Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel” - News55
Annons
Annons

Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”

Skrönor kan vara kul – eller ganska jobbiga.
Själv har jag dragits med några stycken i uppemot ett halvsekel. Vansinnigt roligt tycker en del. Aningen tjatigt, tycker jag…

Annons
Annons

Det började i barnprogrammet “Upp till tretton” som gick i etern i 21 år. En liten kille från Skåne skulle svara på frågan vad det är som finns i Afrika, är brunt och hoppar i träden.
– Kan det vara en neger? pep grabben.
Ingen reagerade då, allra minst jag, som var programledare, men som missade vad killen sa. Så programmet rullade vidare.

Men sen! Efter en tid började storyn berättas överallt, och alla trodde sig ha hört sändningen. Historien fick nya inslag, ny fortsättning och så småningom totalt nytt innehåll. Och alla trodde på allt.

Det dök upp andra varianter, som jag inte kände igen. En kille ska ha ilsknat till när han inte kunde nämna tre frukter på “b”, bara banan och blodapelsin.
– Bapelsin då, gubbjävel, ska han ha kläckt ur sig till sist.

Jag mötte historien dagligen i decennier och gör det fortfarande. Kul att ha gått till historien. Men den är ju inte sann! I många år undrade jag var den kom ifrån. En vacker dag fick jag veta att det var en revysketch, från ett lundaspex.

Ganska kul som sketch. Men inte ett dugg sann. Så den har jag dementerat ungefär tusen gånger.

Annons
Annons

Fast numera är det omöjligt. För några år sen spelade vi nämligen in en skojversion av skrönan, som användes i en reklamfilm för Riksgäldens kampanj för att sälja obligationer. Temat var “dåliga förlorare”. Nu ligger den här och var på nätet, alla tror att den är på riktigt, och jag har slutat dementera…

Lustigt hur vissa oväsentligheter biter sig fast. Så sent som i går fick jag höra en historia som ska ha utspelat sig i barnprogrammet:
– Vad gör du när du har skollov? ska jag ha frågat en kille.
– Är hemma med mamma och en farbror. När pappa har gått till jobbet kommer han och hälsar på mamma. Han är snäll, och mamma blir glad.
Det är ju en gammal skämthistoria, som plötsligt någon trott sig ha hört i “Upp till tretton”.

Sedan finns det mer skabrösa varianter. Dem ska jag bespara er.

Men visst är det märkligt med skrönor. Man vill så gärna tro på dem. Fast i ett seriöst perspektiv ska man nog försöka vara vaksam. Och det går; skrönans kännetecken är inte svåra att upptäcka. Det borde ett långt liv ha lärt oss.

För skrönan är inte alltid bara kul eller lite jobbig. I andra sammanhang kan den rentav vara ganska farlig.

Populära erfarna tankar

  1. Med civilkurage räddade sköterskan mig på akuten

    Civilkurage. Tack och lov att det finns. Jag känner hur rullstolen jag försöker klamra mig fast...

    Pia Erlandsson
  2. Jag förstår varför allt fler kunder överger storbankerna

    Noll, noll, noll! Varje konto – inte ett öre i ränta. Samtidigt drar vi ihop mångmiljardvinster...

    Sverker Olofsson
  3. Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”

    Skrönor kan vara kul – eller ganska jobbiga. Själv har jag dragits med några stycken i uppemot...

    Ulf Elfving
  4.  Pappa döstädade inte - och glad är jag!

    Min pappa samlade på allt. Vi brukade fråga: ”Är detta något som fungerar eller är det bara...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  5. Hur kan man bli kränkt av en bild på en kräfta?

    Vad har hänt med vår förmåga till empati och vilja att förstå varandra? En kräfta med guldrin...

    Leif Schulman
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”
Läs nästa artikel Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel” Den sanna historien om ”bapelsin gubbjävel”