss skrämmas.

Populära erfarna tankar

  1. Vinet som passar till allt – utom filmjölk

    Bara för att vinet är gott betyder det inte att vinet passar till allt. Ibland blir jag förvånad...

    Johan Franco Cereceda
  2. Sverker Olofsson: Vi har skapat ett otryggt samhälle

    Aktuellt kom igång 14 minuter för sent för några dagar sedan. Tydligen var det problem med morgo...

    Sverker Olofsson
  3. Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”

    Skrönor kan vara kul – eller ganska jobbiga. Själv har jag dragits med några stycken i uppemot...

    Ulf Elfving
  4. Välkommen till News55 - nyhetsportalen för dig med livserfarenhet

    Jag och min kollega Fredrik Lundberg startade News55 som en reaktion på den åldersfixering som...

    Artur Ringart
  5. Räkna inte bort de äldre – generationerna behöver varandra

    Låt mig ta med er till USA och ett exempel på vikten av åldersmässig mångfald. Detta för oss t...

    Jan Scherman
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Läs nästa artikel Nu har vi förlorat vår oskuld – igen Nu har vi förlorat vår oskuld – igen