Istället för sjuka ideal - låt modet symbolisera nåt positivt

Snart är nya vårmodet här! Förhoppningsvis med ljusa färger och galna kombinationer.

Jag var ung på det vänsterdominerade 70-talet (näbbstövlar, palestinasjal, murrig lodenrock) och det är nog förklaringen till att jag än idag hungrar efter vackra kläder.

Varför är vi så nyfikna på det kommande modet? Vår, sommar, höst och vinter. Förmodligen för att nyheter alltid kittlat den mänskliga naturen och för att modet är dynamiskt och ständigt i förändring. Med kläder kan vi uttrycka vår personlighet och även utmana rådande normer i samhället.

      LÄS MER: Modeller kan tvingas visa läkarintyg

Intresset för mode är dessutom större än någonsin, både bland män och kvinnor. En förklaring är sannolikt den gränslösa värld vi lever i, trender snappas upp med ljusets hastighet och därtill är kläder en viktig exportnäring. I Sverige omsätter branschen runt 270 miljarder kronor, en ofattbar summa, och uttrycket ”det nya stålet” återkommer ständigt när man talar om modeindustrins betydelse för ekonomin.

Men intresset för mode och kläder är inte nytt, det har fascinerat människor i århundraden, för att inte säga årtusenden. Nu har mode också fått fäste på museer och konsthallar och det diskuteras och forskas hur ekonomi, handel, ideologier och teknisk utveckling påverkat klädmodet under perioder.

      LÄS MER: Mall of Scandinavia – Mall of Storhetsvansinne

I boken ”Försvunnen värld” (Norstedts) skriver vetenskapsjournalisten Maja Hagerman om hur arkeologer här i Skandinavien funnit mans- och kvinnogravar, som anlades ungefär 1 300 år före vår tideräkning och genom ny teknik upptäckt att våra förfäders kläder inte bara tillverkades i skinn och läder, utan också i ull och lin, i lysande färger med tillhörande smycken i brons och guld. Troligen hade man redan då – för över 3 000 år sedan – på olika vägar kontakter med folken som bodde runt Medelhavet.

Men, nu börjar vi också uppmärksammas på baksidan av den kittlande modesektorn, och då handlar det om konsumtionsmönster, miljö, arbetsförhållanden och inte minst skönhetsideal.

Som aktiv politiker talade jag ofta om de sjuka idealen i modevärlden. Ideal som bidrar till att flickor och kvinnor verkar konstant missnöjda med sina kroppar, därför att alla förebilder är så smala att den enda vägen att uppnå en liknande kropp är att svälta sig.

      LÄS MER: Så kändes det att vara ensam moderat på journalisthögskolan 

En bekant till mig hörde sina döttrar, då 4 och 6 år gamla, diskutera vem som var vackrast, Askungen eller Snövit. Den äldsta sade bestämt att ”Askungen var mycket sötare och att Snövit var tjock”. Detta uppsnappat från barn som inte ens börjat skolan.

Vi som minns Disneys film Snövit från 1937 ser också ett annat kvinnoideal, den sköna kungadottern har runda armar och synliga höfter. Askungefilmen, som de två små systrarna hade sett, är däremot gjord 2007 och den unga flickan påminner mer om Barbie. Lång och slank, för att inte säga mager.

Som kulturminister har jag suttit på många modevisningar, mode har ju en nära koppling till kreativitet och konst, njutit av prakten men i mina dystraste stunder funderat över om jag i själva verket iakttagit en uppvisning i omedvetet kvinnoförakt.

      LÄS MER: Trots kritik och anmälningar: “Hon har ju kläder på sig”

För vad signalerar egentligen valet av dessa otroligt smala modeller? Rädsla för kvinnokroppen, för bröst och höfter, för styrka? Dessa unga kvinnor, med trådsmala ben och vinglande klackar, utstrålar ingen styrka. Minsta vindpust får dem att falla.

Jag vill att mode ska associeras med positiva värden, med mod och ifrågasättande, men också med vikten av att må bra, vilja bära vackra eller galna kläder med glädje, utan att fixera allt för mycket på kroppens form.