Därför är det vår plikt att inte klicka på idiotartiklar

      LÄS MER: Snart kan vi vinka hejdå till papperstidningen

När så omvälvande nya förutsättningar uppstår är det inte konstigt att det blir lite vilda västern-tillvaro ett tag. Ansedda morgontidningar agnar med gulliga kattklipp och “du kan aldrig ana vad som händer sedan”-artiklar i sin desperation över att locka in läsare, när de sedvanliga nyheterna inte räcker till.

I samma anda ser vi en ny sorts krönikörer. De som är kontrakterade för att reta upp så många som möjligt. En riktigt bra krönikör av idag rör runt i minst tre, fyra riktigt infekterade getingbon på samma gång. Om maximalt antal människor tänker: “Den här människan har ju inte fattat NÅGONTING!”, då kan vi vara säkra på att vi har en krönikefemetta. Den kommer delas på Facebook otaliga gånger med kommentaren: “Det här var det dummaste jag läst!” och skapa oändliga kommentarstrådar där “Ska DU säga!”-anklagelserna studsar som pingpongbollar mellan de uppretade parterna.

      LÄS MER: Vem tar ansvar i sociala medier?

En krönikör som kan generera en sådan effekt, och som klarar av att ta all skit som uppstår i samband med den, är guld värd för sajtägarna.

De mest klickoptimerade grupperna att reta upp är så kallade “vita, kränkta män”, radikalfeminister, “Sverigevänner”, “PK-maffan” och talibanistiska småbarnsföräldrar. Kan man korsuppröra ett par tre av dem är klicklyckan gjord.

Det är därför vi som klickar och länkar har ett ansvar. Om vi vill delar sådant vi tycker är idioti kommer vi få fler idiotiartiklar och -krönikor. Det är den enkla matematiken.