News55

Ingegerd har flyttats mellan sju olika vårdhem på två år

Artikelbild
Ingegerds barn berättar om hur mamman har flyttats runt i sjukvården som ett kolli. Foto: privat
Ulf Bengtsson
Ulf Bengtsson
Uppdaterad: 24 juli 2015Publicerad: 24 juli 2015

Ingegerd Sjöstrand är 84 år gammal. Hon lider av demens och flera andra sjukdomar. I sju år har hon flyttats runt i den svenska vården. Under de senaste två åren har hon vårdats på sammanlagt sju olika platser. I dag bor hon på ett äldreboende i Stockholm. Det sägs att det ska bli hennes sista bostad, men det har sagts förr.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

News55 har i flera artiklar berättat om hur den akuta bristen på vårdplatser drabbar äldre som inte får plats i vården. Ingegerd Sjöstrand är en av alla drabbade. Sedan hon blev sjuk har hon flyttats runt mellan olika vårdinrättningar. Totalt har de blivit två sjukhus, ett hospis och fyra olika äldreboenden.

Ingegerd sjukdomsförlopp började för sex år sedan när hon blev multisjuk. Hon fick hjärt- och njursvikt, en mindre blödning i hjärnan och en pacemaker inopererad. Ingegerd fick stanna kvar hemma i sin lägenhet med hjälp av hemtjänsten och sina barn Ulla och Olle.

– För två år sedan märkte vi att mamma blev mer glömsk och  förvirrad, berättar dottern Ulla. Det konstaterades att mamma led av två sorters demens. En var Alzheimers.

Ingegerd blev änka 1976 men hade klarat sig bra själv i hemmet. Nu kunde barnen se hur deras mamma, som tidigare varit pigg och i 52 år arbetat som telefonist, stadigt blev sämre. Ulla och Olle kontaktades av vården för att prata om Ingegerds sjukdom. Hon var utsatt och bodde ensam.
–Det var helt omöjligt att hitta ett boende till mamma inom kommunen. Hon fick hemtjänst, men de visste inte vad de skulle göra, och mamma har ju svårt att berätta för dem på grund av sin demens, berättar Ulla.

Ingegerd lider även av hjärtsvikt vilket gör att benen svullnar upp.
– Hon åkte ut och in på sjukhusen. En vecka hemma och två på sjukhus. Hon blev ett kolli som bara skickades runt och ingen tog ansvar för hennes vård.

Nya möten anordnades mellan Ingegerds barn och vården.
– Plötsligt kom en vikarie som ordnade äldreboende för mamma, berättar Ulla.

Men Ingegerd blev sämre. Hon lades in på sjukhus igen. Långa tider av medvetslöshet och förvirring följde. Läkarna menade att de inte kunde göra mer. De gav mamma max en månad till att leva och hon flyttades till ett hospis.
– Där blev hon snabbt bättre. Personalen var underbar och mamma levde upp, men nu var hon för pigg för att vara kvar på hospis så det blev ett nytt äldreboende istället.

Ingegerd blev sämre igen. Enligt Ulla klarade hon inte ens av att värma upp en påse soppa.
– Det verkar som om man måste stå med ena foten i graven för att få riktig vård. De som kommer in nu bor där i en till två månader sedan dör de. De som varit där en längre tid fortsätter leva. De finns kvar inom vården.

ANNONS

Ingegerd bor idag kvar på äldreboendet. Demensen har eskalerat. Hon vill flytta hem, men bostaden har hon inte längre kvar. I sex år har Ulla och hennes bror Olle gått på möten. De har slagits för sin mors rätt till bra vård.
– Vi var beredda på att kämpa, men inte på att vi skulle bli bemötta så nonchalant. Det verkade som om ingen brydde sig om våra problem. Jag undrar vad som hade hänt med mamma om inte jag och brorsan fanns.

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS