Han struntar i dieter - ät och var glad!

Tyvärr – det ska sägas på en gång – är den svår att få tag i (den kom ut 2014). Men hittar du den, garanterar jag en njutningsfylld läsning.

Den – och Sven – är inte som andra. Han är dödligt trött på att vårt förhållande till mat blivit alltmer komplicerat, skriver han. Han ser alltmer groteska kombinationer: choklad-lakrits-tallkottar, bladguld i soppan osv. Han tycker att det är skrämmande att möta omvärldens oförsonliga syn  på alla former av övervikt. Och han sågar livsmedelsindustrin, läkare, kvällstidningar och självutnämnda näringsexperter som terroriserar oss med mer eller mindre kontraproduktiva hälsoråd och  falska “hälsoprodukter” – som lightvaror som i stället är rena sockerbomberna .

Med andra ord, hojtar han: strunta i sånt, ät och var glad!

Boken titel är en utmanande krigsförklaring till alla som vill pracka på oss en matfilosofi som vi inte vill ha och – kanske – inte behöver: Upp i vikt kvickt…

Man kan säkert argumentera länge mot Sven Melanders teorier om mat och hälsa. Men han skriver väldigt underhållande, som den drivne journalist han är. Och vansinnigt roligt. Om möten med matmänniskor som gett honom härliga upplevelser: krögare, kockar – och mamma.

Recepten retar smaknerverna – från mors plommonspäckade fläskkarré över professorns (Leif GW Persson) gräsand till Leilas (Lindholm) libanesiska råbiff. Så här ser den ut:

Melanders fisksoppa blir man också sugen på:

Roliga episoder från inspelningen av Sällskapsresan får man också. Plus bl.a. en obetalbar dialog mellan de båda TV-kockarna Werner och Werner (“det går lika bra med selleri”).

Kanske lite ojust mot er som blir nyfikna att tipsa om en bok som det knappast går att få tag i längre. Men den är intressant att peka på som en motvikt till nästan all annan matlitteraur och hälsojournalistik.