Öppet brev till Chris O'Neill - News55
Annons
Annons

Öppet brev till Chris O’Neill

Med all respekt, Mr O’Neill, jag och mina referensväninnor, nutidskvinnor i Sverige från 12 till 84 år, tackar för den öppenhjärtiga intervjun där ni förmedlar ert engagemang och er kärlek som familjefar och make till prinsessan Madeleine. Men det är något som skaver. ”Det är jag som försörjer min familj, det är jag som sätter mat på bordet!” är orden som jag och mina väninnor önskar att de aldrig hade blivit sagda.

Annons
Annons

Min italienske morfar vid Rio de la Plata hade säkerligen sagt likadant 1921. Min italienske morfar skulle också dela er värdering Mr O’Neill; att den familj som samlas kring matbordet varje kväll vårdar familjen och kärleken. Jag applåderar den kärleksfulla sammanhållningen vid middagsbordet men att år 2015 i en svensk tidning tala på samma sätt som morfar 1921? Det skaver. Ja det skaver med dessa ord som konserverar en föråldrad syn på familjerollerna. I den svenska modellen är män och kvinnor jämställda både vad gäller uppfostran och försörjning av barnen. Han eller hon eller bägge två. I den svenska familjen är försörjningsplikten en Hen. Något som är “very important for the swedes”, Mr O’Neill. Så när någon bildligt talat slår ett slag för att en Han är den som systematiskt sätter mat på bordet känner vi oss kvinnor lite ledsna och osynliggjorda.

       LÄS MER: PR-Experten: O’Neill framstår som en grottman

Annons
Annons

Till Mr O’Neills försvar förklarar jag för mina yngre strängare referensväninnor att Christopher O’Neill kanske är så som många goda spanjorer, italienare och latinamerikaner är, genuint stolta över att ta ansvar för sin familj, försörja sin fru och sina barn. Något som bör respekteras så länge det inte slår över i machismo. Jag kan också förstå att en genuint stolt man ur folket (det välbärgade folket men ändå) kanske vill markera att han inte gifter sig med en prinsessa för att rafsa till sig lite förmåner. Men har inte Mr O’Neill i sina vildaste drömmar kunnat föreställa sig att prinsessan Madeleine i likhet med alla andra unga kvinnor i sin generation i Sverige är totalt kompetent för att själv ”sätta mat på bordet” för sin familj.

       LÄS MER: Prinsessan Madeleine visar upp sina barn – på Facebook

Annons

Om några år när barnen är lite äldre så kanske prinsessan Madeleine (vägrar att kalla henne Madeleine eller Madde, så goda vänner är vi inte) på nytt kan utveckla sitt intresse för design och kläder, ha ett eget märke som genererar stora ”bordsmatsättande inkomster”? När jag 2002 såg prinsessan Madeleine i en nobelklänning som hon designat tillsammans med Pär Engsheden, då tänkte jag, flickan har ärvt formgivningstalangen från sin farfars bror Sigvard Bernadotte. Denna nobelklänning var en mycket intressant skapelse vars originalitet kom lite i skymundan på grund av ett av dessa puritanska anfall som ibland drabbar det annars så frigjorda Sverige. Uppståndelsen gällde dekolletaget.

Jag är medveten om att prinsessan Madeleines lovordade engagemang för utsatta barn i Childhood är ett jobb utan betalning, men all kompetens hon har utvecklat där kan i framtiden också ge mat på bordet.

       LÄS MER: Prinsessan Madeleine har flyttat

Annons

Prinsessan Madeleine är en svensk nutidskvinna, för alla kvinnor i Sverige idag är jämställdheten en viktig fråga. Den svenska delegationen vid FN:s kvinnokommissions årliga möte i New York i mars i år konstaterade att jämställdhetsfrågorna möter mer motstånd nu än för 20 år sen. Därför Mr O’Neill, med all respekt, vill jag påminna om att offentliga ord kan vara flyktiga välmenande vita duvor eller mördande tung artilleri. I det nutida Sverige är försörjningsplikten en Hen, därför skaver ord som konserverar föråldrade familjeroller.

LÄS MER: Löfvens brev till 11-åringen som ifrågasätter kungens pengar

Populära erfarna tankar

  1. Hur kan man bli kränkt av en bild på en kräfta?

    Vad har hänt med vår förmåga till empati och vilja att förstå varandra? En kräfta med guldrin...

    Leif Schulman
  2. Så blev den bespottade magväskan min bästa vän

    Tänk att den blivit modern igen! Den som för ett par år sedan var min otidsenlige men oumbärlige...

    Christina Kellberg
  3. Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”

    Skrönor kan vara kul – eller ganska jobbiga. Själv har jag dragits med några stycken i uppemot...

    Ulf Elfving
  4. "Senior" vid 55 - är det ett skämt?

    2016 fyller jag och drygt 116 000 andra svenskar 55 år och bjuds in i den stora seniorfamnen. Vi ka...

    Maria Fröjdh
  5. Även ett barn inser att detta är fel

    Nazisterna skrattar nog hela vägen till demonstrationståget. De leker katt och råtta med demokrat...

    Jan Scherman
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Öppet brev till Chris O'Neill
Läs nästa artikel Öppet brev till Chris O’Neill Öppet brev till Chris O’Neill