Kanske har du en vän eller kollega som har för ovana att slänga ur sig diagnoser om folk i stil med “hon är säkert narcissist” och “han måste vara psykopat”? Nu varnar psykiatriker för faran med att agera hobbypsykolog.
Annelie Sandström
Uppdaterad: 29 apr. 2024Publicerad: 29 apr. 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
Det har blivit allt vanligare att sätta diagnoser både på sig själv och människor i omgivningen, utan att i själva verket har en aning om hur det ligger till.
– Personlighetsdiagnoserna är ganska vanliga att sätta på sig själva och andra. Vår chef är en psykopat eller min partner är narcissist, jag är introvert eller extrovert: Det kan handla om mig själv eller andra. Personlighetssyndrom är något man föds med. Det räcker inte att man har enstaka personlighetsdrag som man känner igen i en beskrivning av ett tillstånd, understryker psykiatrikern Ullakarin Nyberg i Nyhetsmorgon i TV4.
Problem hur det används
Hon tycker förvisso att det är bra att prata och sprida kunskap om dessa diagnoser men inte genom att slänga det med sig så fort man inte gillar någon annans beteende.
– Vi försöker bekräfta vår egen hypotes, och då kanske man släcker sin nyfikenhet om andra människor eller sig själv.
Psykiatrikern tycker också att den här typen av diagnossnack säger något om vår tid. Att vi har tappat förmågan att hantera saker och medikaliserar då helt normala reaktioner i stället. Genom att sätta saker i fack vet man hur man ska hantera saker, uppger TV4.
– Man är inte sin diagnos. Jag tycker inte om att man säger att en person är bipolär eller schizofren till exempel. Man säger inte att någon är sin bröstcancer. Det är en liten del av en människas liv, understryker Ullakarin Nyberg.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
Så styr du av snacket
Hon uppmuntrar till att styra om samtal som leder in i den här typen av slentrian-diagnostisering till att istället handla om samtal att alla är olika och att det är okej. Och att man ska säga ifrån när någon försöker förenkla något svårt. Alla befinner sig på ett spektrum mellan det normala och ”sjuka” menar hon.
– Vi har blivit bättre på att prata om funktionsvariationer, men tyvärr är det lätt att hamna utanför om man inte fungerar som alla andra. Om man inte har 100 procent i arbetsförmåga till exempel så hamnar man lätt utanför. Det kan hända tidigt och är ett stort problem. Jag längtar till ett samhälle där alla kan känna sig delaktiga och känna att man bidrar. Det vore tråkigt om alla vore likadana, säger hon till TV4.
Hon konstaterar också att många människor går omkring odiagnostiserade. Om man har svårt att hantera vardagen och jobbet kan det vara värt att utreda en eventuell diagnos. Detta kan göra att man accepterar sig själv och kan jobba konstruktivt med de utmaningar man har.
– Det är när funktionen börjar förändras och man får problem i sin vardag, då kan man tänka att här kanske det finns något jag kan göra något åt. Det kan vara bra att förstå mer om sig själv, särskilt om man har stora svårigheter i livet. Men resurserna i vården är begränsade med utredningar, så vi behöver prioritera dem som har stört behov. Med barnen som har svårt att klara skolan, vi måste prioritera dem framför en vuxen, säger hon till TV4.
Läs mer här:
Psykolog: Arbetsplatser där det förekommer mest mobbning
Här är psykologens fem tips mot depression i vår
ANNONS
Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Annelie Sandström
Journalist och webbredaktör på News55. Skriver bland annat om hälsa och livsstil med fokus på målgruppen 55+.
Annelie Sandström
Journalist och webbredaktör på News55. Skriver bland annat om hälsa och livsstil med fokus på målgruppen 55+.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
