Jag såg pojkens självmordsförsök filmas av de vuxna - News55
Annons
Annons

Jag såg pojkens självmordsförsök filmas av de vuxna

Annons
Annons

För ett tag sedan upptäckte jag Charlie Brookers briljanta serie Black Mirror som har beskrivits som en teknikskräckis och som utforskar de konsekvenser som väntar oss efter den digitala utvecklingens framfart. En svart spegel av mänskligheten som lever i en virtuell parallellvärld där man gör allt från att betygsätta varje möte med en människa med stjärnor till att skapa avatarer av sig själva som kan utföra ens tråkiga och triviala vardagssysslor.

      LÄS MER: Utan telefonvett är det dags att lägga på

Skildringen av oss människor som avtrubbade, självcentrerade och bekräftelsetörstande kryper in under skinnet och blir lika fascinerande som obehaglig. När jag häromdagen skulle på ett möte i centrala Stockholm var det som att kliva rakt in just en sådan svart spegel. En parallell verklighet som saknar motstycke till något jag upplevt tidigare. Ett helt kvarter är avspärrat av polis och brandkår. En ambulans står med bakluckan öppen. När jag tar mig fram i den nyfikna folkmassan, som i huvudsak består av vuxna människor i min egen ålder, ser jag att folk tagit fram sina mobiler för att filma. Där, högst upp på taket på ett sju våningar högt hus står en smal gestalt, som ser ut att vara en pojke i tonåren, och balanserar längst ut på taknocken.

Annons
Annons

Ett barn som när som helst kan kasta sig ut från taket för att avsluta sitt liv. Och där nere på gatan står vuxna människor och filmar. Polisen uppmanar till lugn för att få en chans att kunna fokusera på sin uppgift. Att få ner pojken. En ögonblicksbild av mänsklig undergång en helt vanligt tisdag mitt i Stockholm. En bild av människor som slutat bry sig om annat än att lägga ut en film på det allra värsta. (Kanske kan man få like-rekord av den där smileyn som gapar av förskräckelse?)

      LÄS MER: Vi är så mycket mer än ett hopplöst trist och egotrippat folk

En bild av det svåra och viktiga arbete som polisen gör, en kår som lever under så hård press just nu att man flyr från det som en gång var ett kall. En bild av en vuxenvärld som bara står och ser på när barn mår så dåligt att de inte orkar leva mer. En bild av den vacklande psykiatrivården. Och en av min egen spegelbild grumlad av ett skrik som fastnade i halsen. Någon som bara såg på och inte sade ifrån. Någon som inte förmådde förstå vad som hände.

Den spegeln vill jag aldrig se mig i igen.

Populära erfarna tankar

  1. Med civilkurage räddade sköterskan mig på akuten

    Civilkurage. Tack och lov att det finns. Jag känner hur rullstolen jag försöker klamra mig fast...

    Pia Erlandsson
  2. Vad ska vi ha alla dessa livsnödvändiga, helt onödiga prylar till?

    Det är lite trångt i skåpen. Jag tror inte att jag är ensam om att konstatera det. Märkvärdigt...

    Aina Bergvall
  3. Många barn känner skuld när föräldrar dricker

    Det var någon gång i högstadiet. Vår son hade fått en ny klassföreståndare, en man i 50-års...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  4. Vackert när begravningen speglar den sörjdes personlighet

    Med stigande ålder går vi dessvärre allt oftare på begravning. Akten avslutas för det mesta med...

    Kurt Mälarstedt
  5. Det Stockholmscentrerade föraktet är obehagligt

    Det finns något nedvärderande, eller kanske jag skall säga föraktfullt och definitivt mycket obe...

    Sverker Olofsson
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Läs nästa artikel Jag såg pojkens självmordsförsök filmas av de vuxna