Vad ska vi ha alla dessa livsnödvändiga, helt onödiga prylar till?

Ta glassmaskinen. En kollega övertygade mig med glödande entusiasm om att godare glass än den man gör själv inte finns.
Jag gick på det. Och gjorde glass. Visst blev den god, men om man gjorde en sats skulle den ju ätas upp – för efter lagring i frysen ändrade den karaktär, liksom. En anledning till att den blev god berodde förstås, hör och häpna, på vad som stoppades i den där bunken med det djupfrysta plastblocket i botten. Grädde. Ägg. Choklad. Socker. Det blev alldeles nödvändigt att sätta stopp, det finns gränser för hur glassigt man kan leva. Men själva maskinen står kvar.

LÄS MER: “Fine” eller “bra” – vart tog den rena svenskan vägen?

Bakmaskin var ”årets julklapp” för snart 30 år sedan. Våra bekanta höll på att hamna i skilsmässa på grund av den. Maken pytsade varje kväll troget i torrjäst och mjöl och smackade njutningsfullt åt det ljumma frukostbrödet, medan hustrun efter någon månad vägrade äta det hon kallade för ”uppblåst nattbulle med hål i mitten”. I dag tror jag bakmaskinen är på väg till Nordiska museet.

Mjölkvisp satte jag upp på önskelistan en jul, i brist på bättre. Några veckor i januari gjorde jag cappuccino stup i kvarten. Men redan i februari var den lilla vispen bortglömd. Rena turen att den tar så lite utrymme som den gör där i lådan.

Mixerstav måste du ha, försäkrade en släkting. Jaså? Samma sak med lökhackare. Jaha. Men varför är den nästan omöjlig att diska? Precis som råsaftcentrifugen. Och hur ofta är man sugen på hemgjord morotsjuice, när det nu är så bekvämt att köpa den färdig, utan allt kladd?

Eldriven juicepress är närbesläktad. Fast jag har återgått till att pressa apelsinerna för hand i min gamla plastgrej, förvisso formgiven av Sigvard Bernadotte, men billig var den för 25 år sedan och fungerar fläckfritt fortfarande. Samt diskar sig nästan själv.

LÄS MER: Ett år sedan geniet Hans Rosling gick bort – vem ska fylla tomrummet?

Elektrisk konservöppnare konkurreras också snabbt ut av en gammaldags, handjagad. För att inte tala om soda streamern, prylen som förvandlar ditt kranvatten till bubbel utan en omväg över affären. Det blir troligen kranvatten utan bubblor snart igen.

Har dina ulltröjor små noppor efter flitigt användande? Ja se då finns det batteridrivna avnoppare. Den surrar rart, men nopporna sitter där de sitter. Maskinen ligger kvar.

Äggkokare var ett annat impulsköp i den här varuklassen. Extrapris till påsk, 99 spänn på Konsum. “Kokar fyra ägg perfekt till önskad hårdhetsgrad.” Och ja, den används emellanåt, men jag törs inte lova hur äggkokningsfrekvensen ser ut om ytterligare ett halvår.

Fast en apparat kan jag inte skiljas ifrån, det är den elektriska tandborsten. Ett måste för varje människa som kan öppna munnen, inte minst när man blivit lite årsrik och tandlossningsspöket hänger som ett svart moln över en.

Men alla de där andra…

Är det konstigt att det blir lite trångt i skåpen?