Lätt att prata kompetenshöjning, svårare att skjuta till pengar

Det andra området att diskutera under Äldreriksdagen den 26 september var äldreomsorgen. Anförandet hölls av Åsa Lindestam, ordförande för PRO, som säger att många känner en oro för vad som ska hända när de blir äldre:

– Pandemin visade på allvarliga brister. Kommunerna vill ha mer pengar och nu börjar vi se varsel inom äldreomsorgen. Man funderar på om det finns tillräckligt många anställda inom hemtjänsten. Vi i PRO frågade via SIFO hur bra äldreomsorgen fungerar idag.  1/3 svarade bra eller mycket bra, men 2/3 svarade dåligt eller mycket dåligt. 

Åsa fortsatte:

– Innan valet pratade flera av er om en äldreomsorgslag, och det vill vi i PRO ha. Där finns det flera riksdagsbeslut man kan lägga samman i det här. Rätten till heltid. Rätten till fast anställning. Bort med delade turer. Fast kontakt i hemtjänsten. Obligatoriskt för pensionärsråd att finnas. Det är viktiga saker. 

Därefter tog PRO upp de löften de olika partierna gav innan valet, varpå hon ställde följdfrågorna: Varför händer inget? Hur tänker ni lösa äldreomsorgen?

Moderator Artur Ringart började med att ge SD:s företrädare ordet. SD lovade innan valet goda levnadsvillkor för äldre, mer personal, högre löner och att införa språkkrav. På frågan om de uppfyllt sina löften svarade Daniel Persson (KD):

– Språkkrav har varit en fråga vi drivit under en längre tid och nu kommer det tillsättas en utredning om hur man kan reglera det här. Vidare i budgeten finns ett förslag om att förlänga Äldreomsorgslyftet. Om man jobbar inom äldreomsorgen kan man då studera på arbetstid och då är tanken att lösa kompetensförsörjning både kortsiktigt och långsiktigt.

KD lovade inför valet att förbättra villkoren för personalen och minska antalet delade turer. De lovade fler läkare och sjuksköterskor och MAR (medicinskt ansvarig för rehabilitering). Dan Hovskär (KD) hävdar att man dragit igång en utredning om att stärka den medicinska kompetensen inom kommunal sjukvård. Denna har fått uppdrag att stärka kommunernas tillgång till läkare och föreslå olika åtgärder för förbättringar och ska redovisas om ett år. Han säger också att man infört en skyddad titel för undersköterskor för att göra yrket mer attraktivt. 48 000 har ansökt, 10 000 redan fått titeln. 

M lovade mer resurser för att öka den medicinska kompetensen, fler sjuksköterskor och bättre arbetsvillkor: Anna Tenje (M) anser att man kunde ha lovat mer, säger att just medicinsk kompetens är en viktig fråga för M. Som äldreminister har hon tillsatt en utredning för att stärka den på särskilda boenden, inom hemtjänst och hemsjukvård. Hon har också tillsatt en utredning om språkkrav och förlängt Äldreomsorgslyftet för att höja och bibehålla personalen, liksom tillsatt en utredning om anhörigstöd och jobbar dessutom mycket med att utveckla välfärdsteknik. Anna tycker sig ha fått en bra start på sin fyra lång gamla mandatperiod. Även vad gäller arbetet med demensvården är hon nöjd.

L lovade högst 8 vårdare till varje klient i Hemtjänsten, fler sjuksköterskor och läkare på äldreboenden samt språkkrav. Malin Danielsson (L) menar att ungefär samma saker som det Anna nämnde har gjorts, då de haft liknande vallöften. Personalomsättningen är också enligt Malin en fråga många av L:s lokalpolitiker jobbar mycket med. Hon menar att det finns många goda exempel runt om i kommunerna att lära av. 

C lovade enligt PRO fast omsorgskontakt för alla. Ulrika Liljeberg (C) hävdar att man lovade mycket mer än så, att man måste ha respekt för att förändringar sker på olika sätt i stora respektive små kommuner. Hon kommer in på att vårdgivarna måste bli bättre chefer och arbetsgivare för att få folk att stanna inom vården och tycker att man ska ha hälsosamtal tidigare för att hjälpa äldre förebyggande så de kanske inte ska behöva hemtjänst så tidigt. Det är ett systemtänk C pratat om, inte bara en fast omsorgskontakt. Ifall C gjort något för att få till en fast omsorgskontakt för alla säger Ulrika dock inget om.

MP lovade 40 miljarder kronor extra till äldrevården, att arbetsvillkor och löner skulle förbättras, liksom fler nyanställda. Janine Alm Ericson (MP) menar att man inte kunnat infria vallöftena då man inte varit med och styrt och flikar in att inget av vad partierna i regeringsställning pratat om är mycket värt då de inte gett kommunerna tillräckliga resurser:

– Man knaprar ur äldrevården när man lägger budgetar på det här sättet. Vi vill indexera statsbidragen så att kommuner och regioner har de pengar som behövs för att sköta sina uppdrag och ta hand om de i vårt samhälle som är beroende av välfärden. En ordentlig grundförutsättning i ekonomin behövs.

MP vill lägga 10 miljarder extra i sjuksköterske- och vårdsatsning, förutom de 16 miljarder regeringen redan lagt, för att få bättre arbetsmiljö, anställa fler och höja löner inom vården:  

– Vi kan inte tro att det är ett yrke som människor vill jobba och utvecklas i om dom inte får något för det. Vi hade kanske gillat att ha flera Florence Nightingales, men det är en svunnen tid. Vi pratar om språkkrav och en massa krav, men har fått importera vårdpersonal från Spanien och kommer med regeringens nya invandringspolitik att utvisa folk som jobbar inom hemtjänsten och är omtyckta av de äldre. Och det finns inget tillflöde av människor som vill jobba inom de här yrkena. Frågan är om det kommer finnas några att få tag på. Alla vill kvalitetshöja, men man kan inte säga det och sen föra en helt annan politik. 

Slutligen tycker även MP att man ska ta bort vinstincitamenten från vården och skapa en mer sammanhållen äldreomsorg.

S hade en ny äldreomsorgslag och en nationell omsorgsplan som vallöften. Även att tillsätta fler heltider och inte ha delade turer. Fredrik Lundh Sammeli (S) säger att trygghetspaketet för äldre, vilket de gick till val på, handlade om att ta tillbaka kontrollen över välfärden. Han kände sig hoppfull inför valet, tyckte man hade kommit igång med att prata på bred front om många förändringar till det bättre inom äldrevården, men hans upplevelse är att inget nu händer. De ökade bidragen till sektorn minskas med 1,8 miljarder kommande år och 3 miljarder året därpå. Detta kommer enligt Fredrik få enorma effekter på äldrevården. 

V hade en rad vallöften om äldrevård. Mer resurser, bättre arbetsvillkor, kompetenssatsningar, stopp för vinstjakt och kvalitetssäkring. Nooshi Dadgostar (V) är bekymrad. Det är för mycket visstidsanställda, för rörigt och för många olika företag som äger olika delar av sektorn. Det saknas idag 18 miljarder kronor i kommuner och regioner. Nästa år blir enligt henne det svåraste sedan 90-talets stora uppsägningar. Varannan person som jobbar inom äldrevården säger upp sig. Det saknas resurser och hon tycker inte det är väsentligt med skattesänkningar:

– Vi måste kraftsamla inom äldreomsorgen, vilket den här regeringen går rakt emot.

Anna Tenje svarar att regeringen täcker upp för 60 procent av de beräknade underskotten. Hon menar att kommunerna och regionerna har gått med stora överskott de senaste åren. Nu vill man göra det enklare att använda sig av överskottspengarna, lite som GAS i pensionssystemet. När det är som tuffast ska man använda pengarna man samlat i ladorna. Kompetensförsörjningen ligger högst på agendan för M.

Fredrik Lundh Sammeli inflikar att han är glad att regeringen backade om att dra tillbaka Äldreomsorgslyftet. Han tror de kommer inse om ett år att det behövs större budget till det.

Vad gäller ett högkostnadsskydd för tandvården säger SD, MP, S och V ja. KD, M. L och C är osäkra på om det är bra.

Dagens sista fråga rör ålderismen och anförs av Eva Eriksson, förbundsordförande för SPF Seniorerna. Hon upplever det som att kommunerna använder äldreomsorg som en budgetregulator. Detta då äldre inte ses som lika värdefulla som andra eftersom de inte längre är yrkesverksamma. Ett exempel är omotiverade åldersgränser inom sjukvården, som att hon själv inte längre får kallelser till mammografi eller får gå och kontrollera om hon har livmoderscancer. Detta trots att socialstyrelsens egna rapporter visar att cancern ökar hos kvinnor 80+. På arbetsmarknaden tvingas seniorer bort trots att de är kompetenta. De efterfrågas ofta efter att ha gått i pension, men får då jobba utan samma rättigheter som fast anställda:

– Hur ska upplägget förändras så att man kan vara kvar längre på arbetsmarknaden? Trots att medellivslängden ökar i vårt land går man i pension ungefär vid samma tidpunkt. Det finns också en tendens att gå i pension tidigare. På sikt blir vi kortare tid i arbetslivet, längre som pensionärer. Balansen vi haft i Sverige mellan arbetsliv och pension rubbas. Det är ohållbart. 

Eva fortsätter: 

– Strukturer och maktförhållanden i samhället påverkar och göder ålderism. Det kanske är dags att fundera över regionernas och kommunernas roll, för det påverkar också hur man ser på den stora gruppen äldre som visserligen är pigga och lever längre, men blir skraltiga och har rätt till vård och omsorg. Man ska alltid ha med åldersdiskriminering i resonemangen och måste se över lagstiftningen. Och ålderism finns i partipolitiken. 3 % av riksdagsledamöterna var över 65 år efter valet. Samma andel av väljarkåren är 28 %. Sverige måste göra upp med ålderismen. Vi kan inte ha det som ett gissel hängande över oss och fortsätta stå på WHO:s lista som det land som är sämst i Europa på att bemöta äldre. Det kostar för mycket både för den enskilde och för samhället. Bryt ålderismen!

Moderatorn Artur Ringart konstaterar att Sverige världsledande vad gäller ålderism. Här är ålder en viktig fråga på arbetsmarknaden, inte i andra länder. I fjol sa samtliga partier sig vilja göra något åt diskrimineringen av äldre. Panelen tillfrågas om respektive partier drivit frågan i Riksdagen.

Nooshi Dadgostar (V) svarar: 

– Flera saker som drogs här har vi föreslagit. Vi vill ha en särskild lagstiftning på arbetsmarknaden för att förhindra diskriminering mot erfaren personal. För det handlar inte om äldre personal, utan här har vi personer som är erfarna, som kanske inte ens behöver ta ut föräldraledighet eller hämta och lämna på förskolan och kan väldigt mycket. Så arbetsgivarna måste värdera det mycket högre. 

Fredrik Lundh Sammoli (S) får frågan om ålderism handlar om attityd eller politik och svarar:

– Både och. Hela samhället behöver bestämma sig för att motverka ålderism. Jag är glad att många driver frågan från pensionärsorganisationerna, för det finns på alla områden. Det är lätt att säga att 50 är det nya 30 eller 70 det nya 50. Alla vet att vi blir piggare och gladare och har en växande äldre befolkning, men samtidigt finns ålderismen. Regeringen behöver ge en myndighet i uppdrag att analysera vad det här får för effekter på olika områden i samhället och sedan komma med förslag på åtgärder.

Janine Alm Ericson (MP) fortsätter:  

– Vi har pratat i många år om hur diskriminering på arbetsmarknaden slagit ut människor i förtid. När vi blir äldre och har möjlighet att leva aktiva liv är det bra liv vi vill leva, inte bara överleva. Så gränserna i vården är oacceptabla. Dom tvingar människor att leva ett mer begränsat liv, eller de kanske inte ens överlever. Det är en politisk fråga. Vi kommer behöva ändra regler och titta på kringsystemen, som rätten att vara kvar på arbetsmarknaden till exempel. Sen tror jag att vi i Sverige kopplar människovärde väldigt starkt till arbete. Vi är ett land som hyllar arbetslinjen. Vi behöver ha en diskussion om hur vi ser på människor som inte är i arbete och dom värden de kan skapa.

Ulrika Liljeberg (C) menar att en ny lagstiftning kan vara bra, men att det framför allt behövs en syn på människan som individ:

– Man är inte sitt ursprung, sin tro, sitt postnummer eller vem man är gift med. Det är viktigt att vi har ett samhällssystem där man ser till individen, där åldern är en del av en, men inte hela den man är. Det tror jag är viktigt. Och exemplen som getts på vården är verkligen tidsmarkörer av en svunnen tid.

Malin Danielsson (L) säger: 

– I svensk synonymordbok finns det 15 ord för äldre som har negativ klang, tre som är neutrala, men inte ett enda med positiv klang. Min företrädare Barbro Westerholm lanserade ordet årsrika och det tror jag vi ska tänka på och använda mycket mer än vi gör i dagsläget. Vi har en otrolig kompetensbrist och arbetskraftsutbudsbrist i Sverige. Samtidigt vet vi att redan vid 40 års ålder är det svårare för människor att komma till en anställningsintervju. Ett sånt system är inte hållbart. Det krävs både lagstiftning och en attitydförändring i samhället för att ändra på det.

Anna Terje (M) lägger till:

– Det kostar för den enskilde och för samhället, är lose lose och det är beklämmande att vi är så otroligt åldersfixerade. Det är ingen förändring som sker i en handvändning, men jag är övertygad om att det inget ont inte för något gott med sig och tror att kompetensbristen vi ser inom många yrken tvingar fram en förändring. Det kan finnas åtgärder vi behöver göra för att lätta upp för det, inte minst att föregå med gott exempel från staten.

Artur Ringart avbryter:

– Efter senaste valet var det 9 personer av riksdagens 349 ledamöter som var 66 år eller äldre och ingen var 75 plus. Så nånstans vilar ansvaret på er också.

– Partierna har ett stort ansvar i detta. För min del bereder jag just nu två olika betänkanden vad gäller diskrimineringslagstiftningen och om man kan vässa den, svarar Anna.

Dan Hovskär (KD) säger:

– Vi måste hitta flexibla villkor för de som vill jobba längre och underlätta för arbetsgivare att anställa äldre. Det här är jätteviktiga frågor. Vi skulle önska att det gick snabbare. 

Daniel Persson (SD) avslutar panelrundan: 

– Sverigedemokraterna har bland annat drivit frågan gällande diskrimineringslagen, att man ska avskaffa de här diskrimineringsgrunderna och ersätta det med en regel om otillbörlig särbehandling för att bredda begreppet i diskrimineringslagen. Sen har vi fattat beslut om att man ska ha ett samhälle utan diskriminering, men det är ett långsiktigt arbete. 

Sverige har en diskrimineringslag och en diskrimineringsombudsman, men nästan ingen har blivit fälld för åldersdiskriminering. På frågan om diskrimineringsmannen borde få vassare verktyg att jobba med svarar V, S, MP och L samtliga ja.  C, M, KD och SD svarar kanske. 

Slutligen får de tre pensionärsorganisationernas företrädare betygsätta panelens svar. Åsa Lindestam på PRO tycker att det finns mer att önska vad gäller svaren (Se föregående artikel). Hur ska man till exempel få fler att vilja jobba inom äldreomsorgen? 

Angående diskussionen om ålderism tycker Eva Eriksson på SPF Seniorerna att det finns en ambition, men inte heller hon känner att hon fått några riktiga svar. 

Vad gäller den inledande diskussionen om pensionerna känner Liza di Paolo på SKPF att partierna måste definiera vad de menar med en översyn av pensionssystemet, att de måste sluta lappa och laga och ta fram något som håller över tid. Hon ser fram emot att pensionsgruppen äntligen ska börja jobba och sammanfattar sin syn på saken med en slogan:

– Sluta reagera, börja agera!… Man ska inte behöva låna pengar av sina barn till det mest primära.

Av Ola Brising