Artur Ringart: Sveriges judar ska inte behöva vara rädda - News55
Annons
Annons

Artur Ringart: Sveriges judar ska inte behöva vara rädda

Annons
Annons

När jag skriver den här krönikan skiftar mina känslor mellan helig ilska och försök till sansat rationellt tänkande. Det är svårt och jag måste väga mina ord.

När mina föräldrar kom till Sverige som flyktingar 1945 var de totalt utblottade och hade inga familjemedlemmar kvar i livet. Sverige välkomnade dem och erbjöd ett tryggt och säkert land att leva i. Otrygghet, förföljelse och systematiskt massmord av sina närmaste sätter sina spår. Min far Jakob hade fått uppleva hur Europa förändrades under nazismen. Hur levnadsvillkoren för oss judar successivt försämrades och blev allmänt accepterade. Jakob varnade alltid för de tendenser i samhället som var tecken på judeförföljelse. Demokratins förfall börjar alltid med judarna, sade han. Samtidigt som jag saknar min far är jag tacksam över att han inte behöver uppleva det som händer i Sverige i dag.

      LÄS MER: Artur Ringart: SVT sviker de ensamma i jul

För drygt två år sedan skrev jag en krönika här på News55. Där gav jag fem råd till de som invandrar till Sverige, råd som min bortgångne far också skulle ha givit dem för att de ska bli en del av det svenska samhället. Råd som är lika aktuella i dag som de var då:

Annons
Annons

1. Lär dig svenska.
2. Skaffa dig en utbildning och/eller ett arbete så snart du bara kan.
3. Lär dig de svenska sederna och bruken och respektera dem som om de vore dina egna.
4. Respektera andra människor för deras åsikter och värderingar.
5. Ta inte med dig dina konflikter från hemlandet till ditt nya hemland Sverige.

Mina föräldrar var flyktingar. Jag är svensk och jag är judisk. Jag är inte speciellt religiös men född av judiska föräldrar. Jag har arbetat och bidragit till det svenska samhället. Jag har krupit i skogarna i Kvarn utanför Linköping under min värnplikt. Jag och mina syskon har bildat familjer här och vi är många svensk-judiska Ringarts.

Det tilltagande judehatet i Sverige har länge varit en verklighet för oss judar. Det finns många vittnesmål om hur judar i Sverige förföljs, blir hotade och trakasserade för att det är just judar. Och det av människor som vi svenskar har tagit emot med öppna armar. Vi har på samma sätt som mina föräldrar mottogs erbjudit en trygg och säker plats att leva på långt ifrån alla krig och bomber.

Annons

Det här gör mig uppriktigt arg och frustrerad. Jag måste erkänna att jag även har en primitiv sida och jag måste stävja mig när jag skriver det här för att hålla en sansad ton. Ja, jag är arg. Svenska judar ska inte behöva vara rädda. Svenska judar ska kunna bära sina religiösa symboler utan att hotas eller misshandlas. Svenska synagogor ska inte behöva polisskydd.

      LÄS MER: Så har jag lärt mig leva med min åldersdiabetes

Under måndagen var jag på Norrmalmstorg i Stockholm då judiska församlingen arrangerade inledningen på den judiska högtiden Chanukka – ljusets högtid. Det är en högtid som jag normalt inte brukar fira men den här gången ville jag det. Jag vill vara judisk i Sverige. Vi som var där, drygt femhundra personer, hade ordentligt polisskydd. I samband med detta talade också Centerpartiets ordförande Annie Lööf och Mats Oskarsson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna.

Det är bra att politiker visar sig tillsammans med oss judar och tydligt tar ställning. Det är bra att statsminister Stefan Löfven säger ifrån. Men det räcker tyvärr inte för att stävja den rädsla och det obehag som många judar upplever. Ord är en klen tröst när det kastas brandbomber mot Göteborgs synagoga och judiska ungdomar måste gömma sig i källaren.

Annons

Jag kräver konkret handling. Nu får det vara slut på glåpord och trakasserier mot judiska lärare och barn i svenska skolor. Ingen med judiska symboler ska bli bespottad eller hotad. Inte i mitt Sverige. Jag vill ha handling. Agera!

I mitt Sverige, i min ungdom, var det jag upplever nu helt otänkbart. Då bar jag en Davidsstjärna i guld i en kedja runt halsen. Senare i livet tog jag av mig den, men från och med nu bär jag den igen. Jag är svensk och jag är jude. Och jag är stolt över det.

Populära erfarna tankar

  1. Det nya Lort-Sverige gör mig deppig

    Det rena Sverige har blivit skräpigt och skitigt. Sakta går jag genom stan en försommardag 2015...

    Ana Martinez
  2. Det Stockholmscentrerade föraktet är obehagligt

    Det finns något nedvärderande, eller kanske jag skall säga föraktfullt och definitivt mycket obe...

    Sverker Olofsson
  3. Har vi blivit mer lättlurade sedan vi började använda dator?

    Om erbjudandet verkar vara för bra för att vara sant, så är det nog det. Jag påminns om detta...

    Aina Bergvall
  4. Hur kan man bli kränkt av en bild på en kräfta?

    Vad har hänt med vår förmåga till empati och vilja att förstå varandra? En kräfta med guldrin...

    Leif Schulman
  5. Därför klarar jag inte av den hysteriska tatueringstrenden

    Det är otroligt många, främst yngre, som har valt att ge sig själv och sin kropp livslånga moti...

    Artur Ringart
Visa fler erfarna tankar
Annons
Annons
Läs nästa artikel Artur Ringart: Sveriges judar ska inte behöva vara rädda Artur Ringart: Sveriges judar ska inte behöva vara rädda