Långt från allfarvägarna: en toppkrog!

Forslundska villan heter den ganska oansenliga lilla kåken, som ligger nära en havsvik i Östhammar (22.000 invånare) i nordöstra Uppland.

Det var länge sen jag åt så god och spännande mat som här!

Vi tar storyn först, helt kort:

Michaela Puls Eriksson, 28 år, växte upp i Östhammaroch Hargshamn och läste hotell- och restaurangprogrammet på bruksgymnasiet i Gimo innan hon for ut i världen och jobbade på krogar samtidigt som hon utbildade sig till sommelier. På restaurang Pontus träffade hon Luke Hurst, 43, miljövetare från Australien, som lockats till kockjobb i Europa.

De blev ett par, och de blev med krog. Att öppna i Stockholm var för dyrt, så när de fick korn på 1800-talsvillan i Michaelas hemstad slog de till, köpte, renoverade och öppnade restaurang.

Efter bara drygt ett år är deras djärva satsning en succé. Luke – som inte har någon formell kockutbildning – står i köket och lagar fantastisk mat, och Michaela sköter matsalen.

Så många fler är de inte – vilket deras krögarkolleger måste beteckna som enastående. En person ytterligare hjälper till med serveringen, och en kock till förstärker i köket.

Och detta lilla gäng levererar! På Forslundska villan är det fullbokat varje helg, och välbokat de övriga dagarna man har öppet, onsdag och torsdag.

Redan när jag får in aptitretarna förstår jag varför. En tartelett med löjrom och smetana smälter på tungan, en varm petit choux med himmelsk, varm ostkräm skickar humöret i topp, och de tunna skivorna av den egna lammmkorven eggar aptiten ytterligare.

När det sen kommer in en bulle rykande hett, hembakt bröd med husets hemkärnade smör, blir man ännu gladare.

Till förrätt tog jag en råbiff på innanlår från närbeläga Tolbo gård med bl.a. friterade, krispiga, nålstunna potatisstrimlor och rökt majonnäs, det var ett toppnummer.

Varmrätten var en av de mest hänsynsfullt hanterade torskryggar jag serverats. Mjäll, skivig, full av havssmak och presenterad på en  nässelsmörsås av toppklass. Och ovanpå lite ägghack, några färska räkor samt friterade, späda nässlor, helt ljuvligt.

Ostar från lokala småmejerier avslutade festen, med ett hembakat tunnbröd, som jag skulle ha kunnat använda pistolhot för att få med mig en påse hem av!

Orkade jag en dessert? Javisst, den här:  vispad ängshonungspannacotta, clementinsorbet och madeleinekakor.

Orkar jag ta mig de tio milen till Östhammar igen?

Absolut – så snart som möjligt! Om jag lyckas få bord…

PS: Mer om Forslundska villan och några andra mästarkrogar i trakten kommer i Magasin Roslagens vår- och sommarnummer.