De sanna hjältarna är de som tar hand om sina närmaste

Vi har alla fått frågan, ganska många gånger dessutom. Svaren har varierat, men ofta har barnet upplevt något, mött någon som kan tjäna som måttstock. Ungen som tvingats ligga på sjukhus vill inte sällan bli läkare, den som försetts med spännande historier om bovar kan tänka sig att jobba som polis, och så vidare. Det handlar mycket om drömmar.

      LÄS MER: Vi måste lära våra barn och barnbarn vad vår jord mår bäst av

Alla människor behöver förebilder. De kan kallas hjältar, de kan kallas idoler. Och behovet finns alldeles oavsett hur gammal man är. Förr i världen framhölls gärna personer med religiösa förtecken som ideal, ”oförvitlig vandel” var något att eftersträva, ett krav som bleknat – och tur är väl det … 

I det moderna Sverige är vi många som lyfter fram Astrid Lindgren, som inte bara gav oss berättelserna om till exempel Pippi, som levde efter den allmängiltiga och eftersträvansvärda principen att den som är stark också måste vara snäll.  En annan hjältinna som Astrid skapat är Ronja Rövardotter, värd att ta efter som en representant för flickor som vet vad de vill. Men Astrid var verkligen inte bara en sagotant utan också en idealist som kämpade för mänskliga rättigheter och social rättvisa och faktiskt blev en politisk maktfaktor. Ingen minister ville stöta sig med henne, inte sedan hon skrev om sin 102-procentiga ”Pomperipossa-skatt” 1976. Det kostade förmodligen de regerande socialdemokraterna alldeles för många röster och det blev borgerlig regering, för första gången på 40 år!

      LÄS MER: Varför ska vi bara se på när våra parker förorenas av huliganer?

I USA heter en av de största hjältarna Muhammad Ali. Likheterna med fru Lindgren, på punkt efter punkt, är faktiskt slående, om man får använda det uttrycket om en boxare! Ali slogs mot våldet, så boxare han var, han kämpade för jämlikhet mellan vita och svarta, han förkunnade envist ett kärleksbudskap. I dag, ett drygt år efter sin död, hyllas han unisont av alla oavsett religion och hudfärg. Hans svindlande klassresa från en enkel barndom i Louisville till en position som medförde både makt och rikedom förgyller hans hjältegloria ytterligare.

I Sverige i dag har vi ju Zlatan, också en klassresenär. Kanske är det svårt att hitta en nutida idol utanför idrottens värld att samlas kring?  I alla åldrar vet man vem han är. Han är en stolthet, en nationalsymbol, en förebild, en fixstjärna – även om vi vet att också en sådan en dag måste slockna, precis som Ali gjorde. Fast kanske är det lättare att hitta fläckar på Zlatans image, åtminstone utanför fotbollsplanen …

      LÄS MER: Hur ska vi minnas vår historia?

Som förebild kan man också framhålla Dagny Carlsson, nyss fyllda 105. En piggare människa får man leta efter, en som visar att framtiden kan te sig ljus även efter 90-årsdagen. Hon beskriver sig själv som ”en tuff tant med humor” och hon räds inte heller ny teknik, är kanske världens äldsta bloggare och lär andra pensionärer att hantera sina datorer! Respekt!

En sann hjälte, en damernas riddare finns i läkaren Denis Mukwege som trots ständiga hot vigt sitt liv åt att hjälpa våldtagna och misshandlade kvinnor i Kongo. Nelson Mandela är en annan afrikansk och internationell förebild som fick lida för sina ideal. Och två svenska namn nämns ofta när oegennyttiga insatser kommer på tal: Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld.

Det är säkerligen enklast att sätta den där hjältestämpeln på människor som har dött. Knappast någon vill ifrågasätta deras vandel eller motiv. Och visst finns det en internationell ”topplista” på hjältar, personer som funnits i verkligheten och som gjort skillnad för många.

Fast i dagens Sverige finns det en annan hjältekategori, bestående av högst levande men anonyma människor som också gör skillnad, stor skillnad. Jag tänker på alla de som ställer upp som ”god man” för behövande, på familjer som till sina hem bjuder in ensamkommande flyktingbarn, på personer som utan egen vinning arbetar som glädjespridare bland gamla och sjuka, på de som lika oavlönat jobbar med att undervisa nyanlända i svenska – många av dessa hjältar är pensionärer som hittat en nisch där de verkligen kan uträtta storverk.

      LÄS MER: Vem tar hand om dig när du blir gammal?

Och så har vi alla de som i sina hem vårdar sina anhöriga: barn, vuxna, gamla. Ett jobb som pågår alla dygnets 24 timmar, arbete som inte sällan framstår som lönlöst, eftersom den vårdbehövande inte gör några framsteg, inte ens kan uttrycka sin tacksamhet på grund av demens eller någon sorts skada. Faktum är att ädlare förebilder än de här människorna som gör sina närmastes liv uthärdliga är svårt att hitta, det får både Astrid Lindgren och Zlatan ursäkta.

Det inte alls otroliga men sanna svaret på frågan om vad barnet ska bli en gång i framtiden är faktiskt just detta: anhörigvårdare. Ingen har väl drömt just den drömmen. Kräver ingen akademisk examen, inga lämplighetstester – men en stark hälsa både fysiskt och psykiskt och en enorm dos lojalitet och människokärlek. Här finns helt enkelt, mitt i vardagen, nutidens sanna hjältar. Hjälteglorian borde synas på långt håll, men det gör den inte. Låt oss hjälpas åt att putsa upp glansen!