Facit från frestande festivalen: Vi besegrar Frankrike på ostfronten

Det är ostfestival på Münchenbryggeriet i Stockholm fredag-söndag, och frågan är om inte fransmännen  med sina 350 ostsorter kan känna sig slagna – för här finns åtskilliga hundra unika svenska ostar från större och framförallt mindre mejerier, många som man aldrig hört talas om.

Knappast har man heller stött på så många roliga ostnamn…  Kolla:

Rävens lilla röda kan en ost alltså heta. Rävens mamma heter Matilda Johansson. Och för oss som gillar kittostar var den här en fullpoängare.

Annars verkar en trend vara ost som ska stekas eller grillas. Det senare tar fram smaken fint, men frågan är om inte de här ostarna gör sig allra bäst stekta i lite smör.

Apropå fantasifulla namn så är väl det här ett av de roligaste:

Det “misslyckade” var i det här fallet några spår av blåmögel i vitosten. Vilket på inget sätt försämrade smaken.

Här på festivalen är man långt från snabbköpens inplastade standardostar. Vill man veta varifrån de lokala ostarna kommer kan man hamna ända nere på ko-nivå:

Och vackra beskrivningar av produkterna är det gott om:

Matprofessorn och vingurun Carl Jan Granqvist var på ostfestivalen i dag och talade varmt om ostarna från norr om polcirkeln och hävdade att de är bra för fertiliteten, Exakt hur han menade fattade jag inte riktigt.

Han dömde också ut den praktiska osthyveln (håller inte med honom) och avslöjade att han aldrig äter ost till frukost men däremot skär en stor bit hårdost – med kniv – och njuter till ett glas portvin – varje kväll!

I dag utsågs också Sveriges bästa ostdisk av branschen själv: det blev Wijnjas på Bergsgatan i Stockholm. Där har man över 400 ostsorter – mer än hela Frankrike alltså!

Man blir nästan matt av att prova ostar i timtal. Sympatiskt därför att ostfestivalen bjuder på rikligt med iskallt vatten när man går ut!