Det här glasstestet är alldeles galet: Finaste glassen fick sämsta betyget

Det är jättekul att läsa olika mattester. Men man måste läsa kritiskt. Oftast bygger provätandet på bara några få personers egen smak. Personer som är mer eller mindre kvalificerade för uppgiften. Och som dessutom inte sällan är helt oense, vilket brukar redovisas i texten då och då.

När Aftonbladet provade glass i går måste nånting ha gått snett. Flera kvalitetsmärken saknades (t.ex. Häagen-Dazs och Österhagen), och den enda kvalitetsglass som fanns med fick sämsta betyget. Panelen tyckte att gotländska Gutes vaniljglass var isig och påminde mest om sorbet.

Men snälla panel, det kan bara ha berott på att glassen fått tina och frysts om. Då blir den isig.

Guteglassen (som bara finns på Gotland och i en del stockholmsbutiker) är nämligen en av marknadens topprodukter, oavsett smak: det är en av de ytterst få glassar som görs som glass ska göras: enbart på gräddmjölk, ägg, socker och vanilj (eller annan smaksättning, som åkerbär, choklad eller jordgubbar). Deras beteckning “Riktig glass” är hundraprocentigt befogad.

Själv känner jag bara till en enda annan tillverkare som också jobbar på det sättet: Österhagen i Hjo (som bl.a. finns i vissa konsumbutiker). Deras glass är helt ekologisk och innehåller mer grädde än alla andra märken och smakar, liksom Guteglassen, utsökt. Enligt min och mångas mening.

Några andra gör väldigt god glass på gammaldags vis men tillsätter konsistensgivare av olika slag. Fullt tillåtet, fast det är inte kul när glassen blir “klistrig”. Bort med det!

Och många fabrikanter spetsar sin glass med både färg- och konserveringsämnen och annat skit.

Men framförallt blåser man ofta in luft. Många av dem som fått högsta betyg i AB-testet innehåller massor av luft. Paketen känns fjäderlätta när man håller i dem. Det är därför de här tillverkarna ofta anger priset i liter, inte kilo.

Håll ett paket Alvestaglass i ena handen och ett lika stort paket Järnaglass i den andra. Det senare är mycket tyngre, det förra känns jättelätt, man får alltså betala dyra pengar för luften i alvestafallet.

Går man bara efter glassens smak kan man förstås testa fram vilka kemikalieprodukter som helst till höga betyg. Men så enkelt borde inte vi konsumenter låta oss luras!