Vi vuxna måste prata med våra barn om porren de ser på nätet

Själva filmen lämnade inga minnen, däremot var detta ett slags ”vuxenprov” som skulle klaras av. Killarna hetsade varandra, liksom de hetsade några av oss tjejer. Skulle vi våga hänga på?

I grunden är det inte annorlunda idag. Porren är bara grövre, mer tillgänglig – och gratis. Den finns på varje skola, varje skolgård.

För en tid sedan intervjuade jag Martin Ingvar, hjärnforskare och professor i integrativ medicin, vid Karolinska Institutet i Stockholm. Han har länge intresserat sig för belöningssystemet i hjärnan.

Skälet till intervjun var mindre lustigt. En god vän, Ulrica Stigberg, präst på Fryshuset i Stockholm, planerade en bok om pornografi på internet, närmare bestämt om barn och porr. ”Vill du bidra med ett avsnitt?” undrade hon.

Därför satt jag på Martin Ingvars rum, där en del av belysningen utgjordes av en upplyst hjärna i plast.

– Problemet med pornografi i varje 9-årings mobiltelefon, är att detta blir normgivande, normsättande, för hur sexualiteten ser ut och hur relationen mellan två partner ser ut.

Hur oroliga ska vi vara?

– För dem som har starka sociala band till det omgivande samhället blir detta något de tittar på med lite nyfikenhet, sedan så går det över. Kan de dessutom prata med andra om det, händer inte så mycket.

– Men, betonade Martin Ingvar, tillräckligt många är socialt vilsna och förstår inte riktigt vad som gäller i en normal mänsklig relation. I detta inbegriper jag sexualiteten, ”hur man gör”, som det heter.

På nätet hittar vi musik, laddar ned böcker, chattar, delar bilder, spelar spel – och tittar på porr. De flesta som konsumerar porr är unga pojkar, den genomsnittlige killen är bara tolv år när han första gången medvetet söker porr på nätet.  Men även nioåringar hittar lätt dit.

Närmare 90 procent av de mest populära filmerna som först kommer upp i sökfältet är fysiskt aggressiva; det handlar om stryptag, våldtäkt, slag, skendränkning. Detta tittar våra barn på!

Martin Ingvar menar att porr kan fungera som en drog i hjärnan, en visuell drog. Toleransnivån höjs, du kräver mer och mer, värre och värre.  Den våldsamma porren påverkar inte bara psyket, utan lämnar också spår i hjärnan.

Som politiker hade jag under åtta år ett lagstiftande ansvar för ungas medievanor och till min hjälp en särskild myndighet, Statens Medieråd. Redan då låg debutåldern för internetanvändning kring tre års ålder. Idag har majoriteten nioåringar en egen mobil.

Barns liv på internet är för dem lika verkligt som livet utanför.

En tröst är att de unga är mer vakna och kritiska till sådant de möter på nätet, än vi vuxna inser. Men samtidigt konfronteras de också med grovt våld i en utsträckning vi inte har en aning om.

Det är lätt som politiker, förälder, lärare att känna vanmakt, bli gråtfärdig – och inte minst rasande – på dem som medvetet och cyniskt producerar allt detta.  Bli det!

Men vi vuxna behöver också kunna prata med våra barn och unga om den porr de ser på nätet, men hur gör man?

Om någon vecka utkommer ”Visuell drog – om barn, unga och nätporr” (Kalla Kulor förlag) av Ulrica Stigberg och Maria Ahlin. En längre intervju med professor Martin Ingvar finns med i boken.

Min förhoppning är att vi vuxna i alla åldrar än mer förstår betydelsen av att samtala med de unga om det fina i kärleken, om pirret när man bli kär, om den fysiska attraktionen och om underbar sex – som inte ser ut som på de grova porrsajterna.