Veckans krönika: Könsbyte – är det för alla?. En körig vecka för svenska politiker och varför går media så hårt åt kvinnor. Ulf Elfving ger sin syn på nyhetsveckan.
Ulf Elfving
Uppdaterad: 19 apr. 2024Publicerad: 19 apr. 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
I veckan som gått har det blivit lättare för dig och mig att byta kön. Ja, inte med varann, men med vår raka motsats. Det har riksdagen bestämt efter en tid av hela havet stormar.
Vasa, är det inte aktuellt?
Nä, tänkte väl det. Det är bara runt 60 personer årligen som opereras från att vara kvinna till att bli man eller tvärtom. Enligt uppskattningar går någon promille av Sveriges befolkning omkring och drömmer om att få byta kön.
Helt irrelevant för 99% av Sveriges befolkning
Och jag fattar inte hur en så pytteliten fråga – ja, säkert stor för den enskilde men totalt irrelevant för 99 procent av befolkningen – kunde jaga upp medier, politiker och proffstyckare så till den milda grad som skedde inför riksdagsomröstningen. Det har ju blåst orkan non-stop.
Vad är problemet? Låt för tusan vem som helst göra vad den vill med sin snopp eller snippa!.
Min råbarkade kamrat Artur ser bara ett problem med hur man ska förhålla sig till ett eventuellt könsbyte: Det blir lite krångligt med ångervecka.
ANNONS
Senaste nytt
Politikerna har haft det körigt
ANNONS
I politiken har de f.ö. haft det körigt på flera sätt i veckan. Det nya partiet Folklistan – som inte alls är ett parti, säger de själva; frågan är vad de egentligen är – med KD-haveristen Sara Skyttedal och mångmiljonären Jan Emanuel (s) i spetsen gjorde knappast nån dundersuccé när det presenterades häromdan.
Och fler missnöjespolitiker behöver vi inte, det räcker så bra med dem som finns.
Det finns många som pockar på offentlighet men som man hellre skulle se sitta hemma och knyppla eller lägga patiens än gå ut på gator och torg och göra bort sig.
Som den fåntratt som ansökt om att bränna en koran i anslutning till eurovisionfinalen i Malmö. Hål i huvudet är bara förnamnet.
En politiker som just nu knappast solar sig i mediernas eller folkets hängivna kärlek är Stockholms landshövding, Anna Kinberg Batra.
De senaste dagarna har hon ställt upp i flera intervjuer för att försvara att hon gett diverse toppjobb åt kompisar och partivänner.
Medierna ser ofta kvinnor som ett lovligt byte
Är jag ensam om att tycka lite synd om henne, oavsett om hon har gjort fel?
ANNONS
Titta på svenska storföretag och framför allt politiker – vilka är utan skuld att rekrytera i det nätverk personen har runt sig? Mediebransch och journalistkår inkluderat.
Tror i alla fall att jag inte är ensam om att känna ett nästan fysiskt obehag när jag ser och hör de mediala blodhundarna iscensätta vad som avsiktligt eller oavsiktligt formar sig till en journalistisk garrotering.
Och som påfallande ofta drabbar kvinnliga politiker.
Hundratals intervjuer med makthavare
Under ett halvt sekel haft jag gjort hundratals intervjuer med tunga makthavare. Det kräver både omdöme och respekt, och det har naturligtvis inte alltid lyckats.
Men jag känner fortfarande det otäcka rysandet i kroppen när jag bevittnar hur en person ställs mot väggen och krävs försöka försvara nånting som inte är lätt att försvara eller förklara.
Ett drev blir man aldrig fri från.
En snutt kultur på slutet
ANNONS
Jag hörde en kvinna berätta om kulturbiennalen i Venedig i SVT i torsdags. Programledaren frågade vad den handlade om.
“Den handlar om en identitet i rörelse och förändring” förklarade kvinnan utan ett spår av leende.
Kyss mig långsamt!
Med det språket och den tillgängligheten skapar kulturen inga köer.
Eller är det jag som är för korkad?
Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS