News55
Detta är en sponsrad artikel

Därför är matbordet viktigt för demokratin

Artikelbild
Lena Adelsohn Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdaterad: 16 maj 2016Publicerad: 16 maj 2016

Det finns en historia om tre läkare, som diskuterar den eviga frågan om när livet egentligen börjar. Den förste läkaren är tvärsäker på sin sak: Livet startar i befruktningsögonblicket.  Den andra läkaren är inte lika kategorisk. Hon påstår i stället att livet börjar först när barnet föds. Den tredje läkaren, som suttit tyst när de andra två tvistat, suckar lite och säger: Ni har fel båda två. Livet börjar när barnen flyttat hemifrån och hunden är död!

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Jag skrattade länge första gången jag hörde denna historia. Då, med barn, hund, stort hem och heltidsjobb var det så uppenbart att man befann sig mitt i livet och så småningom skulle bli skönt med lite mer av lugn och ro. Att slippa tjata om musik på hög volym, nedslabbat kök och ständigt fylld tvättkorg.

      LÄS MER: Robert Wells – “man måste vara rak med ungar”

Nu har många år gått sedan våra barn flyttade hemifrån. Den yngsta har till och med fått två egna barn. Men jag minns hur gräsligt tomt det blev. Kvar var maken, hunden och jag.  Än värre blev det när hunden dog.

Men nog blev det lugnt alltid, för lugnt. De riktiga glädjestunderna infann sig när barnen oväntat kom hem, frågade om det fanns mat i kylen eller bara slog sig ned för att prata.  Jag håller med läkaren nummer två, livet börjar när barnen kommer.

      LÄS MER: Suzanne Axell – “Därför har jag bestämt mig för att inte skaffa barn”

Mycket av förtrolighet skapas vid matbordet. Så var det förr – och så är det nu. Vi märkte att när barnen var barn och bjöd med kompisar på våra familjemiddagar, så stannade de längre kvar vid bordet, och framför allt blev samtalen öppnare. Vi fick veta mycket. Berättelser, förtroenden och skvaller bollades över bordet, inte sällan tror jag i hopp om att chocka oss. Nu var vi inte så lättchockerade som de ville tro, men det är en annan historia.

Ungefär vid den tiden lyssnade jag på ett föredrag av Carl Jan Granqvist (jo, jag återkommer gärna till honom), som med kunskap och inlevelse sjöng bordets lov. Denna gång inte så mycket för matens och dryckens skull, som för bordets betydelse för demokratin.

      LÄS MER: Detta tycker svenskarna är viktigast på frukostbordet

ANNONS

När vi sitter till bords, menade Carl Jan, får samtalet en chans. Då finns möjlighet att resonera kring sådant som hänt under dagens eller veckan, att be om råd, att ge råd. Det är tillåtet att ha olika uppfattningar och att argumentera för sin sak. Redan små barn tränas vid matbordet i demokrati.

Borta är gudskelov den gamla uppfattningen, som mina föräldrar växte upp med, att barn helst ska förbli tysta tills någon vuxen tilltalar dem. Regler som hade sina rötter i det odemokratiska Sverige.

Jag tänker ofta på det Carl Jan sade. För det finns många människor, som av olika skäl inte får ta del av bordets gemenskap. Kroppsliga näringsämnen får de flesta nog i sig i tillräcklig mängd, men kanske inte själslig näring. Och vad händer med samtalet – och med demokratin – när vi inte tar oss tid att vårda den?

      LÄS MER: “Därför vill jag inte ha samtal från människor som vill åt mina pengar”

På somrarna är det lättare att få till den enkla samvaron. Att duka upp melon, skinka och färskt bröd på en brygga kan kännas som en fest. Att slå sig ned i en skogsbacke, lyssna till fåglarna och suset i träden, med korgen fylld med kaffe, saft och bullar kan bli ett oförglömligt minne. Att tillsammans med andra få grilla korv på stranden och blicka ut över vattnet är att ge livet ett famntag.

Bord kan se ut lite hur som helst. Det är samvaron som är viktig.  I sommar ska vi stärka demokratin. Sitta länge till bords, prata, munhuggas – men förhoppningsvis också lyssna på varandra.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

ANNONS