Hasse Alfredson såg till att hålla glädjen levande

      LÄS MER: Janne “Loffe” Carlssons hjärta var lika stort som hans skratt

Jag är uppväxt med Hasse & Tage, de var mina husgudar. Pappa var kollega med Hasse Alfredson och Tage Danielsson vid Sveriges Radio och de hade många samarbeten. Det var på Sveriges Radio 1956 som duon föddes, en duo som kom att förändra vårt nöjesliv. De skrev sketcher, kupletter och manus och blandade humor med intelligens och handfast komik med samhällsengagemang. Med lite socker i botten gick revymedicinen ner i gapet hos publiken. Någon skrev att Hasse Alfredson aldrig gav publiken vad den ville ha utan det han själv njöt av att ge den.

1962 bildade herrarna nöjesföretaget AB Svenska Ord och satte upp revyn “Gröna Hund” på nöjesfältet Gröna Lund. Det kom att bli en lång rad revyer och odödliga klassiker som ”Gula Hund”, ”88- öresrevyn”, ”Lådan” och ”Under dubbelgöken”. Här visade också Alfredson sin storhet som improvisatör. Hans geniala figur Lindeman var ett under av kvickhet och humor. Varje kväll spånade Hasse kring ett dagsaktuellt ämne. Tidlös humor som lever än. Han var en jävel på limerickar också.

      LÄS MER: Hur mycket allsång tål vi?

Hasse Alfredsson var inte bara en stor humorist, han var en lika stor humanist. Både i revyerna med Svenska Ord och i andra sammanhang lyste hans engagemang igenom. Han var aktiv i organisationer som Amnesty och hans folkbildarsjäl fick utlopp i de åren på 1990-talet då han var chef på Skansen. Hans mångsidighet är väl dokumenterad. Han skrev böcker, han regisserade både teater och operett, gjorde scenografi och var en lysande skådespelare.

Under sitt minnestal för vännen Tage Danielsson den 24 oktober 1985 var Alfredson djupt rörd. ”Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage” upprepade han flera gånger under talet. ”En evig höst har fastnat i mig, fylld av minnen som virvlande löv. Leken är slut. Det är kväll och det är mörkt.” Men Hasse såg även ett ljus i minnet över Tage, precis som vi nu kan se tillbaka på minnet av Hasse med värme och ett leende.

”Liksom blommor får näring ur det som är dött, kan glädjen växa ur sorg”, sa Alfredson vid Tages kista och citerade sin väns inställning till livet: ”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.”

Åh, vad vi har haft roligt med dig, Hasse! Det har varit en glädje att känna dig.