Språkpolis potatisgris - News55
Annons
Annons

Språkpolis potatisgris

Annons
Annons

För inte så länge sedan kallade jag mig “språkpolis”. Jag jobbade med ord, funderade mycket över formuleringar och hade vuxit upp i en familj där vi kunde ha en middagsdiskussion om saker som att “varken” är en negation, till skillnad från “vare sig”. Bara för att det var roligt att veta och att skriva rätt. Klart att jag var en språkpolis!

I sociala medier postade jag gärna bilder där någon skrivit om en “gravid klänning” eller använt onödiga citattecken (Till min “snälla” arbetskamrat).

När jag hittade en Facebookgrupp om språkpoliseri hoppade jag glatt på och tänkte att jag skulle hitta likasinnade, som ville diskutera språkliga hårklyverier på längden och tvären och kanske fnissa i mjugg åt ett och annat exempel där det uppstått ofrivillig komik.

      LÄS MER: Sätter sig själv på världskartan – lyckas uttala omöjligt ortsnamn

Men jag närmast baxnade när jag insåg vilken intoleransens högborg detta var. Majoriteten av språkpoliskåren bestod av inkrökta felfinnare som fick EKSEM av minsta lilla utländska låneord och ANDNÖD om Språkrådet godkänt “längre än mig”. Pekpinnarna och batongerna svingades frenetiskt för minsta lilla utveckling av det svenska språket. Hade språkpoliserna fått som de ville hade vi antagligen skrivit som innan Stafningsreformen som infördes 1906.

Annons
Annons

Det här var ju inte alls ett skönt gäng som jag ville hänga med (för övrigt ett uttryck som en nitisk språkpolis skulle tända blåljusen för direkt). Jag som älskar att hitta nya vägar förbi de allra mest upptrampade sätten att uttrycka sig, och inte alls har som drivkraft att peka finger åt minsta lilla imperfektion.

Som ett led i intoleransen var det lilla ordet “hen” helt osannolikt provocerade. I inlägg efter inlägg rasades det om hur mänskligheten praktiskt taget skulle snöpas om ordet fick fäste i språkbruket. Och lika många gånger försökte de mer frisinnade förklara att det bara var ett praktiskt begrepp för ett ospecificerat kön.

      LÄS MER: Inför vuxna förkortningar på internet

Nej, om det är en nedlåtande och fördömande attityd som krävs för att kvala in i språkpoliskåren är jag hellre en glad språkanarkist som låter tusen språkliga blommor blomma.

Dåligt språk, förresten? Det är väl när man skriver så förbannat tråkigt att ingen jävel orkar läsa.

Populära erfarna tankar

  1. Rapport från en frivillig karantän - del 14

    Jag gick raka spåret ut till ladan och förpassade krocketspelet till ett undanskymt hörn. Här sk...

    Marianne Rundström
  2. Ge oss nyheter på rikssvenska, SVT

    Fler och fler väljer i dessa kristider att vända sig till SVT för att få nyheter och information...

    Leif Schulman
  3. Detta bör vi minnas efter pandemin

    Svenska folkets förtroende för sjukvården växer under coronakrisen. Den borde inte behöva växa...

    Sverker Olofsson
  4. "Föräldrar borde läsa mer sagor för sina barn!"

    Sannolikt blir barn klokare av att höra sagor, skriver Lena Adelsohn Liljeroth i dagens erfarna tan...

    Lena Adelsohn Liljeroth
  5. Rapport från en frivillig karantän - del12

    Det måste vara årets vackraste vecka. Jag går andlös omkring och betraktar hur marken nästan t...

    Marianne Rundström
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Språkpolis potatisgris
Läs nästa artikel Språkpolis potatisgris Språkpolis potatisgris