30 år utan Cornelis - tänk vad mycket vi gått miste om

I dag skulle han ha blivit 80.

Tänk så mycket han skulle ha hunnit uträtta, skriva, spela, sjunga om han fått de där 30 åren som cancern bestal honom på!

I min generation är Cornelis Vreeswijk otvivelaktigt en av de allra största. Jag ”upptäckte” honom som en tung del i trion med Fred Åkerström och Ann-Louise Hanson. Deras LP ”Visor och oförskämdheter” från 1965 snurrade ständigt på skivtallriken, alla texterna lärde man sig, sjöng ibland med så att andra i sällskapet hyschade lite irriterat …

      LÄS MER: De sanna hjältarna är de som tar hand om sina anhöriga

Som 12-åring kom han till Sverige. Han glömde förvisso aldrig sina rötter – en lång rad skivor har getts ut även i Nederländerna – men han blev också svensk, väldigt svensk. Språket behärskade han bättre än de flesta. Nyanserna, humorn, kärleken, det burleska i livet: allt kunde han berätta om och han gjorde det så att vi älskade honom och nynnade med.

Cornelis, Cees kallad på grund av sin nederländska härkomst, breddade sin karriär. Han gjorde film, han skrev poesi, han hyllade svenska kulturhjältar som han beundrade och gärna tolkade: Bellman, Taube och Povel Ramel. Dessutom hade han ett starkt politiskt och socialt patos. Aldrig såg han ner på folk. Han besjöng såväl polaren Per som var tvungen att gå till socialtjänsten som Victor Jara, chilensk trubadur och frihetskämpe under Pinochet-diktaturen, för att ta ett par exempel.

      LÄS MER: Vi måste lära våra barn och barnbarn vad vår jord mår bäst av

På en utflykt till Brasilien för inspelningen av långfilmen ”Svarta palmkronor” med Lars-Magnus Lindgren blev Cornelis djupt tagen av sambarytmerna och hettan i den regionala musikskatten. Spåren är många och tydliga: ”Somliga går i trasiga skor” blev också en riktigt långlivad hitlåt, liksom ”Deirdres samba”. Och har man sett Torgny Anderbergs version av ”Rännstensungar” från 1974, med Cornelis, Anita Lindblom och Monica Zetterlund glömmer man det inte! Vilken skådespelarlista!

Publiken var stor och trogen. Jag hade förmånen att se honom live vid ett par tillfällen. Ett av dem var magiskt! Showen hette ”Getinghonung” och spelades på gamla Hamburger Börs. Som det svängde! Som det gungade! Om lycka ibland kan stavas m-u-s-i-k så var detta ett sådant tillfälle. Och det blev ju inte sämre av att stjärnans kompis Monica Z var överraskningsgäst och drog ett par låtar hon också, en duett blev det till och med. Naturligtvis har jag LP:n som spelades in samtidigt!

      LÄS MER: Varför ska vi bara se på när våra parker skitas ner av huliganer?

Han levde ett stormigt liv, många och långa turnéer, många kvinnor (inte att undra på, med de ögonen …). Lika många löpsedlar berättade om dramatiska incidenter. Det blev för mycket alkohol, säkerligen för lite sömn, väldigt lite omtanke om kropp och hälsa, vilket tog ut sitt pris.

När cancern besegrade honom var det en magrare, gråare, tystare Cornelis som tvingades att ge upp. Cornelis lämnade ett stort hål inom den svenska musikscenen, ett hål som faktiskt ingen, åtminstone hittills, har kunnat fylla.